Kastrering?

Tänk på att hunden kan vara genetiskt viktig, prata alltid med din uppfödare 


Att kastrera en hund är att skapa en medveten hormonell obalnas i kroppen på hunden. En hormonstörning som aldrig går att ångra eller fixa på annat sätt. Är det meningen att vi skall kastrera friska hundar när det är av stor vikt att alla levande däggdjur har en fungerande hormonbalans i kroppen för arr må både fysiskt och psykiskt bra. Många åkommor och sjukdomar orsakas just av rubbningar i hormonsystemet.  Bortsett från att vi utsätter en frisk hund för ett kirurgiskt ingrepp och störningar i hormonsystemet så kan vi förlora hundar som senare i livet visar sig vara genetiskt viktiga för rasens överlevnad. Samojeden är en genetiskt liten ras och den arbetande Samojeden är oerhört liten som population så prata alltid med uppfödaren innan du gör något som inte går att ångra. Oavsett vad veterinär, hunddagis eller annan person säger till dig så prata alltid med din uppfödare och rådgör kring hundens genetiska värde och vilka biverkningar ni riskerar att få av en kastration. Samojeden är mer känslig än andra raser när det gäller biverkningar

I linje med SKK's nuvarande arbete rekommenderar rasklubben att man aldrig kastrerar sin hund annat än av medicinska skäl. Detta bl.a. på grund av:

  • Rasen är som population genetiskt liten, varför man inte bör bidra till att försämra den ytterligare genom slentriankastration som slår ut fullt friska och funktionsdugliga hundar ur avel.
  • De problembeteenden man eventuellt löser med en kastration är de som ligger i sexualiteten, vilket väldigt få upplevda problematiska beteenden gör.
  • Vissa problematiska beteenden kan också förvärras då en kastration sänker hundens testosteron som hjälper till att skapa en god självkänsla hos hunden.
  • En kastration är ett kirurgiskt ingrepp som alltid är omgärdat av medicinska risker.
  • Samojeden är en ras som påverkas kraftigt negativt av en kastration då de kan bli loja/slöa (missgynnar den generella arbetslusten) och öka kraftigt i vikt.
  • Den mest vanliga negativa effekten, som i stort sett alla kastrerade samojeder drabbas av, är att pälsen börjar växa i mängder och omfång.
  • En kastrationspäls kan bli väldigt mjuk och ullig i sin struktur med kraftigt försämrad förmåga att hålla snö, is, smuts och fukt borta. De polara egenskaperna uteblir.
  • En kastrationspäls blir lätt så lång och omfångsrik att man tvingas klippa hunden, vilket aldrig är bra.
  • Den mjuka ulliga kastrationspälsen ger också upphov till stora tovor som är svåra att reda ut.


Påpekas bör också att även kemisk kastration kan ge samma och/eller snarlika biverkningar med bibehållen negativ biverkning även efter att preparatet gått ur kroppen.

En intakt hund gynnar avelsbasen då den finns tillgänglig för avel ifall den bedöms lämplig. Kastration i tidig ålder försämrar uppfödarens möjlighet att utvärdera mentaliteten vilken inte är fullt rättvisande förrän hunden når vuxen ålder, en ung hund som kastreras tidigt blir aldrig mentalt vuxen. Ökar kastrationen av unga djur försämras uppfödarens möjlighet att utvärdera mentaliteten i sitt avelsprogram.