Polara egenskaper

Begreppet polara egenskaper kom till då rasklubben för många år sedan på 1980-talet började arbeta med att på ett begripligt sätt förklara för uppfödare och exteriördomare varför vissa exteriöra detaljer var viktiga för samojedhunden som polar-brukshund (vilket beskrivs i rasstandarden med orden "Arktisk spets" och "slädhund"). De polara egenskaperna i kombination med hårt fysiskt arbete är stora delar i det som gör samojedhunden unik och skiljer den från alla andra hundtyper. En polarhund skall både kunna arbeta OCH överleva i arktiskt klimat.

Läs mer om dessa egenskaper på sidan för nätverket PAWAB. KLICKA HÄR...

Text nedan ur: RAS (rasspecifik avelsstrategi) Samojedhund 2021 fastställd av SPHK och SKK.

Aveln i stora delar av Europa har på senare tid allt mer inriktat sig på att få fram en "showig" utställningshund med mycket päls och ett "nalligt" utseende, istället för att bry sig om de speciella egenskaper som en månghundraårig avel hos polarfolken framkallat. Låt oss därför ägna stor uppmärksamhet till att samojedens kropp och päls skall vara funktionell för det ändamål den en gång var avsedd för. Samojedens ursprung som brukshund får aldrig glömmas bort eller ifrågasättas. Det är en fara för rasen när det går mode i vissa egenskaper så som "showig", mjuk och svallande päls. Vid exteriörbedömning av samojed bör man fästa största vikten vid hundens anatomi och bruksegenskaper, framförallt vid konkurrensbedömning och aldrig glömma bort att hunden ska ha förutsättningar för att kunna dra en pulka eller släde. Att sedan samojeden är en skönhet och en fröjd för ögat gör den bara mer tilltalande.

Som en stimulans har SKK utvecklat ett Bruksuppfödarpris och ett Bruksavelspris där uppfödare som i sin uppfödning producerat dragmeriterade hundar har möjlighet att uppnå en utmärkelse. Bruksavelspris utgår till enskild hund med dragmeriterade avkommor. Ett sätt att mäta rasens funktion är att hunden skall genomföra dragprov 60 (benämndes fram t.o.m. 2011 Polarhundstest B), vilket innebär följande: Testet avläggs genom att hunden ska genomföra en tvådagarstävling vars sammanlagda längd ska vara 60 km. Godkänd tid: Grundtid +50% dock lägst 8 km/h i medelhastighet.

• Päls - Dubbelt hårlag. Underullen isolerar, täckhåren skyddar underullen.

Polar päls av rätt struktur och mängd. En för mjuk och ullig päls är förödande för den polara funktionen. Den polart anpassade pälsen är varken särskilt stor, rund eller omfångsrik men tillräckligt tjock och tät för att skydda hunden mot kyla. Strukturen är strittande/rakt utstående, här menas täckhåren. Pälsstråna är ihåliga för att verka som optiska fibrer i arktiskt klimat med dålig UV-strålning. En päls av fel struktur och/eller proportion mellan underull och täckhår fungerar inte tillfredsställande vid avstötning av snö, is, fukt/blöta och smuts. Täckhåren skall vara hårda och sträva, nästan lite oljiga för att hålla fukten borta, samt av tillräcklig längd i förhållande till underullen som annars lätt absorberar snö, fukt och smuts. En för omfångsrik päls gör att hunden lätt går varm och kan överhettas vid fysiskt arbete. Häri ligger den svåra avvägningen då hunden både skall överleva och arbeta i kyla. Blir hunden snabbt varm minskar också uthålligheten samtidigt som snö och is lättare bildas som klumpar i pälsen och tassarna som kan ge upphov till fysisk smärta. I värsta fall kan en onaturlig värmealstring leda till överhettning/hypertermi. Specifikt för benhåret bör påpekas att det skall vara kort och glatt för att stå emot snö- och isklumpar på vintern. Det får heller inte vara för långt eller bestå av för riklig underull som gör att benhåret känns mjukt och ulligt då det tenderar att dra till sig is och snö klumpar. Även huvudhåret skall vara kort och glatt. Ett problem vi idag ser är att det korta och glatta håret på både benen och huvudet bli långt, mjukt och ulligt. Tydligt bör också påpekas att samojedhunden inte är en klipp- och trimras. En samojedhund skall aldrig klippas eller rakas ner på sommaren i tron om att det hjälper den i sommarvärmen, det ger motsatt effekt då hunden tappar sin skyddande och isolerande päls.

• Tassar - Långa falanger (hartass). God bärighet på snö.

Som funktion av en snösko. Stora (ej grova och klumpiga), kraftiga, något särade tår, som hos ett arbetande djur. En rund och liten tass gör att hunden lätt sjunker genom snö och skare. En tass utan spänst och svikt i leder kan ge upphov till onödiga belastningsskador tack vare sämre dämpning i tålederna. Tasshårets kvalité är av yttersta vikt, det skall vara hårt och borstliknande för att inte absorbera snö och isklumpar. Idag upplever tyvärr de allra flesta som använder samojeden i praktiskt bruk när de tränar för långa distanser eller går på tur på fjället problem med isbildning i tassarna. Om så är fallet med den individ man har att göra med bör man, ur välfärdshänseende, hjälpa hunden till fysiskt välmående genom att sköta tassarna på ett sätt som skyddar den från fysisk smärta. Detta innebär dock inte att man kan åsidosätta vikten av att i sin avel arbeta för bättre päls på tassar och ben. Trampdynorna skall hos ett arbetande djur vara härdiga och slittåliga. Man bör vara medveten om att alla hundar får vissa problem med snö och isklumpar vid speciella väderförhållanden, exempelvis töväder. Idag ser vi ett eskalerande problem med runda "kattassar" (för korta falanger) som tyvärr ofta också klipps.

• Nosen - Värmeväxlare. En för kort nos fungerar sämre som värmeväxlare.

Kilformat huvud med god noslängd. Nosen får aldrig vara kort och bred. Ett för kort nosparti kan ge upphov till bl.a. förfrysningsskador på lungorna vid inandning av riktigt kall luft då den inte hinner filtreras och värmas på vägen ner. En kort nos försämrar också värmeavsöndringen och vätskebalansen i kroppen vid fysiskt arbete. Nosdelen bör vara lika lång som skallen med förhållandet 50/50. Påpekas bör dock att det finns hundar med för litet skallparti vilket vid kontroll kan ge ovan beskrivna proportioner men nosdelen kan ändå vara för kort tack vare att skallpartiet i sin tur också är för kort. Idag ses en lång nos tyvärr av många utställningsentusiaster som ett skönhetsfel, förmodligen på grund av okunskap kring dess fysiologiska funktion. Ofta är det fördelar med en lång nos. Många däggdjur förhindrar med sin långa nos en överdriven vätskeförlust vid andningen (R.W. Hill och G.A. Wyse: Animal Physiology, 2:a upplagan, HarperCollins, 1989). För vidare utveckling kring detta se bilaga. Många erfarna samojedhundsägare som använder sina hundar i praktiskt bruk beskriver genom sin erfarenhet att hundar med kortare och bredare nosar ofta uppvisar sämre uthållighet och värmehantering vid fysisk ansträngning. Viktigt att även kontrollera att inte skallen i sig är förkrympt/förkortad vilket ger 50/50 i proportionsförhållanden trots att nospartiet är för kort.

• Öron - Värmeutsläpp. Rikligt hårbeklädda, rörliga av medelstorlek (basens dimeter skall vara lika som dess höjd).

Öronen skall inte vara extremt stora, tunna och/eller dåligt pälsade, då riskerar hunden att förfrysa dem. Men de får heller inte bli för små, vilket idag är ett växande problem. Öronen skall vara tillräckligt stora och rörliga i alla led för att hunden skall kunna stänga dem och fälla dem bakåt i syfte att skydda hörselgångarna mot väder och vind (exempel vid snöstorm), samt att de på ett naturligt sätt skall kunna riktas åt olika håll och fånga upp ljudkällor från alla riktningar, en för liten öronlapp har sämre förmåga att fånga upp ljud.

• Ögon - Mandelformade, djupt liggande (ej utstående eller runda) och långa ögonfransar - funktionellt i snöstorm.

Rasklubben vill uppmärksamma ett ökat problem med stora och/eller runda ögon i rasen, samt ögon som sitter mot skallens front riktade mer rakt fram vilket orsakas av brant stop.

• Läppar - Tättslutande. Hängläppar ger risk för förfrysningsskador.
• Svans - Rikt pälsad och nå till hasen. Helt täckt med hår för att i snö och kyla skydda nos, tassar och könsorgan.

Svansen bidrar till att värma upp och filtrera inandningsluften när hunden sover/vilar.

• Tänder och bett - Korrekt saxbett och antal tänder.

Starka käkar för att kunna äta frusen mat och stora benknotor.

• Huvudets form - Ett polart anpassat djur skall ha släta ansiktsdrag.

Skarpa kanter eller fåror (ex: ett för kraftigt/brant stop) gör att det lätt ansamlas is och snö, vilket kan leda till nedkylning av hundens huvud, samt nedisning av huvud och ansikte, ex: ett allt för brant stop disponerar för ansamling av is och snö. Ett brantare stop kan också ge en ögonställning riktad mer rakt fram då ögonen sitter mot fronten av huvudskålen, vilket kan ge snävare synfält.

• Proportioner - Tillräckliga bendelar som tillåter fria rörelser.

En arbetande hund får aldrig ge intryck av att vara lågställd, hoptryckt eller allt för kompakt då det inverkar negativt på fart, uthållighet och förmågan att röra sig i djup snö och snårig terräng, likaså gäller grova och tunga hundar som bidrar till ökad skaderisk och ökad värmealstring vid fysiskt arbete samt försämrad uthållighet. Vi beivrar att hundarna blir grövre och tyngre och detta bör tänkas på vid avelsselektering.

• God benlängd möjliggör fart, uthållighet samt möjliggör/underlättar för hunden att röra sig i djup snö och snårig terräng. Rasstandarden beskriver en en mer högställd hundtyp då den frågar efter proportionerna mer ben än vad kroppen är djup.
• Atletisk kroppsbyggnad med tillräckliga bendelar. Samojedhunden skall kunna röra sig lätt och naturligt i alla gångarter och tempoväxlingar. Samojeden skall ha en snörande gångart i trav.

Förankring av problematiken förslitningsskador pga. brister i konstruktion ligger framför allt i den samlade beprövad erfarenheten, vilket flertalet samojedägare som nyttjar sina hundar i regelbundet praktiskt bruk vittnar om. En hund som under längre tids fysiskt arbete drar på sig belastnings och förslitningsskador i större utsträckning än genomsnittet har mest troligt en olämplig konstruktion (anatomi/exteriör).

• Handlovar - Svikt och spänsts i leden under rörelse.

Skall vara elastisk och med god svikt. Idag ser vi problem med raka eller allt för böjda/veka handlovar.

• Naturliga fällningsperioder - Samojeden skall fälla pälsen naturligt.

Pälsen skall fällas över en kort intensiv period där all underull försvinner, sommarpälsen är kort, tät och med sparsam mängd kort underull. På detta sätt bibehålls de polara egenskaperna även på sommaren. Den typiska sommarpälsen är mer motståndskraftig mot fukt och väta (lite underull och kort tätt täckhår). Men samtidigt skall den ge gott skydd mot insekter, därför skall den fortfarande vara täckande över hela hunden, även buk och ansikte.

• Snörande rörelser - Energisnålt rörelsemönster.

Allt eftersom samojeden kommer upp i fart förs benen inåt mot en rak mittlinje under hunden. Tassarna sätts spår i spår. Vid korrekta rörelser ger detta en V-form. Denna snörande gång är viktig för uthålligheten och syns hos de flesta nordliga spetshundsraser. Detta ger hunden fördelar i snårig terräng, på smala stigar och i djup snö där hunden sparar kraft då inte båda benparen tvingas bryta upp stigen och skjuta snön framåt. Breda och tunnformade bröstkorgar och breda bakställ är idag ett problem i rasen då det inverkar negativt på hundens snörande gång och uthålligheten i rörelse. Idag ses ett problem i att exteriördomarna i stor utsträckning dömer ner på den korrekta snörande gången och gärna klassar det som trånga rörelser.

Galleri - Polara egenskaper