Vad kan vi gemensamt göra?

Detta är en sammanfattning kring rasförvaltningen och vad vi gemensamt kan göra. Andemeningen och grunden är hämtat från "INTERNATIONAL NETWORK TO PRESERVE AND PROTECT THE ABORIGINAL TYPE AND WORKING ATTITUDE IN ARCTIC BREEDS". www.international-network-to-preserve-aboriginal-arctic-breeds.webnode.se/ 

Några exempel på vad vi kan arbeta med för att hjälpa vår ras att få behålla sina egenskaper och överleva genetiskt

• Vi måste alla bidra och samarbete både mellan uppfödare inom landet och över landsgränserna.
  
• Acceptera och inse att vi har ett stort problem vad gäller den arbetande delen av vår raspopulation, och inse att de kan gå förlorade som arbetande hundar om vi inte hjälps åt att motverka det.
• Acceptera och respektera att vi måste prata om problemet och hålla liv i debatten både vad det gäller våra hundars anatomiska utseende/byggnad, de mentala egenskaperna och den genetiska variationen.
• Vi måste våga prata om att man kan exempelvis inte köpa en Samojed från vilken uppfödare som helst och förvänta sig samma typ av hund och egenskaper. Vi behöver jobba för en acceptans att våga prata om att olika uppfödare har olika innehåll i sina hundar, olika egenskaper (mentala och fysiska), och folk måste acceptera och respektera att olika linjer faktiskt har olika förmågor beroende på vad uppfödaren har prioriterat i sin avel. Vissa linjer kanske helt har tappat egenskaper viktiga för prestation och arbetsmoral och behöver tillföra det utifrån.
• Vi måste våga prata om våra hundar på ett sakligt sätt och kunna belysa både fördelar och brister. Vi måste lära oss att inte väga in känslorna för hundindividen när vi bedömer dess duglighet och avelsvärde. Våran egen hund kommer alltid vara världens bästa i vårat eget hjärta oavsett, men vi har alla hundar med fel och brister och det måste vi kunna prata om ifall vi skall kunna bevara rasen in i framtiden. Känslor får inte ta över vår intelligens och saklighet.
• Vi måste våga prata om att utställningsverksamheten i många länder bidragit till en degenerering av våra arbetande raser. Vi måste våga lyfta problemet mot våra kennelklubbar och domarkåren för att försöka skapa en förändring.
• Skapa förståelse för att den arbetande delen av våra raspopulationer världen runt är oerhört liten genetiskt och vi har inte råd att låta fler blodslinjer eller varianter av kombinationer dö ut.
• Dela kunskap mellan oss inom de ämnen som påverkar våra rasers fortlevnad, exempelvis bidra med intressanta artiklar, diskussioner/debatter, mm.
• Om vi själva inte kan erbjuda valp för tillfället hänvisa lämpliga intressenter till andra uppfödarkollegor med samma inriktning, en arbetande hund. Detta för att inte tappa potentiellt bra människor som skulle kunna bli en tillgång i rasförvaltningen i framtiden, kanske som uppfödare själva nån dag.
• Värna om de anatomiska och mentala egenskaperna för arbete och funktion redan vid vår avelsselektering. Vill vi ha hundar som jobbar måste vi också befästa det i vår avel.
• Använda fler hundindivider i avel.
• Att som uppfödare ta ansvar för och bidra till att även hundar sålda som familjehundar görs tillgängliga i avel för att hjälpa rasen genetiskt.
• Tillse att egna och sålda hundar inte kastrers annat än av medicinska skäl. Detta då de kan utgöra en viktig genetisk resurs i eget eller annat land.
  
• Göra parningskombinationer som inte bidrar mer än nödvändigt till inavelsökningen i rasen. Men då den arbetande delan av raspopulationen idag är mycket liten är det svårt till omöjligt att inte duplicera vissa hundar i våra stamtavlor om vi vill behålla en anatomiskt funktionell hund och egenskaper nödvändiga för arbetsmoralen, något vi behöver acceptera samtidigt som vi försöker blanda ut med något nytt.
• I de fall vi duplicerar hundar i stamtavlorna bakåt i leden vara väl medvetna och pålästa om vad det är vi dubblar och ha klart för oss vad det innebär och kan resultera i.
• Sätta ett max antal kullar per individ i respektive land och kontinent. Men samtidigt göra en hund tillgänglig för avel i länder där dess genetik kan göra nytta trotts att de haft tillräckligt många kullar redan i sitt hemland.
• Kontrollera barnsbarnsstatistiken för att se hur de olika hundindividerna påverkat rasutvecklingen.
• Välja hanhundar till våra tikar utifrån vad som genetiskt gynnar rasutvecklingen istället föra att exempelvis välja den hund som bor närmas.
• Åka över landsgränserna för att para våra tikar.
• Bättre att använda ett syskon än samma hanhund igen, detta då även syskon kan skilja sig genetiskt mycket mellan varandra.
• Underlätta för våra uppfödarkollegor vid import och export mellan länder och landsgränser. Exempelvis genom att inte göra det dyrare än nödvändigt då hundmänniskor som arbetar för rasbevarandet sällan är särskilt rika, likväl som att hjälpas åt med det praktiska.
• Själv bidra till att åka långt för att para våra tikar eller importera obesläktat material från andra kontineneter och länder. Vi måste alla hjälpas åt och bidra till att hämta hem nytt blod, vi kan inte bara förlita oss på att någon annan gör det åt oss och sedan använda vad som finns nära.
• Öka generationsintervallet, kaske titta på pappan till en intressant hanhund.
• Premiera hundar av äldre mer klassisk typ som gynnar rasbevarandet och hundens funktion i arbete.
• Göra kloka avvägningar mellan att få in nytt blod och kanske tvingas stå tillbaka på nån del i funktionen. Kan vi tex hitta anatomiskt sunda hundar som är otestade i arbete och använda dem som ett "wild card" föra att öka genetiken inom den arbetande delen av rasen. Hur långt utanför den arbetande populationen kan vi gå utan att tappa för mycket egenskaper (fysiska och mentala)?
• Utvärdera våra hundar i praktisktbruk, i fysiskt arbete, regelbundet.
• Bidra till att våra rasklubbar och kennelklubbar upprättar arbetsprov (drag-/slädprov) med tillräckligt höga krav på genomsnittsfart för att det skall ge oss en utvärderinga av våra hundars förmågor och prestation. Ett prov som skiljer hundarnas prestation åt, bara de hundar som är bättre än genomsnittet klarar godkänd gräns, detta för att mäta våra hundars egenskaper.
• Följa/studera de projekt som kennelklubbarna i vissa länder börjat arbeta med, att öppna stamböckerna för att på ett klokt sätt korsa in nytt blod och egenskaper som rasen tappat. Vissa raser har redan påbörjat inkorsningsprojekt och kanske blir det en nödvändig lösning för att våra polara raser skall överleva genetiskt i framtiden? Vi bör i vart fall följa projekten och börja fundera och läsa på lite kring det och fundera över vad vi tycker om det och hur vi eventuellt skulle kunna använda oss av det samtidigt som vi behåller hundtypen.
• Vi bör även fundera över om en övergång till ren funktionsavel inom en viss ram för ett utseende är att föredra framför dagens utseendefixerade avelsselektering?
• Är det möjligt att hämta hem nytt blod från våra rasers arktiska ursprungsområden?