Övrig utrustning

Att ägna sig åt slädhunds- eller draghundskörning kan kräver både mycket eller lite utrustning beroende på stil och antal hundar. Har man bara en hund så är det inte jättemycket. Slädhundskörning är dock en sport som kräver RÄTT utrustning, alltså det behöver inte vara särskilt dyrt om man köper sina första grejer på begagnat marknaden. Utan den svåra biten är att hitta rätt bland allt som finns på marknaden. Det finns en mängd utrustning på marknaden av dålig kvalitet som ofta säljs till noviserna. I många djurbutiker säljs ofta utrustning som inte är tillräckligt tåliga och slitstarka för denna spport eller för denna typ av hund som belastar utrustningen hårt. Det är kanske heller inget bra alternativ för nybörjaren att springa ut och köpa en skinande ny släde komplett med linor och selar från det närmaste stället som tillhandahåller dessa exotiska saker. En släde kan vara ganska dyr så du bör försäkra dig om att du inte gör ett anskaffande som du kommer få ångra. Rådfråga någon erfaren innan du köper. Prata gärna med mer än en person och hör dig för med hur folk upplever för och nackdelar.

För hundarna behövs passande selar, halsband, draglinor och självklart en släde. På turåkning eller vid långlopp utnyttjar man en lång släde med stort (långt) lastplan då det skall rymma den packning som behövs.. I sprintlopp, kortdistans, använder man oftast korta slädar.

För draghundsträning med pulka i nordisk stil brukas numera 1 - 4 hundar. Investeringen är mindre kostsam till bara en hund, det behövs bara utrustning för längdskidåkning och en pulka med lätta, stela skaklar som löper på bägge sidor om hunden.

Nödvändigt vid tävling är vallor av flera slag som gör att man vid svårt före kan vinna några sekunder. Vilket kan betyda skillnaden mellan första och andra plats.

Dålig materiel kan bli både farligt och tidsödande. Om du under en tävling när du kör på tid kan t e x en trasig karbinhake eller en uppremsad lina betyda skillnaden på 1:a och 5:e plats. Det första du behöver lägga pengar på är förmodligen en bra och väl passande sele för just din hund.

Nylonlinor är vanliga som mittlina, nacklina och rumplina. Men det finns många som använder linor av annan materiel också. T ex används vajerlinor av olika slag. Vajer i mittlinan är idag en vanlig företeelse då det ger ökad säkerhet då den inte går av lika lätt. Dessutom blir mittlinan något styvare och minimera risken för trassel. Vajerlinor var i princip standard nä i USA och bland de professionella hundförarna redan 1998 när jag var där och jobbade.

Den minsta detaljen bland din slädhundsmateriel är karbinhakarna, men vid användande av fel sort kan de skapa stora problem. Billiga lättvikthakar är ofta av dålig kvalité och går lätt sönder. Går en karbinhake sönder kan man lätt få en löslöpande hund. Lägg hellre några kronor extra än att brottas med problemen i spåret.

Innan varje träningstur skall samtliga linor och hakar kontrolleras noga. Titta efter skador, brott och vassa kanter som kan skada dig eller hundarna, alternativt nöta av en lina.

Den dyraste delen av utrustningen är förmodligen släden. Marknaden är full av olika typer och varianter, allt från tunga gamla träslädar till dagens nya lättviktsslädar. När du väljer släde skall den passa storleken och längden på föraren och storleken på det team du tänkt köra, samt passa den typ av tävling du siktar på. Turkörning och långdistans kräver större slädar än kortdistans (sprint).

Till släden tillkommer också bromsar. En ordinarie fotbroms som kan förstärkas med en bit av en snöskoter matta, ett snöankare samt en bit längre rep som är väl förankrat i släden för att nyttjas för att fösta fast spannet i t ex ett träd, en backlina som används medans man spänner in hundarna i spannet.

Att transportera ett stort antal hundar kan göras på många sätt. Många olika hemmabyggen finns på marknaden. Titta på hur andra gör och skapa dina egna ideer. Men innan du startar byggandet kontakta jordbruksverket för att kontrollera vilka regler som gäller angående höjd, bredd m.m vid trasport av djur. 

Godkänd utrustning

Det är viktigt att förstå att det kan vara stor skillnad på lämplig träningsutrustning och vad som är godkänt för tävling. Det är viktigt att alltid kontrollera gällande regelverk och stämma av att man har tillåten utrustning, korrekt längd på linor mm. Tänk på att regelverk kan revideras över tid.

Släden

Köp inte din släde från den närmaste djur eller sport affären som råkar ha en. Och faktiskt, köp ingen utrustning innan du har besökt flera erfarna hundförare och frågat dem vad du behöver och vart du skall vända dig för att få tag på det. Om du verkligen har tänkt tävla så har du mer nytta av en lättvikts och nylon släde designade för tävlingsbruk än en traditionell vacker tung trä släde. Var också försiktig med lågpris slädar för nybörjare, dessa typer av slädar kan visa sig vara för tunga, dåligt balanserade, för inskränkta - allt kanke är fel i designen utan att novisen förstår det. 

Ovan: En variant av tävlingssläde. Det finns enuppsjö av varianter att välja på. Hör dig för och be att få pröva andras slädar för att hitta den som passar dig bäst. Många kör idag de moderna lättviktsslädarna med aktiv styrfunktion. Dessa slädar är för föraren lättare att styra och manuvrera tack vare sitt styrsystem. Men den förare som byter från en träsläde till en med aktiv styrning kommer snabbt märka att det krävs lite annan typ av slädtecknik. För att en släde med aktiv styrning skall fungera som det är tänkt krävs det också att hundarna håller konstant tryck i linan, börjar linan slacka försvinner också styrfunktionen i släden.

Ovan: En nordisk släde lastad för fjälltur. Dett aär också ett exempel på hur man kan fästa upp mittstången så den inte fryser fast i marken när släden står stilla, vid fjällturer exempelvis över naten.

Ovan: Här ses stillastående hur man kan använda bromsen som finns på en nordisk släde. Antingen placerar man skidorna på var sin sida om släden eller en på sidan och en mitt under (försäkra dig om att inte skidan hamnar mitt under piggbromsen). En nordisk släde bromsas genom att man med handkraft trycker piggbromsen ner i snön. Känner man sig ostabil i skidåkningen rekommenderar i vart fall jag en nordisk släde istället för en pulka som inte varken broms eller något att håll i vid nedförsbacke te.x. 

Tossor

Tossor är skor av tyg med kardborre i överkant som används för att skydda hundens tassar av olika anledningar. Ibland används de för att snön och skren är hård och vass eller så är snöförhållandenna sådanna att det klimpar isg i hundens tassar, snö och isklumpar är inte skönt för hunden att gå på. Idag använder många det på tävling för att skydda sina hundar från smittor. Har tex ett spann diaree och nästa spann trampar i det kan smittan spridas mellan hundarna. 

Ovan: Tossorna finns i många olika färger och material. Condura är dock det mest populära ´materialet då det är slittåligt men ändå inte tjockt.

Linor

Mittlina, rumplina (linan som går från mittlinan till hundarnas sele) och nacklina (linan mellan mittlinan och hundens halsband) kan ganska lätt tillverkas av föraren bara denna har de rätta verktygen och materialen för detta. Använd inte en mittlina som har för lite utrymme mellan hundarna. Köp inte mittlina i sektioner om skall sammanbindas med metallringar detta är onödigt och kan skapa proble. Köp där emot gärna i sektioner och anpassa antalet sektioner utifrån antalet hundar för dagen. Karbinhakarna på nacklinan och rumplinan skall vara de enda metalldelarna på hela linsektionen bortsett från eventuell vajer som linan är gjord av. Försäkra dig om materialet på karbinhakarna är rätt i förhållande till tävlingsreglerna, här är det väl värt att lägga några extra kronor på kvalitet, en lågprishake får du problem med i kylan. De fryser ihop och går sedan lätt sönder när de är kalla och stela. Pisolhakar i koppar rekommenderas vanligen. I nacklinan är det även vanligt att använda plasthake (exempelvis: flaggstångskrok) då dessa lagom lätt går sönder och skyddar hundens nacke vid en kollision.

Har man ledarhundar som ännu inte lärt sig att sträck/spänna linan medan du selar på och spänner för övriga hundar i teamet kan det vara lämpligt led en lina som håller ledarhundarna på plats och vända framåt så slipper man onödigt trassel. Denna lina kan med fördel vara knuten till ett snöankare vilket gör det enkelt att slå ner den i marken vart man än befinner sig, ja så länge marken är mjuk och/eller att det ligger ett tillräckligt tjockt lager snö att fästa den i.

När du köper linor försäkra dig då om att den som tillverkat den vet hur man gör och har låst linorna på rätt sätt. Idag är marknaden full av linor tillverkade på felaktigt sätt där man låst dem så de riskerar att flätas upp när hundnarna lägger tryck i dem. 

Ovan: en exempel på nacklina som kopplar samman ledarhundarna utan att använda någon form av hake utan den har två pinnar istället, en i varje ände som träs in i öglan på halsbanden.

Ovan: En teamhund i full fart. Denna hund går också singel varför man för enkelhetens skull fäster bägge nacklinorna och bägge rumplinorna i samma hund så inget hänger efter. Tittar man på nacklinan här ser vi hur den hänger löst och inte är sträckt. Precis så här skall det se ut. Nacklinan skall vara tillräckligt lång för att ge hunden möjlighet att röra sig ledigt utan anspänning. Viktigt är också att föraren inte låter en hund springa i ett spann där den inte klarar av att hålla samma tempo som övriga och där med blir släpad i nacklinan. Den erfarne föraren läser av sina hundar och utsätter inte en hund för sådant på träning. Vid tävling skulle den erfarne föraren hellelr inte starta med en hund som inte hänger med i spannets övriga tempo då den hunden kommer bli spannets begränsning. Ett spann går i slutänden aldrig fortare än den långsammaste hunden.

Ovan: Vid pulkastil är syftet och meningen är att föraren skal följa ekipaget på skidor. Föraren skall själv utgör inte tyngd/belastning för hundarna även om det blir så ibland delar av sträckan. Den största delan av sträckan åker dock föraren skidor bakom ekipaget och utgör där med inte något motstånd för hundarna. I och med detta har man för Samojed vikt i släden vid meritering i nordisk stil, hundarna skall ju dra nånting också. I slödhundsstil utgör föraren lastvikt då meningen är att denne åker släde.

Ovan: När hundarna är fulla av energi, exalterade och förväntansfull inför start finns det vissa hundar som gärna tuggar på linor. Så klart inget man önskar att hunden gr men ofta väldigt svårt att göra något åt då det går väldigt for när det händer. Men vet man att man har en hund som gör så kan det vara bra att ha extra koll och försöka träna bort det. För att vara på den säkra sidan kan det också vara lämpligt att använda sig av vajerlinor som är klädda med rep eller liknande utanpå, detta gör att man inte riskerar att tappa hundar eller delar av spannet. Idag använder många vajerlina i vart fall i mittlinan som säkerhet. Har man en hund som ofta tuggar nacklinor i start kan det vara smart att sätta fast nacklinan det sista man gör på just den hunden och kanske också ha någon reserv i fickan.

Ovan: Min lilla Nikita som baby, som vuxen tuggar hon inte linor som tur är.

Ovan: Vid förberedelserna inför att starta ut med sitt team är det att rekommendera att använda en backlina som man fäster från släden eller träningsvagnen till ett fast föremål. På detta sätt riskerar man inte att hundarna drar iväg medan man spänner in resten av teamet framför släden. Snöankaret är inte tillräckligt vid inspänning av hundar vid start då hundarna är heta och ivriga att komma iväg. Ett snöankare är bra men det poppar loss ur snön om hundarna står och rycker och hoppar i linorna och med lite otur riskerar den som står bredvid aelelr föreren som är framme vid hundarna att få det i låret om hundarna okontrollerat drar iväg. Denna skaderisk är också anledningen till att man rekommenderar att alltid gå fram mot hundarna och greja med dem på den sidan som ankaret inte sitter, kör man större spann och behöver två ankare är det ofrånkomligt men man bör vara medveten om risken. Viktigt här är också att ha en enkel snabbutlösning i sin surranordning som går lätt att lösgöra även med tryck i linorna.

Ovan: Ett exempel på snabbutlösare till backlina. Det är viktigt att man har en anordning som man enkelt kan lösa ut för att frigöra fästet när man vill starta ut. Detta skall gå att göra enkelt även med hård belastning i linorna. 

Krokar

Ovan: Pistolhakar är det som är godkänt i linorna vid tävling. Detta då man anser att dessa inte riskerar att skada hundarna. Messingvarianten håller bättre än de billigare varianterna. 

Ovan: Här ses den så kallade eskimåkroken som fäster rumplinan mot selen, ett alternativ till pistolhake.

Skacklor i nordisk stil - pulka stil

Det finns olika varianter på detta och nedan följer några exempel.

Ovan: Med körning av en hund i pulkastil används så kallad dubbelskakel, en pinne på vardera sida om hunden. Denna typ av skakel kan vara både med och utan båge över hunden. Här används inklädd glasfiberstång.

Ovan: Vid körning av två eller fler hundar i nordisk anspänning används oftast en mittskakel och sedan fäster man rumplinor och nacklinor i denna. Mittskakeln skall alltid vara klädd.

Ovan: Även etta är en variant på anspänning av fler hundar i nordisk körning.

Stor och kraftig karbinhake

Denna använder du för att fästa mittlinan till släden eller träningsvagnen. I denna karbinhake skall sedan också linan till snöankaret fästas. Välj en ovalformad karbin med ett låsskydd över öppningen som skruvas ner över öppningen. Försäkra dig om att det är en tung arbets modell, använd aldrig en lättvikts karbinhake eller en utan låsskyddsanordning - du riskerar att förlora hela ditt team om den går upp eller går sönder. Fundera inte på att använda någon annan metod för att sätta samman teamet med släden och snöankaret, det blir inte säkert på något annat sätt. Snöankaret skall absolut inte fästas direk i släden.

Snöankare

Ett starkt och väldesignat snöankare är underbart att ha. Be en mycket erfaren förare att visa dig ett bar. Vissa snöankare ser kansek fina ut men är kanske nästan oanvändbara. Många av de som finns på marknaden är undermåliga. Skillnaden är hårfin och svår att att förstå. Ett bra snöankare gräver sig ner djupare allteftersom hundarna drar mot det, ett dåligt snöankare åker upp och lossnar. Ta proffessionell hjälp att hitta ett bra i din region.

Säkerhetslina

En liten säkerhetslina från förarens handled till styrbågen på släden används av vissa förare. Många förare har åsikter och argumenterar för användandet av denna. JA, den kan få dig att släpas efter teamet om du kör ett stort team som du inte kan hantera. Och JA många förare har olyckligt nog blivit skadade på detta sätt (oftast med redan för stora team för dem att kontrollera från början). Vad man tycker om en säkerhetslina är upp till var och en. Själv skulle jag inte använda det vid framförandet av ett större team om jag inte är i öppen fjällterräng där jag inte riskerar att dunka in ett träd om jag blir draggad efter teamt. Jag har personligen använt det iband på just fjället när jag varit ute ensam och inte velat riskera att tappa hundarn om något skulle hända. Men det är som sagt upp till var och en att tycka om detta. Jag kommer ihåg en gång under den tiden jag var i USA och jobbade på slädhundskennel och en kille som också hade sina hundar tillfälligt på kenneln en dag gav sig ut med ett 10-spann och ett litet tag senare kom spannet hem utan förare, när Mike väl kom hem efter sin långa promenad berättade han att han hade fallit med släden, hållit sig kvar och blivit draggad efter, när han tittade upp såg han ett stort träd komma emot honom och han insåg att han var tvungen att släppa taget om han inte villa fara i hög fart med huvudet rakt in i en trädstam. Men visst på ett mindre hobbyspann kan det kanske ge en viss känsla av trygghet att ha nån form av säkerhetslina. Vissa förare som inte vill binda fast sig vid släden har tex en lång lina som släpar efter, faller de av har de en extra chans att få tag i linan och inte tappa hundarna, ja det finns många varianter på detta. Om du av någon anledning tappar greppet på medarna och välter med släden kommer du förmodligen att släpas några meter och förhoppningsvis kommer hundarna att märka att något är fel och sakta in och kanske till och med stanna, men släpp inte taget om släden om du inte måste av säkerhetsskäl. Även om du inte kan stoppa släden direkt så kan du åtminstånde hålla fast vid släden, få ner ett knä på snöskoter mattan som du har som extra broms och kanske komma på fötter igen. En säkerhetslina ger dig ett sätt att inte förlora ditt team men skapar samtidigt andra risker. Alla slädhundsförare tappar sitt team förr eller senare; men det är alltid en traumatisk upplevelse som kan resultera i skador och till och med döden bland hundarna. När jag var i USA och arbetade fick jag ofta höra av de professionella förarna att man inte var någon riktig musher förens man tappat ett team för som de sa, det händer alla förr eller senare.

Hjulgående fordon

För barmarksträning behövs någon form av hjulgående fordon. Har man en eller två hundar kanske det är tillräckligt med en mountainbike eller vanlig cykel och har man fler hundar kanske man skall titta åt trehjulig variant där föraren kan stå på bakom hundarna och vill man ha ännu större möjligheter kan skaffa sig ett fyrhjuligt fordon. Träningsvagnar finns i mängder av märken och varianter, många hemmabyggen finns också på marknaden. Många med större antal hundar väljer att träna med en motordriven fyrhjuling, ATV, att träna hundarna framför vilken ger föraren många möjligheter att arbeta med fart, belasning och tempoväxlingar, m.m. Att använda en ATV, fyrhjuling är inget för nybörjaren utan mer för den professionella föraren. En fyrhjuling är ofta så tung att man med ett litet team är tvingad att använda motorhjälp, detta kan ge problem då många hundar lätt lär sig att lyssna till motorljudet för att få hjälp istället frö att träna sin fysik och dra.

En träningsvagn utan motor skall vara tillräckligt tung för att passa antalet hundar. Många gånger skaffar folk alldeles för lätta träningsvagnar vilket gör att hundarna får sämre trång. 40 kg vagn fungerar bra upp till fyra hundar. Upp till 8 hundar går det att köra med en vagn på 80kg men sedan börjar det bli gränsfall. När hundantalet ökar ytterligare kan det vara lämpligt med en trollcart som väger 120kg. Trotts vikten i vagnarna draggar hundarna dem lätt om man parkera dem med parkeringsbroms och kliver av vilket skall beaktas om man behöver fixa trassel tex. Det är alltid klokt att köra vagnen mot något fast föremål, en sten, ett träd eller en stolpe av något slag, ja vad man hittar längs vägen helt enkelt. Detta för att försäkra sig om att hundarna inte kan dra iväg med vagnen medan man grejar med dem eller vattnar under färd. 

•  MTB - 1-2 hundar.
• Trehjuling -  2 hundar, eventuellt 3. Eventuellt max två hundar beroende på hur mycket power du har i dina hundar. En trehjuling väger sällan mer än en tvåhjuling varför antalet hundar inte skiljer dem åt nämnvärt. En trehjuling är också ett för för lätt träningsfordon om du vill träna dina hundar inför meritering och prov. Du behöver mer tyngd och friktion för att likna det hundarna upplever på snö.
• Fyrhjulig vagn ca 45kg - Upp till fyra hundar. Vill man köra fler bör man vara två på vagnen. Man kan också tynga vagnen genom att som på bilden hänga kätting bakom, detta gör också att hundarna får jobba mer med friktionsträning. Att bara lägga tyngd uppepå vagnen ger inte samma motstånd som friktionen gör om något hänger efter. Friktionsträning på detta sätt är bra inför snösäsongen då det liknar motståndet på snö. Våra hjulfordon rullar egentligen alldeles för lätt ovsett tyngd i dem.
• Fyrhjulig vagn på 80 kg - 4-8 hundar.
• Trollcart (tyngre fyrhjulig vagn) 120kg - 8 hundar och uppåt.
• ATV - finns i olika storlekar och tyngder. Kör du storspann använd en tillräckligt stor och tung maskin som möjliggör att du kan stanna och kliva av utan att hundarna draggar den. 

Expander

vid nörning med vagn används ofta en expander/dämpare av någont slag. Det finns olika modeller och varianter på marknaden. denna föstss med karbinhakar mellan draglinan och vagnen. syfyer ör stt ge en dänpande effekt i hprda kraftiga ryck mellan hundarna och vagnen. Används ej på släde med sktiv styrning. Se till stt dn expander du snvänder är tillräckligt kraftig och hållfast för det sntsl hundar du kör. 

Fäste av lina i fordon

Lyftstroppar med hållfasthet på runt 2000 kg rekommenderas för att fästa linan i träningsfordonet. Obs fäst den den del av fordonet som inte sitter lös eller utgör en klen/skör del av konstruktionen. Fäst den tex inte direkt i metallbågen som sitter svetsad på ramen. Det är viktigt att förstå att enkla rep och knutar utgör en svag länk i att allt skall hålla ihop när hundarnas oerhörda dragkraft läggs i utrustningen. 

Pannlampa

För att kunna träna alla tider på dygnet så är en ruktigt bra pannlampa viktigt. Det man vill ha är en lampa med rejält stark skent då man både sksll se ordentligt när man grejar med hundarna och se långt fram på vägen när man kör i mörker. Sedan vill man ha bra batteritid och så skall den vara köldtålig. Fråga gärna runt bland slädhundsfolk vilka lampor de har och bad deras erfarenhet är bland me märken och modeller som för tillfället är sktulla på marknaden. 

Draghundsantenn / dragfäste

Fäst på sparkcykel, MTB, cykel och kanske i vissa fall på trehjuling för att inte linan ska trassla in sig i hjulet. Det finns olika modeller som säljs av draghundsföretag. Men många förare konstruerar också egna lösningar. 

Dragbälte

Finns i flera olika utföranden från olika märken. Välj ett som är framtaget just för polara draghundar då det är viktigt med slitstyrkan, de som säljs i många djuraffärer är ofta för klena. Skall du tävla läs regelverket och kontrollera att du har godkänt bälte.