Olika avelsinriktningar

Bruks-, Show-, sällskapshundslinjer. Vad innebär detta och vad är skillnaden i de olika inriktningar?

Vad menas egentligen med ursprungslinjer, brukslinjer, showlinjer eller sällskapslinjer? Det är ett sätt att förenkla beskrivningen av vad den enskilda uppfödaren haft för avelsmål och ger en hint om vad man kan förvänta sig att valparna kommer kunna utveckla för mentalitet, egenskaper och personligheter. Bruksegenskaper är t.e.x en avelsfråga och inte något som alla linjer inom rasen idag har kvar. De olika inriktningarna premierar helt olika egenskaper i sina avelshundar varför också energinivå och egenskaper skiftar stort mellan olika uppfödare. Skillnaden i egenskaper kommer också vara avgörande i hur hunden svarar på fysisk träning. Sen finns det även de uppfödare som säger att de föder upp så kallade "allroundhundar" och att hunden blir vad du gör den till, ett mycket märkligt uttryck i mina ögon då det egentligen ofta handlar om att de inte har någon särskild inriktning alls med sin avel mer än att producera valpar och överlämnar det till slumpen vilka egenskaper som förs vidare till valparna. Alltså en hund som egentligen inte är särskilt bra på nånting. Sen finns det de som säger att de föder upp mitt emellan hundar, å vad är då mittemellan och mittemellan vad?

Valpar ur arbetande linjer säljs inte bara för att bli draghundar, utan de säljs framför allt till aktiva familjeliv där de får en naturlig plats i familjens vardag och liv och där den kan erbjudas sällskap och fysisk aktivitet i den utsträckning hunden behöver för att må bra. Du som valpköpare har inget ansvar eller krav på dig att använda dem som draghundar om du inte vill, bara hunden får den motion den behöver, vilket man kan tillgodose på många olika sätt. Dock är någon form av draghundsträning det enklaste sättet att motionera en högenergihund på och få hunden fysiskt nöjd (låta den springa framför cykel eller skidor t.ex). Det behöver inte vara svårare än att skaffa en dragsele, lina och sätta sig på cykeln och låta hunden dra dig. Det går också bra att motionera sin hund genom att låta den springa bredvid cykeln i högre fart en längre sträcka 3-4 dagar i veckan. Det viktiga är att hunden blir fysiskt nöjd. Bara promenader tröttar inte ut en Samojed.

Ansvaret att bevara rasen ligger på oss uppfödare genom att säkerställa att vi avlar på hundar med egenskaper bevarade för att kunna fungera tillfredsställande som goda draghundar då det tillhör rasens ursprung, historia och även dess rasstandard. Om du som valpköpare senare skulle få ett intresse för att jobba med din hund i selen tycker jag så klart det är jätte skoj och kommer hjälpa dig igång och ni får då mer än gärna hänga med mig å mina hundar ut å träna tillsammans.

Arbetande- och ursprungsbevarade linjer

Hundar från denna avelsinritning kommer i stort att uppvisa den klassiska rastypen som rasstandarden upprättades efter. De har goda förutsättningar att utvecklas till bra arbetande hundar då chansen att få en bra hund ökar när uppfödaren medvetet avlat på och selekterat avelsdjur med goda egenskaper. Det du däremot inte kan förvänta dig är att få en hund som kommer gå bra för alla möjliga domare i utställningsringarna. Detta då den klassiska rastypen idag har domarkåren emot sig då de inte följt med i trenderna av övertypning och typglidning. Läs mer under isdan "Varför ställer vi ut våra hundar?". 

Denna typ av Samojed är:

• Underbara familjehundar mellan arbetspassen (motion och aktiviteter). Med andra ord både och i en och samma hund, draghund/arbetshund och sällskap/familjemedlem. Med arbetspass menas att regelbundet erbjuda sin hund möjlighet att få arbeta fysiskt och röra på kroppen så den får bli ordentligt fysiskt trött. Hundar som erbjuds regelbunden längre fysisk motion ökar även dess välfärd och ger ett bättre mående hos individen.
• En hund som har potential till goda egenskaper till glädje för den som vill ha en rolig hund att träna inom olika allmänna hundsporter med.
• Har en mer lättskött päls för den vanliga hundägaren då den ofta är lite kortare och har ordentligt med täckhår. Hunden blir inte lika skitig och pälsen mer sällan tovig.
• Är glada och spralliga med mycket energi och med lätthet hänger med på alla aktiviteter dess ägare vill göra med dem.
• Har lättare för att temperaturreglera kroppen då de sällan har överdrivet långa och stora pälsar och en lättare (sundare) kroppsbyggnad. Stora omfångsrika pälsar och tyngd/massa i kroppen disponerar för onödig värmealstring när hunden rör sig fysiskt, hundar av grövre, kompaktare typ och större pälsar riskerar lättare att överhetta.
• De har ofta tillräckligt långa nospartier som hjälper hunden att filtrera varm/kall luft och att syresätta och värmereglera kroppen bättre vid ansträngning.
• Är arbetsvilliga. De har ofta viljan att jobba medfött vilket gör det till en fröjd för dess ägare att jobba tillsammans med sin hund oavsett vilken aktivitet man vill ägna sig åt, oavsett om det är draghundsträning eller annan hundsport av något slag (agility, noswork, mm).
• Har mycket energi vilket ökar uthålligheten hos hunden att vilja hänga med i ett aktivt friluftsliv. En mer högenergihund är också till fördel om man vill ha en uthållig träningskompis inom olika allmänna hundsporter.
• Är lättare i kroppen (mindre massa), mer smidiga och kattlika i sina rörelser då dess kroppar har fått behålla rastypens atletiska förmåga i linje med rasstandarden och hur de såg ut när de kom från Sibirien med god längd i sina extremiteter och bendelar. Detta ger ökat välmående hos hunden och gör den mer lämpad för aktiviteter och hundsporter av olika slag. Samt minimerar risken att de skall dra på sig onödiga belastnings och förslitningsskador. Ökad tyngd och massa i kroppen disponerar för ökad risk för belastnings-och förslitningsskador, framför allt om kroppsmassa ligger över frontpartiet (stora, runda, breda och allt för djupa bröstkorgar).
• Hundar ur arbetande linjer är prövade i praktiskt bruk regelbunden över tid i flera säsonger och ofta flera generationer bakåt i stamtavlan vilket gjort att dess uppfödare fått möjlighet att utvärdera sina hundars anatomi/exteriör utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Samt att vissa sjukdomar och åkommor tydligare framträder och kan sorteras bort när hunden belastas fysiskt. Det är först när hunden fått jobba länge i olika tempon och gångarter som man verkligen får ett kvitto på dess anatomi/exteriör. Att bedöma en hund stillastående och vänstervarvande i en utställningsring säger ytterst lite om dess sammansättning i anatomi/exteriör. Denna utvärdering av avelsdjuren vi får när vi arbetar med dem regelbundet är något som inte är möjligt utan att låta varje generation jobba fysiskt över lång tid. Uppfödare som erbjuder sina hundar regelbunden fysisk träning har ofta god kunskap om sina avelsdjurs anatomiska och mentala fördelar och kan lättare sortera bort eventuella anatomiska/exteriöra brister hos sina hundar. Detta gör att du som enskild valpköpare får en hund med goda förutsättningar till att bli frisk och sund i sin anatomiska konstruktion och rörelseaparatens fysiologiska samspel.
• En hund efter arbetande föräldrar och släktingar bakåt i stamtavlan är prövade i flera generationer i praktiskt bruk både på tur, mot klockan och i konkurrens mot andra inom rasen vilket ökar chansen till att få en hund som kommer vilja jobba med dig i selen och har det i sig naturligt.
• Genom att välja en hund ur linjer med fokus på bevarande av den ursprungliga typen och arbetsegenskaperna hjälper du också rasen att överleva oförändrad både i utseende och egenskaper in i framtiden. Du som valpköpare hjälper till att sätta krav på uppfödarna att de beaktar alla egenskaper i selekteringen av sina avelsdjur för att avkomman skall ha så goda förutsättningar som möjligt att bibehållas som polar-brukshund i linje med dess rasstandard och ursprung. Det ökar pressen på oss uppfödare att värna om det sibiriska kulturarvet som dessa hundar utgör.

En 100% garanti kan aldrig ges men ju mer en uppfödare testar sina avelsdjur i praktiskt bruk desto större chans har du som blivande valpköpare/hundägare att få en allt igenom sund och funktionell hund. De egenskaper vi inte medvetet selekterar för kan snabbt gå förlorade.

Det största felet många begår är att tro att hunden blir vad du gör den till. Egenskaper som man inte medvetet selekterar för kan gå förlorade på några generationer. En hund blir bara vad du gör den till utifrån dess genetiska förutsättningar. En utifrån egenskaper slumpmässigt avlad hund med utseendet (show/utställning) i fokus blir sällan en bra arbetande hund eller sporthund då de ofta saknar egenskaper som understödjer arbetsmoralen och fysisk prestationsförmåga. I och med detta är hundens egenskaper i arbetsmoral och funktionell anatomi viktiga för mig i avelsselekteringen.

Utställning är inget som idag generellt går att använda som mått på en bra anatomiskt byggd hund utan varje uppfödare måste skaffa sig tillräcklig kunskap kring rasen, dess standard, historiska kartläggning och pröva sina hundars anatomiska hållbarhet och prestation i praktiskt bruk över lång tid, först då får vi ett kvitto på hur våra hundar är byggda, dess kvalitéer och brister, Utställningsmeriter går inte heller att använda som mått på om hunden följer rasstandarden då domarna dömer godtyckligt och tar fram den hunden de anser vara vacker i deras personliga öga. Domarna idag har sällan någon djupare raskunskap och tolkar standarden lite efter hur de själva tycker istället för att studera rasen på djupet och titta på vilken typ av hund som stod som modell för upprättandet av standarden. Tyvärr dömer domarna ofta fram hundar med sämre funktion i den anatomiska byggnaden eller i vart fall nedvärderar de bäst byggda hundarna. Någon gång ibland kan en riktigt bra byggd (funktion/polara egenskaper) hund vinna för en udda domare men det är sällsynt. Detta gör att jag i allmänhet ser utställningsmeriter som något negativt och något som inte har med rasförvaltningen att göra. Många tycker kanske att det är en trevlig utflykt med sin hund, men låt det då vara just det en utflykt/aktivitet med hunden, men låt aldrig resultaten i ringen avgöra hundens avelsvärde anatomiskt.