Polarhunden

Gemensamt för våra polara raser är att de utvecklats för fysiskt arbete i Arktiska förhållanden. Polarfolken i de olika arktiska områdena var helt beroende av dessa typer av hund för sin överlevnad. De är kraftfulla, starka och uthålliga. Polarhundarna har ett mycket stort rörelsebehov och kräver mycket motion. De tycker om att vistas i naturen hela året om oavsett väder. Våra polara hundar är perfekta kompisar vid kampingturer och kan sova ute årets alla årstider. De har en fysik som klarar de flesta friluftsstrapatser och snabba långa löpturer av olika slag. 

Polarhund är en beteckning på ett antal hundraser, som också kallas slädhundsspetsar eller de polara spetshundraserna. Gemensamt är att raserna vuxit fram hos ursprungsfolk i polartrakterna där de använts som arbetsredskap för människans vardagliga överlevnad, som bland annat draghundar. I den internationella gruppindelningen av hundraser ingår under polarspetsar raserna Alaskan malamute, Grönlandshund, Siberian husky och Samojedhund, som alla kan arbeta som slädhundar och är väl anpassade för det extrema klimatet i polartrakterna.

Våra polara raser kan delas in i två grupper, de större och tyngre frakthundarna (Grönlandshund och Alaskan Malamute) och de mindre, lättare och mer snabblöpande Sibiriska hundarna (Samojedhund, Siberian Husky och Jakutian Laika). I den Sibiriska gruppen sticker Huskyn ut då de är exceptionellt snabblöpande. 

Bygger du ett slädhundsteam och söker efter fart skaffa en Sberianhusky. Är du mer intresserad av styrka och uthållighet skaffa en Alskan mallamute eller Grönlandshund. Letar du efter en hund som är någonstans mitt emellan och något mer människo orienterad blir ditt bästa val en Samojed. Samojeden är en medelstor hund som utgör goda slädhundar. Samojedhunden kan dra släde med både styrka, fart och uthållighet. Dessutom är de intelligenta och vänliga hundar.

Eller letar du bara efter en trevlig hund till sällskap och tror att någon av dessa raser kan vara rätt för dig? Då bör du betänka om du kommer kunna erbjuda din blivande polarhund att få tillräckligt utrymme för att tillgodose sitt stora rörelsebehov? Och du skall vara underrättad om deras säregna karaktär och behov. Om du har bestämt dig för en polarhund skall du titta på alla dessa raser och prata med kunniga människor inom rasklubbarna.

- Ge mig vinter, ge mig hundar - och ni kan behålla resten!
Så yttryckte sig en gång den berömde danske polarforskaren Knud Rasmussen - "Grönlnads son" - i svårmodig längtan efter Arktis och Polarhundarna. Många av dagens draghundsentusiaster känner nog igen sig i Rasmussens kärnfulla tal. Att ha och leva med polarhundar är något alldeles speciellt, något utöver det vanliga när det gäller hundhållning.

Våra nordliga spetshundrasers komplexa egenskaper gör att det inte i första hand är dem man tänker på vid köp av en bekväm, sällskapsjycke. De passar visst utmärkt som familjehundar, men bara om vissa mycket viktiga grundläggande villkor - varav riklig motion är det viktigaste - uppfylls.

Om man står ut med hundar som likt katter är otroligt tillgivna men svåra att styra, då är man på rätt spår att tänka sig ett liv med en polarhund. Och har man dessutom mycket tid över för konditionsträning kan de vara intressanta.

Att skaffa polarhund som dressyrobjekt torde däremot vara mindre lämpligt, åtminstånde om man vill nå de riktigt stora framgångarna. Men helt odresserade får de dock inte förbli. De har mycket stark jaktlust och är dessutom i förhållande till sin kroppsvikt jordens kanske starkaste hundraser.

Polarhundar är produkter av årtusendens konsekventa och isolerade avel i polartrakterna för att få fram starka och snabba drag djur, med förmåga att arbeta i ofantliga vidder under nästintill outhärdliga förhållanden och under minimal tillförsel av föda.

Samojeden tillhör gruppen polarhundar med dess speciella särart, egenskaper och anatomi. Polarhundarna är bland det bästa när det gäller egenskaper som köld tålighet, arbetsvilja och uthållighet. Historiskt sett är detta raser som har uppstått genom lång tids tillpassning och funktion i hårt arktiskt klimat. Hundarnas primära uppgift har varit att på vintern dra slädar och på sommaren som klövjedjur att bära packning, till jakt och på vissa håll även till renvallning.Dessa hundar har inte avlats fram på traditionellt sett i dagens hund uppfödning. De har sina rötter bland stenåldersfolk som levde i områden kring t ex Balkalsjön i Sibiriens sydliga delar för omkring 10.000 - 15.000 år sedan.

Utvecklingen av de olika varianterna inom polarhundstyperna som senar har kommit att registreras som raserna Samojedhund, Siberian husky, Alaskan malamute och Grönlandshund, är ett resultat av olika krav som ställdes på hundarna hos de olika folkgrupperna och följt dem på vandringar där de bosatt sig på olika platser i det arktiska området. Ofta var hundarna ett viktigt transport medel för att frakta hem fällda byten vid jakt eller för transport av tält och tillhörigheter när folken förflyttade sig över Sibirien och Arktis karga landskap.

Trofast, arbetsam, outtröttlig. Detta är bara några få av de ord som användes av polarforskarna för att beskriva hundarna som hjälpte dem under färden över de frusna kontinenterna. Upptäckare så som Nansen, Amundsen och Peary lät polarhundar dra dem till ställen som aldrig förr nåtts av människor. Expeditionshundarna arbetade under de hårdaste av alla klimat och under sämsta förutsättningar . De fick uthärda knappa och sparsamma matransoner, hårda och kraftiga snöstormar och djupa glaciärssprick. Ofta fick dom ge upp sina liv för att säkerställa överlevnaden för resten av teamet. Fortfarande arbetade de hårt i selen dag efter dag med glädje.

Polarforskarna använde hundar för att nå ett mål och /eller uppfylla drömmar, som tex att korsa grönland eller att nå nord- och sydpolen. Sedan generationer tillbaka hade urbefolkningarna i de Arktiska regionerna använt polarhundar för deras dagliga överlevnad. I dessa hårda och karga regioner har hundar som Siberian husky, Samojed, Alaskan mallamute och grönlandshudar dragit mat och andra livsnödvändiga föremål från plats till plats. Och vissa av raserna vallade och vaktade dessa folkstammars renar. Hundarna som i vissa fall var tillåtna att sova inne i iglos eller tält på nätterna producerade också mycker kroppsvärme åt deras herrar, starka band och kamratskap och vänligheten skapades som en produkt av detta.

Polarforskarna var först att pressentera för världen dessa mycket användbara polara hundtyperna. Och har därefter exporterats för användning på platser så som Alaska (särskillt under guldrushens dagar) och till Antarktis. Nu mer är inte hundarna använda som det enda transportmedlet runt polerna utan på många platser ersatts av snöskotrar och flygplan. Det sägs att hundar till och med nu längre inte är tillåtna på Antarktis med risken att de importerar bakterier och stör det befintliga ekosystemet. Hundarna själva har hur som helst kommit att bli älskade världen runt som kamrater för friluftsintresserade. Slädhundskörning och mushing är fortfarande uppskattat av många som nöje och sport.

Det första Amerikanska slädhundsracet var All-Alaskan Sweepstakes som hölls 1908. Och sedan dess har slädhundstävlingar bedrivits över hela landet och världen runt. Det mest berömda racet är självklart Iditarod Trail, ett årligt race som sträcker sig över 1000 miles över den svåra terrängen från Anchorage till Nome. Yukon Quest är ett annat 1000 miles plus race, vilket går från Fairbanks till Whitehorse, Yukon. För att deltaga i dessa berömda race krävs oräkneliga timmar av träning och anpassning till klimatet och terrängen, för både förare som hundar. Att vinna är ett prov på hur mycket en människa och ett hundspann/team kan prestera tillsammans. Alaksan mallamute, Siberian husky, Samojed, Grönlands hundar, Alskan husky och inhemska hundar av polartyp är de raser som oftast används för draghundskörning, men under de stora racen uppe i Alaska används nu mera nästa uteslutande Alaskan husky, då dessa hundar fortfarande avlas endast på funktion och inte för deras utseendes skull, Alaskan huskyn ar blivit en specialiserad slädhund för höga hastigheeter under långa sträckor.

Ett anant sätt att uppskatta polarhundarna och snön är på skidor tillsamman med hunden.
Det viktigaste att komma ihåg är det faktum att polarhundarna älskar att dra och arbeta i selen. Polarhundarna var i begynnelsen framtagna för att dra och arbeta, att tjäna deras herrar och att arbeta tillsammans med andra hundar som ett team, slädhundskörningen sammanför alla dessa förmågor tillsammans i ett och samma arbete.