Hälsa, sjukdomar och skador

Grunden i arbetet med våra raser är ju givetvis att vi vill försöka få fram friska hundar i nästa generation. Men detta är inte så enkelt som det kanske verkar. Vi kan inte bara utesluta alla hundar med minsta lilla defekt ur avel. Skulle vi göra det så har vi till slut en sån liten genetisk variation kvar att vi tvingas avla nära släktskap och då kommer vi duplicera genere med ressesiva anlag för deffekter och vi kommer se sjukdomar vi aldrig tidigare sett börja visa sig. Alla levande däggdjur har ett antal defekta gener, vi kan inte utrota dem men vi kan hålla populationen så genetiskt stor att vi minimerar risken att duplicera defekta gener som slår ut i sjukdom. De mer allvarligare defekterna skall vi givetvis inte avla på alls, exempelvis HD D och E. Vi skall också komma ihåg att vi inte skall börja leta efter defekter som rasen inte har ett uttalat "problem" med, alltså sjukliga åkommor som är väldigt vanligt förekommande hos ett sort antal hundar. Börjar vi sätta defekt etiketter av alla möjliga slag på våra hundar så tappar vi snabbt den livsavgörande genetiska variationen hos våra djur. Med recessivt anlag menas att hunden kan bära på genvarianten men det leder inte till att det slår inte ut i sjukdom så länge genvarianten bara finns i enkel upplaga. Det är först när vi råkar duplicera den som avkomman "kan" bli sjuk. Även vi människor bär alla på et antal deffkta gener så det är inget unikt för våra djur. Här nedan tänkte jag vi skulle kika lite närmare på de problem som rasklubben tar upp baserat på RAS (Rasspecifik avelsstrategi) fastställd av SPHK och SKK 2021.

Ovan: Våra hundra skall inte bara vara fria från allvarliga sjukdomar. De skall också ha en hållbar konstruktion som understödjer dem i ett aktivt friluftsliv. De skall vara atletiskt byggda för att klara av strapatser av olika slag.

Sedan 1984 gäller registreringsförbud för avkomma efter föräldradjur som inte är höftledsröntgade före parning. Rasklubben har anslutit sig till texten som säger att det inte är förenligt med SKK:s grundregler att i avel använda individ som är behäftad med höftledsdysplasi. Rasklubbens valpförmedling hänvisar enbart till uppfödare som använder HD-fria avelsdjur samt där föräldrarna är ögonundersökta utan ärftliga ögonsjukdomar. Ej heller kommer kullar att förmedlas där någon av föräldrarna har någon grad av armbågsdysplasi.

Rasens aktuella hälsoanalys som bygger på insamling av information och statistiska värden samt analysering av dessa återfinns i gällande RAS dokument samt under SKK hemsida och fliken "Hunddata", sök på rasen Samojedhund för att där finna den mest aktuella hälsostatisiken. Också övriga nordiska länders kennelklubbar har en liknande funktion. Under SKK digitala funktioner "Hunddata" och "Avelsdata" går det att utläsa generell hälsostatistik för rasen samt specifikt för den eller de individer man är intresserad av.

Samojeden är i stort sett en frisk ras, men har liksom andra raser vissa sjukdomar. Vi skall här kortfattat beröra några sjukdomar som förekommer inom rasen. För djupare information kring rasens hälsoläge se RAS (rasspecifik avelsstrategi för samojedhund) som tillhandhålles på rasklubbens och SKK hemsida.

Höftledsdysplasi (HD)

Innebär en sjuklig förändring av höftens ledhåla. Sjukdomen ingår i Svenska Kennelklubbens bekämpningsprogram mot ärftliga sjukdomar. Efter att hunden uppnått 12 månaders ålder genomförs en höftledsröntgen. Röntgenbilderna avläses hos SKK. Resultatet är officiellt. HD-status benämns i grader A-E, där A och B anses godkänt. Det är konstaterat att föräldradjur med dysplasi, oavsett grad, lämnar ökat antal dysplastisk avkomma jämfört med föräldradjur med fria höftleder. Rasklubbens valpförmedlare förmedlar endast valpkullar som följer från SKK gällande bekämpningsprogram för rasen. Trotts avel på friska föräldrar i flera generationer finns det alltid risk för att din valp har HD. Var därför extra noggrann när det gäller utfodring och motion av den växande valpen. En valp får inte vara tjock och behöver få röra sig ordentligt under sin uppväxt för att skelett och leder skall utvecklas normalt.

Ovan: Höftledsröntgen av Samojed. Röntgenbilden visar höfter med resultatet A/A.

Katarakt

Katarakt, grå starr, är en grumling av linsen. Ärftliga former av katarakt förekommer hos många hundraser, t.ex. samojed. Katarakten kan även uppkomma till följd av andra ögonsjukdomar, våld mot ögat, ämnesomsättningsrubbningar eller på grund av vissa giftiga ämnen. Katarakt uppfattas ofta som en sjukdom som endast drabbar gamla individer. Det är därför viktigt att känna till att det även finns ärftliga former som kan vara medfödda eller drabba unga hundar, ibland med mycket kraftig synnedsättning som följd redan hos den unga hunden. Svenska Kennelklubben har centralregistrering av ögonresultat på samojed, vilket innebär att alla ögonundersökningar är officiella. Rasklubben förmedlar endast valpkullar där föräldrarna är kataraktundersökta med resultat u.a. eller icke ärftlig katarakt.

Begär alltid vid valpköp att få se ögonundersökningsresultat av föräldradjuren till din valp. Kataraktundersökning bör inte vara äldre än två år. Godtag ej muntligt besked.

Diabetes

Den rasen som är mest drabbad, samojed, är också den rasen som är framavlad för att springa. Den ska lätt kunna ta upp sockret och snabbt kunna tillgodogöra sig maten och sedan springa oavbrutet i många timmar. När den inte utnyttjar sin fulla kapacitet blir den sjuk (Hanna Brodda, www.dinamediciner.se). Enligt veterinärmedicinsk statistik är samojedhunden den ras som toppar listorna. Rasklubben har fått kännedom om att det bedrivs forskning kring diabetes hos bl.a. samojedhund vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet), när denna forskning är klar bör resultaten angående diabetes uppdateras vid nästa utvärdering av RAS. Men alla hundar kan få diabetes. Om det är ärftligt eller inte, vet inte forskarna, men eftersom vissa raser drabbas mer misstänks en viss ärftlighet. Även cairnterrier och jämthundar får oftare diabetes, enligt Tove Fall, som doktorerar i hunddiabetes vid Lantbruksuniversitet.

Vitalitet

Strävan skall vara hög vitalitet hos avelsdjuren. En samojedhund skall vara vital och hålla sig ungdomlig upp i hög ålder, vilket man kan uppnå genom att i rimlig utsträckning använda något äldre djur i avel, med dokumenterad hög vitalitet långt tillbaka i stamtavlan och som bevisligen varit sjukdoms- och skadefria under en lång livstid. God vitalitet inom rasen uppnås även genom att använda hundar som utvecklas långsamt och inte är färdigutvecklade förrän vid närmare 5 års ålder, samt att inte använda hundar som är "färdiga" tidigt (vuxen för sin ålder) i avel då de kan bli överutvecklade i vuxen ålder. Även om en tik är mogen att ha valpar när hon är 2-3 år gammal så fortsätter hon att utvecklas, likaså gäller hanhunden. Hundarna vidareutvecklas för varje år, benstommen breddas (blir grövre), hundens vikt och massa ökar, muskelmassan ökar och stärks, djupet av bröstkorgen ökar med åren, bredden och tyngden i huvudet ökar o.s.v. Med en tidigt färdig hund menas att den har en lämplig massa, vikt, bröstdjup, huvud, proportioner, m.m. lämpligt för en vuxen hund (4-6 år) redan i unghundsåren. Dessa tidigt utvecklade hundar kan komma att fortsätta utvecklas under många år till och många av dessa tenderar att bli grova, tunga, lågställd (bröstkorgens djup ökar med åren varför proportionerna förändras) och klumpiga i vuxen ålder. Dessa hundar tenderar i slutänden att bli gamla i förtid. Att selektera tidigt färdiga hundar till avel kan leda till minskad vitalitet hos rasen, likväl som det inverkar på hållbarheten vid fysisk belastning. Detta bör också exteriördomare uppmärksamma genom att inte prisbelöna hundar som ser allt för färdigutvecklade ut för sin ålder då vinstrika hundar ofta selekteras till avel. Idag ses ett växande problem där exteriördomare premierar juniorer och unga hundar som uppvisar en massa och grovhet lämplig för en vuxen hund, 5-7 år.

Genom regeländringen från 2012 med tilldelande av utställningscertifikat i bruksklass minskar risken att certifikat delas ut till unga hundar som ser vuxna ut med anledning av ålderskraven för deltagande vid bruksmeritering. Ett större antal väldigt unga hundar kan alltså inte längre tävla om certifikat på utställning vilket bör ses som ett sundhetstecken för rasens vitalitet då många uppfödare än idag väljer avelsdjur efter höga premieringar i utställningsringen.

Våra hundar blir allt tyngre och grövre

En subjektiv uppfattning 2019 efter att flertalet uppfödare följt diskussioner kring rasens storlek och vikt i sociala medier har gett en bild av att många hundar idag väger betydligt mer än vad en samojed gjorde förr. Flertalet är de ägare som anger vikter på runt och över 30 kg. Det verkar finnas en uppfattning om att ju tyngre och större desto bättre. Vi ser även i utställningsringarna hur domarna idag efterfrågar mer massa och tyngd hos våra hundar, vilket inverkar negativt på rastyp, uthållighet, fart, skadefrekvens och vitalitet.

Viktangivelsen ströks i den svenska standarden efter revideringen 1976 (tik 16-20 kg, hanhund 20-25 kg, obs till dessa viktangivelser tillät även dåtidens rasstandard en högre höjd än idag). Kanske är detta orsaken på sina håll till dagens nya problem inom rasen. Och en idag okunskap om vilken grovlek/massa en standardenlig hund bör ha i förhållande till sin storlek. Kanske trodde man att kunskapen grovlek/massa för en standardenlig samojed var så självklar att detta inte behövde anges genom vikt i standarden.
I den tidiga engelska standarden runt 1912 angavs vikten på tik till 18 kg och hanne 22 kg. Och i en artikel i tidningen "Country New´s" april 27, 1928 som handlar om Samojedhunden och Farningham kennel anger man att vikten på en Samojedhund skall ligga mellan 18-23 kg.
Mrs Killburn Scott (grundare av rasen i England) sa på sin tid: "Samojeden får aldrig vara lika grov som en grönlandshund, uppfattar man den som felbyggd (för tunn i benstommen) då är den förmodligen rätt".

Ovan: Samojeden skall vara en sund, funktionell och hållbar hund som håller sig vital långt upp i åldern. Det är viktigt att arbeta med våra hundar regelbundet och låta dem belasta kroppen fysiskt. Först då kommer vi att se hur hunden i sin helhet håller ihop och om oönskad konstruktion och onödiga belastningsskador dyker upp. Testar vi inte våra hundar i fysiskt arbete kommer vi aldrig veta hur deras anatomi och fysiologi håller ihop. Att bedöma hunden i en utställningsring ger inget kvitto på dess funktion i anatomin och dess hållbarhet i konstruktionen.

Belastnings- och förslitningsskador

Samojedhunden är en polar-brukshund varför stor vikt skall läggas vid dess anatomiska konstruktion i förhållande till risken för belastnings och förslitningsskador vid fysiskt arbete. Detta kan utvärderas vid regelbundet fysiskt arbete under längre tid. En samojed med sund konstruktion skall inte uppvisa belastnings- och förslitningsskador i högre grad än genomsnittet vid regelbunden fysisk belastning under längre tid och flera säsonger. Samojeden skall genom sin konstruktion hålla för ett aktivt och regelbundet friluftsliv på fjället, i dagspåret och under långa strapatser året om under alla årstider, likaså skall samojeden hålla fysiskt för övriga diverse hundsporter.

En konstruktion som menligt inverkar på hundens förmåga att hålla sig skadefri vid längre regelbunden fysisk belastning bör väga tungt vid utvärderingen av dess kvaliteter som avelsdjur då samojedhunden först och främst skall vara just en funktionell polar-brukshund. Rasens anatomiska konstruktion får aldrig utgöra en begränsning i hundens användningsområde eller i dess välfärd i alla situationer. Här bör också tillväxt och utveckling beaktas då en samojed skall uppvisa en fortsatt hållbar konstruktion även när den når vuxen ålder (5-7 år) och där över.

Egenskaper i hundens konstruktion som kan orsaka ökad risk för belastnings/förslitningsskador:

Tung/grov hund (ökad eller överdriven tyngd och massa generellt i förhållande till dess storlek) - Disponerar för förslitningsskador på leder och ligament generellt, samt inverkar menligt på uthålligheten.
Grova och breda bröstkorgar och frontpartier - Disponerar för överbelastningsskador i frontpartiet, bog-, armbågs- och handleder, m.m. Hos en hund i rörelse hamnar naturligt mycket kraft och belastning på leder och ligament i frontpartiet. Beda tunnformade fronter disponerar också för problem i den snörande gången.
Tungt/grovt huvud - Tröttar hunden vid fysiskt arbete.
Övervikt (hunden är tjock eller fet) - Disponerar för ökad risk för belastnings och förslitningsskador generellt.
För raka eller veka handleder/handlovar - Disponerar för överbelastningsskador av leder och ligament i handloven.
Övervinklad eller otillräckligt vinklad fram och bak - Disponerar för felaktig belastning av leder, ligament och bendelar. Exempelvis en för rak front eller otillräckliga vinklar i bakstället, m.m.
Överbyggd - Ger onödig vikt på frambenen.
Sänkt rygg (svankryggad) - Disponerar för förslitning av ryggkotor.
Platta tassar utan svikt i tålederna - Ger dålig stötdämpning.
In- eller uttåad ställning - Disponerar för förslitningsskador.
Står under sig fram - Innebär ökad påfrestning på framben och front parti.

Bilden ovan och följande citat är hämtat ur RAS för Samojedhund 2021.

"Detta är en hanhund som är SEUCH och vunnit mycket i utställningsringarna men som tyvärr fick avsluta sitt liv för tidigt då hans kroppskonstruktion orsakade honom belastnings-/förslitningsskador i boglederna på grund av hans byggnad/konstruktion, en allt för stor, bred, djup och vinklad bröstkorg var enligt behandlande veterinär orsaken till de uppkomna problemen. Veterinären menade också att dessa typer av skador var vanliga på hundar med denna typ av bröstkorgskonstruktion. Veterinären jämförde här med rottweiler som ofta drabbas av dessa skador på grund av sin stora och tunga bröstkorg. Förutom den överdrivet stora och övervinklade bröstkorgen uppvisar denna hund även ett allt för kompakt och lågställt utseende, något som missgynnar hundens funktion. Både utställningsdomare och uppfödare måste bli bättre på att bejaka de attribut som hunden ur ett djurvälfärdshänseende tjänar på istället för vad den enskilda människan tycker är vackert att se på. Bild och beskrivning återges här med ägarens tillåtelse."

Galleri - Hälsa och sjukdom