Träningen del 1

Dragträning av olika slag är ett bra sätt för hund och förare att träna på samspel och hålla sig i god kondition. Man bör ha en hund som gillar att springa och själv tycka om att motionera/träna och vara ute i skog och mark. Man behöver inte ha som ambition att tävla eller meritera utan intresset ligger kanske mer i att bara vara ut tillsammans med sina hundar och färdas tillsammans med dem i deras tempo. Själv använder jag dragträningen för att erbjuda mina hundar tillräckligt med motion och rörelseberikning. Meritering och tävling är för mig ett underordnat intresse, jag vill i första hand bara ha roligt tillsammans med mina hundar.

För fler tips och trix läs även "Träningen del 2 - tips och trix i bild" KLICKA HÄR....

Ovan: Från valp till fullfjädrad draghund. Det gäller att börja i tid och på rätt sätt. Den lill tultvalpen kan med fördel vara med lös medans man gör i ordning för tur och sedan placeras på säkert ställe när det är dags att dra iväg. Allt eftersom valpen växer kan den introduceras i de olika delarna allt eftersom. När den börjar bli uppåt 5 månader kan den i vart fall del av sträckan springa med lös och sedan åka släde/vagn resen av sträckan om man kör långt. 

Det finns olika sätt att träna hund på och olika nyanser av samma grundtänk. Här tänker jag presentera lite tankar kring mina egna erfarenheter och kunskap. Samt tips och kunskap jag fått till mig från andra och anammat på olika sätt. Frågar ni andra personer finns det säkert andra ideer om hur man skall träna hund. Men kom ihåg att alltid lyssna in flera och skapa din egen sanning utifrån en samlad kompott med kunskap. Jag hoppas i alla fall att detta nedan skall ge dig en grund i kunskap att utgå ifrån i din träning och vidare utveckling kring fysträning för hund.

Alla friska hundar kan träna drag utifrån sin egen förmåga. En Chihuahua orkar inte dra ett hjulfordon, men den kan springa med sin förare. En Mastiff är stark, men kanske inte lika snabb som en schäferhund. Hundraser har ofta olika motivation för draget, men med positiv inlärning brukar de flesta hundar älska dragträning och/eller draghundsport. Hos våra polara raser bör viljan att springa och lägga sig i selen vara medfött och finnas i generna. Detta innebär att det är av stor vikt att uppfödarna är medvetna om vikten att bevara dessa egenskaper i sin avel.

Funktionen som draghund går för Samojedens del tillbaka i vart fall 7000 år i tiden, i och med detta förstår vi betydelsen av draghundsträningen för rasens bevarande och utvärdering av dess egenskaper mot kraven i rasstandarden.

Draghundssporten är en hundsport som vuxit och blivit mer och mer populär. Inte bara bland polarhundsrasern utan inom de flesta raser har man insett att draghundsträning i olika former är ett av de bästa sätten att motionera och fysträna sina hundar på oavsett ras. Många som har sitt huvudsyfte inställt på andra hundsporter använder draghundsträning som ett komplement för att tillgodose sina hundars stora behov av fysik rörelse och motion. Man kombinerar tex spår och sökarbete med att fysträna sina hundar genom drag på något vis, på detta sätt ökar man hundens uthållighet även inom sök- och spårarbete då regelbunden fysträning av hunden ökar hundens uthållighet även som spår och sökhund (ökar orken att fortsätta arbeta med nosen), en hund som har bra kondition har helt enkelt också en bättre uthållighet även i nosarbetet.

Draghundsport i tävlingsform handlar i grunden om att med sin hund eller sina hundar kopplade i lina till sig själv eller till någon form av dragfordon på tid ta sig utefter en utstakad bana på barmark i löpning eller med fordon, eller på snö med skidor (Nordisk stil) eller släde. Den som är snabbast vinner och så vidare. Men nu är ju draghundsträning så mycket mer än bara en sport eller tävling.

Vilken utrustning behövs?

För att komma igång med dragträning med en hund krävs inte särskilt mycket. Enkel utrustning som ofta går att köpa begagnat för att komma ner i pris. Allt eftersom intresset ökar kan man bättra på sin utrustning.

• En hund

• En sele som sitter hyggligt rätt.

• En draglina

• Ett midjebälte om du avser springa bakom hunden.
• En cykel som klarar grusvägar och stigar.
• Eventuellt ett fäste till cykeln om du inte vill fästa draglinan direkt till dig själv i midjebältet. Vilket man väljer är en smaksak.

Mentorer och förebilder

Vill man lyckas med sin träning och avel är det viktigt att skapa sig förebilder som man kan lära av och se upp till och ha som vision att nån gång i framtiden komma till deras nivå i resulutat och prestation. Vi skall vara stolta över de hundar och förare vi har i rasen som har lyckats med sitt avelsarbete och träning som lett till goda prestationer och många meriter.

Ta dig tid att prata med dessa om träning, metoder och dennes egna erfarenheter. När någon som är riktigt duktig pratar bör du passa på att lyssna mer än du själv pratar. Den som har hållit på i kanske 30 år och idag har ett team själv som presterar riktigt bra har förmodligen mängder med kunskap att dela med sig av om du bara pratar med dem, ställer rätt frågor och lär dig att lyssna och analysera.

Är det så att just din uppfödare själv inte kör eller har hundar som presterar? Sök då en mentor på annat håll. Den du väljer att lyssna på vad gäller både träning och val av avelsdjur för att bevara bruksegenskaperna bör vara någon som själv är aktiva inom draghundssporten och har riktigt duktiga hundar, står sig väl i konkurrensen mot övriga inom rasen eller använder hundarna regelbundet vid längre fjällturer). Alltså inte någon som bara kör lite då och då för skojs skull, utan någon som tränar seriöst med sina hundar regelbundet (väl planerad fystränng minst tre dagar i veckan) från tidig höst till sen vår varje säsong, det vill säga så länge väder och temperatur tillåter fysträning.

Man kan ha mer än en mentor och ta det bästa från några olika personer och skapa sig sin egen sanning och använda det som fungerar för en själv. Men du bör också betänka att när du är helt ny själv i detta kan det vara bra att hålla sig till en utvald mentor och dennes träningssätt istället för att blanda hej vilt. När du själv har liten till ingen kunskap och erfarenhet kan det bli väldigt rörigt att blanda olika träningsmetoder och idéer kring det hela och får då kanske inte det resultat du tänkt dig. Först när du har en egen god grund att stå på bör du koppla in fler mentorer och lära dig alternativa träningssätt och tankebanor föra tt successivt hitta den metod och den träning som passar dig och dina hundar.

Uppfödarens ansvar att introducera och vara inkörsporten för sina valpköpare att komma igång med dragträningen så de kan motionera sina hundar ordentligt

En viktig inkörsporten till draghundssporten är den uppfödare som själv tränar sina hundar och med glädje och entusiasm och som vägleder och introducerar sina valpköpare i träningen. Den entusiastiska uppfödaren hjälper dem, lånar ut utrustning, peppar och är ärliga med att de inte skall förvänta sig att klara en meritering vid första försöket utan att det är en utvecklingsprocess från att först bara komma till start och vara med, dra lite lärdomar, träna lite mer, pröva igen, träna lite mer för att sedan uppnå en godkänd meritering.

Polarhundsproven är inte i sig själva en inkörsport till draget i den bemärkelsen att alla som prövar skall klara ett prov, utan tvärt om endast de hundar som presterar tillräckligt bra skall gå hem med en godkänd meritering, hunden skall vara bättre än genomsnittet i rasen.

Parallellt med vår provverksamhet inom SPHK brukar det även finnas motionsklasser där alla som vill pröva att tävla utan krav har möjlighet att känna på tävlingsmiljön och få lite rutin. Även draghundssportförbundet har många tävlingar på korta sträckor vid både barmark och snö man kan deltaga på som träning och prova på inför att testa sina hundar vid polarhundsprov där det är hundens kapacitet som skall utvärderas..

Vid uppfödar-/medlemsmötet under samojedernas vintervecka 2020 diskuterades frågan hur vi får fler att bli intresserade. Nedan ett utdrag ur det protokollet:

"Oro finns att vissa nybörjare blir rädda att starta på grund av att de tycker det är svårt att lyckas. Denna diskussion gick sedan över i hur man anser att uppfödaren bör agera mot sina valpköpare för att förmedla rätt bild av verksamheten. Som uppfödare har man ett jättestort ansvar i att tala om för sina valpköpare hur trevligt och bra samojedernas vintervecka är, hur kul det är att pröva att vara med och kunna låna utrustning, fråga och lära sig av hur andra gör, mm. Viktigt att vi inte sprider iden om att detta är omöjligt att klara eller att det bara är för eliten, gör vi det så kommer folk inte våga komma och pröva att vara med eller skapa en positiv bild av provverksamheten. Viktigt att vi får nybörjare att få en bild av hur kul det är att bara vara med och pröva att stå på startlinjen och hjälpa dem att skapa en vision om hur de skall jobba för att framledes komma vidare i sin utveckling. Sprider vi en positiv glädje och anda i att hålla på med detta kommer vi få fler enhundsägare att tycka att det är kul och börja brinna för att fortsätta försöka. Kraven i meriteringsreglerna skall vara något att jobba mot, inte något man skall förvänta sig att lyckas med första gången. Viktigt att alla uppfödare ger en positiv bild av vår verksamhet till sina valpköpare och inte skrämmer upp dem och påstår att det är ouppnåeligt. Viktigt att också förmedla ett positivt budskap om vikten av att utvärdera avelsresultatet genom att pröva sina hundar i konkurrens mot övriga i rasen för att på detta sätt värna om de bruksegenskaper rasstandarden frågar efter."

I uppfödarens ansvar ingår givetvis också att selektera avelsdjur med de rätta egenskaperna för bruksarbete och prestation. Man får aldrig överlåta det åt slumpen utan man måste hela tiden selektera för de egenskaper man vill behålla i sina hundar. Uppfödaren ansvarar också för att undvika motstridiga avelsmål. Det vill säga att avla på egenskaper som går på kollisionskurs med bruksegenskaperna, exempelvis allt för loja/lugna hundar, låg energi, för veka/mjuka hundar som kanske upplevs som lite enklare i vardagen men som ofta leder till en hund som inte orkar hålla ihop skallen under lång tids arbete, saknar den naturliga viljan att lägga sig i selen, o.s.v.... För att få en riktigt bra hund krävs en genetiskt bar grund och sedan rätt träning och tillräcklig mängdträning (antal mil i tassarna).

Upplevelsen av drag

Samspelet är den största upplevelsen mellan hundar och förare. Upplevelsen av utmaning, banornas svårigheter med backar, kurvor, vägövergångar och omkörningar, är också stor. Och inte minst är upplevelsen av att ha en vältränad kompis med sig ut i friluftslivet. Vältränade hundar ger möjlighet att uppleva fjällen och vildmarken under långa förflyttningar tillsammans med sina hundar, en upplevelse utöver det vanliga i friluftslivet. Att förflytta oss i våra hundars tempo är annars svårt att göra till fots då vi nästan alltid begränsar och håller tillbaka våra hundar i rörelse och fart.

En djurvälfärdsfråga

Våra hundar tillhör en djurart som har stora behov av rörelse och att fysiskt få använda och belasta kroppen. Många tamhundar idag får över lag alldeles för lite motion. Draghundssporten och SPHK provsystem har bidragit till att fler hundar får komma ut och motioneras i högre grad vilket också ökar djurvälfärden för våra hundar.

Dock bör det påminnas om att en otillräckligt tränad hund som sätts att starta på en distans den inte är fysiskt redo för är elakt mot hunden både fysiskt och psykiskt. Du kan inte förvänta dig att din hund skal prestera om du inte har lagt mycket tid på träning.

Kombinera drag med annat

Draghundsport är en utmärkt gren att kombinera med alla andra grenar och hundsporter. En vältränad hund med bra kondition gör också att man får en mer fysiskt och psykiskt uthållig hund i andra arbeten som tex nosarbete, agility, lydnad mm. Hunden presterar även bättre i andra sporter och arbeten om den är i god kondition. Att öka konditionen och bygga mer muskler är också ett av de bästa sätten av motverka stress och frustration hos våra hundar i vardagen.

Hur många hundar behöver man?

Det räcker med en. Vill man träna för att tävla finns barmarksdrag i form av linlöpning (även kallat canicross) med en hund, där du och din hund springer en bana så fort som möjligt. Man kan även cykla eller köra kickbike på barmark med sin hund. På vintern finns det tävlingsklasser på skidor. Flera av dragdiciplinerna kan man även köra med flera hundar samtidigt, så man kan egentligen ha allt från en hund och uppåt.

Vad är min målbild?

Innan man lär en hund något, oavsett vad, så bör man fundera på vad för mål man har med inlärningen. Vad vill jag lära min hund? I draget vill jag ha en självständig men lyhörd hund som springer med glädje och fart, och som inte bryr sig om andra hundar, människor eller föremål längs med färdsträckan.

Hur kommer man igång?

Enkelt! Börja springa eller cykla med din hund. Vänj den vid att springa framför och "dra" med sele. Selen måste sitta rätt och bra, annars kan den skapa obehag för hunden. Det bör påpekas att det är lätt att bli fanatisk på detaljer, sitter selen hyggligt så är det bättre än att hunden inte får börja springa alls. Ibland ser man diskussioner i sociala medier som tar detta med selens passform till extrema nivåer och där folk hävdar att om inte selen sitter exakt si eller så så skadas hunden. Nej selen behöver inte sitta på millimetern rätt men den skall passa hyggligt utifrån vissa kontrollpunkter. Läs mer HÄR......

Du har stor fördel av att kunna styra hunden med kommandon som höger, vänster och stanna. Längre fram kan du träna omkörningar, att springa förbi andra ekipage eller bli omsprungna. Sedan kan man börja cykla eller låta hunden springa framför hjulfordon. Du kan inte förvänta dig att allt skall fungera på en gång utan du får jobba på en sak i taget.

Starta gärna träningen genom att ta kontakt med din ras-/specialklubb eller en annan hundklubb där du kan komma i kontakt med folk som är kunniga och duktiga och kan hjälpa dig igång.

Exempel på vad man kan göra:

• Skaffa en bra avlad hund med fokus på de egenskaper som gör att hunden kommer älska att springa, jobba och dra är en god grund. Också i mångt och mycket en förutsättning för att man skall få chansen att njuta fullt ut av en riktigt duktig hund. Den som kanske aldrig ägt en riktigt duktig hund, en hund som har det i seg genetiskt kommer kanske inte förstå vad det innebär förens den dagen man själv får en sån och ser skillnaden. Försök att välja en valp från linjer som är avlade för bruksarbete då ökar chansen att få en riktigt bra hund. En hund blir bara vad du gör den till utifrån sina genetiska förutsättningar.
• Valpen/unghunden kan innan den introduceras med sele och lina som sitter fast i cykeln med fördel springa med lös på cykelturer för att ge hunden möjlighet till god rörelseutveckling. Vår promenadtakt blir snabbt för långsam redan i tidig ålder för den unga hunden. Valpen behöver få springa och röra sig i högre hastigheter men utan dragbelastning.
• Valpen/unghunden kan med fördel springa med lös bredvid ett rutinerat ekipage för att lära sig miljön och att fokuset ligger i att springa/förflytta sig framåt. Från runt 5 månader. Sätt då gärna på den selen för att sammanknippa selen med springaktivitet och för att ha något att ta tag i lätt om du behöver fånga in hunden.
• Har du bara en hund kan du börja med att sätta på hunden en sele och fäst en expanderlina mellan dig och hunden. Spring bakom eller sätt dig på cykeln. Låt hunden få lite frihet att bara röra sig framåt och titta hur den beteer sig. Vissa hundar fattar rätt snabbt själva vad de skall göra medans andra behöver mer hjälp att komma på rätt väg. Har du begränsat hunden mycket under dess uppväxt, exempelvis tränat att gå fint i koppel kan du behöva lära om ett framför kommando där det ingår att hunden får dra.
• Man kan ta hjälp av en "hare" som hunden kan dra emot/efter i form av någon som cyklar före. Exempelvis hare i form av annat ekipage som kör före. Ha dock i bakhuvudet att detta kan ge andra problem längre fram när du tar bort "haren". Kanske lär du hunden att den bara skall springa när den har en "hare" framför sig, viktigt att den också lär sig att springa utan nått framför. Prova dig fram vad som fungerar för dig och din hund.
• En hund som har det i sig genetiskt brukar lägga sig i selen redan första gången den får en sele på sig, lite som den aldrig gjort annat. Detta kan man se hos valpar/unghundar redan vid 4-7 månader när man introducerar selen för dem om de har egenskaperna i sig naturligt.
• Oftast kan det vara lättast att lära hunden först att dra framför cykel eftersom man själv kan cykla med och hjälpa till. Och när hunden vet vad man vill att den skall göra så kan man byta till exempelvis kickbike eller vagn för då vet hunden vad som förväntas. Även en hund som har egenskaperna i sig naturligt behöver formas och vi behöver lära dem hur vi vill att de skall använda sina egenskaper.
• Ett alternativ är också att sätta en helt orutinerad hund bredvid en äldre rutinerad hund i ett tvåspann och låta den äldre styra och visa hur man gör. Tycker den orutinerade hunden det är obehagligt med en nacklina mellan halsbanden kan man köra utan så den får lite mer rörelseutrymme. Om hunden känner sig trygg med det så kan det hjälpa till att snabbae få den att fatta vad de skall göra om man använder nacklinan mellan halsbanden.
• Koppla in i större spann med erfarna hundar som redan kan. Innan man gör detta bör hunden ha befäst någon form av grundträning i draget, framför allt en bra rörelseutveckling och grund i fysisk kondition både vad gäller uthållighet och muskler för att hålla ihop kroppen i rörelse i olika tempon och gångarter. Klarar hunden inte att hålla samma tempo som de rutinerade hundarna skall den heller inte kopplas in i spannet då det inte är snällt mot hunden om den släpas med.

Att tänka på

• Träna kondition först och styrka när kondisen finns.
• Träna mot det du skall göra. Är målet att du skall du köra heldag med lastad pulka i fjällterräng så funkar inte korta pass i skidspåret utan pulka.
• Se alltid till hundens bästa, skador, ömhet, foder, arbetsglädje.
• Skapa en bra balans mellan träning och vila. Träningsmänden och intensiteten är viktig likväl som att hunden får tillräckligt med vila där emellan för att bygga upp kroppen. Träningen bryter ner muskelfibrerna och vilan återbygger dem starkare än innan, detta förutsätter att det finns en god balans mellan träning och vila.
• Vattna hunden flera gånger under körning, direkt efter körning, och även i god tid innan om det är möjligt för att "vätska upp hunden" i förväg. Vill man vattna upp hunden kan man med fördel beta vattnet med lite kött eller färskfoder, men bara lite grann så det smaksätter vattnet. Ge dock inte betetat vatten allt för nära inpå träningen.
• Kom ihåg att hundar bygger kondition snabbare än människor och har också lättare att bibehålla kondition.
• Viktigt att man inte dragtränar sin hund om det är varmare än 12-16 grader varmt ute (riktgrader för polarhundsraser och tävlingar i barmark) eftersom hunden kan då bli överhettad och hundens egna termostat kan sluta fungerar vilket gör att den får mycket svårt för att reglera sin kroppstemperatur. Ju högre luftfuktighet det råder desto svalar måste det vara ute för att träna. Sommartid får man vara ute tidigt på morgonen eller sent på kvällen samt vattna före, under passet och se till att hunden kan kyla av sig snabbt efteråt. Stora delar av sommaren går det förmodligen inte att träna alls oavsett tid på dygnet med anledning av temperatur och luftfuktighet. Olika individer är olika värmekänsliga. Likaså kan det bero på om hundarnas är vana att arbeta i högre temperaturer och har acklimatiserat sig till det. Men ta alltid det säkra före det osäkra.
• Tänk på att träna både fart och styrka. Träna inte med för lätta dragfordon på barmarken, meningen är att hundarna skall behöva jobba och inte bara springa. En kickbike eller lättare 3-4 hjulig vagn är ofta alldeles för lätta fordon om man har som mål att sedan tävla eller tura på snö.
• Skall man träna ett 2-4-spann kan man klara sig med en vagn på ca 45-60kg. Tränar man ett 6-8 spann kan man klara sig på en vagn på minst 85kg men det är i lättaste laget om man vill kunna kliva av å greja med hundarna utan att surra fast vagnen i något träd. Tränar man större spann bör man använda vagnar på runt 130kg. Exempelvis trollvagnen eller en fyrhjuling. Motordrivna fyrhjulingar (ATV) är ett bra sätt att träna hundarna på om man vill sitta riktigt tryggt och säkert när man kör större spann med mycket kraft i.
• Kanske behöver man redan vid barmarken lägga till någon form av friktionsträning, exempelvis hänga lite kätting bakom dragfordonet så det inte rullar lika lätt. Detta gör att hundarna får jobba tyngre och bygger mer muskler. Samt att man kommer närmar friktionen som blir på snö. Är målet att tävla eller tura på snö bör man träna friktion redan under barmarkssäsongen. Kätting som släpar bakom vagnen är också ett sätt att tynga ner ett allt för lätt träningsfordon. Grov kätting till vettigt pris hittar man tex på Biltema. En hund som inte är van vid friktion kommer lätt sluta springa om det en dag helt plötsligt tar emot när de skall springa. Detta är vanligt när folk tränat lätt på barmark och sedan kommer till snökörning som naturligt ger friktion och hunden behöver jobba hårdare.
• Man kan om man vill och har tiden lära in en tyst och passiv startrutin. Detta underlättar så klart om man tränar mycket själv eller vill ha bättre kontroll över hundarna vid stillastående. Man kan exempelvis lära in liggande start. Detta är dock mycket tidsödande träning varför väldigt få flerhundsägare har detta som rutin.
• Lär din hund kommandon så att du kan styra den.
• Träna omkörningar om du tänkt tävla. Både att köra om och att bli omkörd. Har man själv många samojeder och mest umgås med andra samojeder kan det vara klokt att försöka träna tillsammans med färgade hundar också då våra samojeder kan reagera annorlunda på det om de int är vana att träffa, träna med och köra om hundar med andra färger.
• Tänk på att ett spann kan förstöras om föraren tvingas ligga och bromsa ner hundarna för att en individ inte hänger med. Ett spann är aldrig bättre än den svagaste länken. En medelmåttig till dålig hund som kopplas in i ett topspann kommer dra ner hela spannet då man aldrig kan köra fortare än den långsammaste hunden. Alla hundar i spannet skall trivs och tycka det är kul. Är det någon hund som inte tycker det är roligt eller börja hänga i nacklinan skall den hunden omedelbart kopplas ur. Här har föraren ett stort ansvar att se och läsa av alla hundar i spannet kontinuerligt.
• Likaså bör man tänka på samma sak som ovan när det gäller andras hundar som man plockar in i sitt spann. Ber någon dig att ta med deras hund i spannet försäkra dig om att den hunden klarar av att hålla samma snittfart som dina, har den hunden de egenskaper som krävs och rätt mängd träning i benen för att klara samma fysiska prestation som dina egna? Om inte ta inte med den andra hunden hur mycket dess ägare än ber dig om det. Antingen blir det synd om den hunden som inte hänger med eller så får du bromsa ner dina egna hudar och tappar fart och glädje hos dem.

Inkörning av valpen/unghunden

Även valpen och unghunden har behov att få röra sig ordentligt under sin uppväxt. Brist på rörelse och fysisk aktivitet hos den unga hunden leder lätt till rubbningar i skelett och kropp. Skelettet måste belastas regelbundet för att utvecklas på rätt sätt.

Så länge valpen/unghunden går eller springer av fri vilja utan att se trött ut skall du inte begränsa den. Redan när man får hem valpen vid 8 v skall den få gå på skogspromenader och springa lös i kuperad terräng. Ganska tidigt kan valpen börja följa med på längre turer till fots eller bredvid spannet eller cykeln. Men givetvis allt efter valpen och unghundens egna förutsättningar. Går man längre fotturer med en valp som får springa med lös så kommer den sätta sig på rumpan om den blir trött och då är det bara att plocka upp den och bära den en stund tills den vill ner igen å springa. När valpen börjar närma sig halvåret kan den följa med på snabbare turer bredvid spannet eller cykeln, men man måste anpassa farten efter valpens förutsättningar. Läser man av sin hund bra så ser man om den börjar bli trött, ett tidigt tecken på att den börjar bli trött är att man kan se att den inte riktigt får ihop koordinationen i ben och rygg pga av att musklerna börjar bli trötta. Händer detta får man åter igen anpassa sig efter valpen och antingen sänka farten, stanna och vila eller plocka upp den ett tag och bära den eller ha den i knät om den springer bredvid spannet, eller om man har valp under vintersäsongen så är det ännu enklare att vila valpen genom att plocka upp den och stoppa ner den i slädsäcken. När vi pratar om valpar och unghundar så pratar vi om att de skall få röra sig och springa, inte belastas med att dra massa vikt.

Det är viktigt att ge valpen bra rörelseutveckling tidigt i livet, rörelseutveckling utan att begränsa hunden. Låt den röra sig mycket fritt och springa med lös. En valp/unghund som växer upp genom att alltid vara begränsad av ett koppel kommer att bli kroppsligt hämmad som vuxen. Börjar unghunden rymma är det givetvis viktigt att inte ha den lös utan att det finns ett stängsel som begränsar dem. Stora hundrastgårdar/hägn, tomma fårhagar om man bett om lov, mm är bra ställen att ge dem regelbunden tillgång till att röra sig fritt. I och med detta är det bra om man kan hägna in hela sin tomt när man skaffar sig en Samojed så den kan ligga mycket ute och samtidigt få röra sig fritt och ledigt på tomten.

Valpen/unghunden kan med fördel springa med lös bredvid ett rutinerat spann för att lära sig miljön och att fokuset ligger i att springa/förflytta sig framåt och följa flocken.

Har man bara en hund kan valpen/unghunden innan den introduceras med sele och lina som sitter fast i cykeln eller ägaren som springer bakom springa med lös på cykelturer för att ge hunden möjlighet till god rörelseutveckling. Vår promenadtakt blir snabbt för långsam redan i tidig ålder för den unga hunden. Valpen behöver få springa och röra sig i högre hastigheter men utan dragbelastning. Kan du inte ha den lös bredvid cykeln kan du ha de i ett längre koppel och sele på hunden så den får springa med utan belastning.

Selen kan man introducera redan när hunden springer med lös så den sammanknippar selen med att ut och motionera samt att du som ägare har ett bra handtag att ta tag i om du behöver fånga in valpen.

Runt halvåret kan du börja introducera hunden till att sitta fast i lina framför cykeln och låta den springa framför. Har du en äldre rutinerad hund låter du den med fördel gå bredvid unghunden som stöd. Anpassa distansen efter valpen och vad den vill och orkar. Kör aldrig så långt med en ung hund att den tröttnar och inte orkar då kommer du ta bort glädjen i att springa, valpen skall fortfarande vilja mer när ni är klara. Tänk på att den unga hunden skall inte belastat utan mer ges möjlighet att springa under kontrollerade former.

Att "lära" en hund att dra

För de hundar som inte har draget i sig naturligt och instinktivt triggas av motståndet när det tar emot kan man jobba med att försöka lära hunden vad man vill att den skall göra, men kom här ihåg att du inte kan vänta dig att få samma resultat och prestation ur en hund som inte har egenskaperna medfött och istället måste lära sig hur man gör. Inte heller alla individer går att lära om inte motivationen till att springa och viljan att fortsätta ta i när det tar emot finns. En hund avlad med allt för låg energinivå kommer heller inte att vara lätt att lyckas med då det leder till att hunden inte har samma motivation att fortsätta arbete och lägger snabbt av.

Tyvärr finns det även bland polarhundar individer som inte har draget i sig naturligt. Hundar som kanske saknar tillräckligt med energi, motor, driv och kanske saknar egenskapen att triggas av motstånd och backar av (egenskaper som är en avelsfråga och som det krävs medveten selektion för vid val av avelsdjur). Men oavsett orsak till att hunden inte har draget i sig naturligt så kan man med lite tur och massa träning lära vissa hundar att dra. Men har man en hund som faktiskt inte tycker det är särskilt kul hur mycket man än har försökt så bör den hunden få göra något annat istället som den individen mår bra av. Meningen är ju att hund och förare skall ha kul ihop, om hunden inte har roligt så måste vi hitta andra sätt motioner hunden på och låta den få utlopp för sitt rörelsebehov. Alla hundar har ett stort rörelsebehov även om vissa inte gillar att dra.

En hund blir inte bara vad vi gör den till utan den blir vad vi gör med den utifrån dess biologiska grund. Vi kan inte skapa ett resultat som det inte finns en biologisk grund för. Riktad selektion av väsentliga egenskaper är viktigt för att i slutänden nå dit vi vill. Hunden blir bara vad du gör den till utifrån sina genetiska förutsättningar. Vad har uppfödaren till hunden haft för avelsmål och vilka egenskaper har de selekterat för?

Inlärningen i sig skiljer sig inte från nån annan typ av inlärning, som t.ex. försöker att lära sin hund att gå fot. Man berömmer det beteende man vill ha och ignorerar, alternativt styr bort, det beteende man inte vill ha. Rent praktiskt går det till så att man helt enkelt trär på hunden en passande sele, hakar på ett koppel eller lina och sedan bara gå med den. Minsta lilla tendens till att hunden drar i selen så får den beröm! I takt med att hunden förstår vad det är du vill så kommer den förhoppningsvis börja jobba hårdare i selen för att få mer beröm från sin ägare. Fartökningar kan vara perfekta belöningar då de allra flesta hundar älskar att springa och vad kan vara bättre än att få springa fortare och dessutom tillsammans med matte eller husse.

Sätt upp ett mål med vilken beteendekedja du vill att hunden skall kunna. Bryt ner det i beteenden och delar av beteenden. För att skapa en säker grund lär i vissa sammanhang in momenten baklänges. Exempelvis sökträning där vi vill att hunden skall kunna söka, hitta och markera. Här börjar vi med att lära hunden att markera korrekt och säkert. När hunden kan markera lär vi hunden att hitta föremålet och markera det. När hunden kan detta går vi över i att lära hunden söka och sen är beteendekedjan sluten och hunden kan utföra hela beteendekedjan i ett sökarbete.

Vad vill jag att hunden skall göra i en dragträningssituation?

• Lägga sig i selen.
• Trycka framåt.
• Ta i mer när det tar emot.
• Accelerera.
• Hålla fart och tryck i linan framför föraren över tid i olika tempoväxlingar.

Hur lära in detta?

• Vänj hunden vid selen
• Lär hunden gå framför.
• Lär hunden lägga tryck i selen.
• Öka successivt farten med bibehållet tryck i selen.
• När ni når den toppfart ni vill tävla i tänk på att variera träningen och lär in andra moment som kan krävas vid tex tävling, möten, omkörningar mm.

Att lära en hund att dra kan man göra på många olika sätt. Det finns säkert lika många metoder som det finns tränare. Hunden som har draget i sig naturligt behöver fortfarande lära sig hur vi vill att den skall göra det, vad som är tillåtet och inte under ett arbetspass, o.s.v. För den hund som har draget i sig naturligt behöver vi inte gå igenom alla dessa delar i beteendekedjan utan kan börja där hundens kapacitet kräver, kanske behöver vissa hundar bara få på sig en sele och lära sig att den inte kommer framåt förens den sträcker linan, vilket snabbt blir en belöning för den ivriga hunden som triggas av motstånd.

Ett vanligt nybörjarfel är att sätta hunden i sele och lina framför cykeln och sedan trampar ägaren mer än att hunden lyckas sträcka linan. Detta leder till att vi lär hunden att bara springa med slak lina. Lär hunden istället att sträcka linan och ge den lite motstånd att jobba med, går det långsamt så får det göra det i början. Öka hastigheten successivt men inte mer än att hunden fortfarande sträcker linan. Med regelbunden träning kommer hunden snart fatta vad vi vill att den gör och med ökad kondition och muskelmassa kommer farten att öka automatiskt.

• Träna intervaller för att bygga dragmuskler. När jag var i USA och jobbade med slädhundar lärde Lloyed mig tex att man får en fördel av att lära hundarna att öka farten när det kommer en uppförsbacke så hundarna inte lär sig att göra tvärt om. Detta ger också en viss form av intervallträning under längre turer.
• En ovan hund brukar inte orka några längre sträckor. Hunden ska tycka det är kul hela tiden. Vid behov lär hunden en "slutbelöning" som den kämpar emot för att få drag hela vägen, vissa hundar lägger kanske av efter ett par hundra meter för att de vet inte vad de "kämpar för", vissa hundar måste få en målbild. Detta gäller inte de hundar där springandet i sig är självbelönande.
• Hunden ska bli medvetna om vad den gör. Om man exempelvis låter en hund dra efter en "hare", är den då medveten om att den springer och jobbar med sin kropp, dvs drar, eller är den helt fokuserad på att hinna ikapp ekipaget framför? Om du då även berömmer och belönar det beteendet, vad befäster du då? Om hunden är helt fokuserad på att hinna ikapp ett annat ekipage så blir det lätt även det beteende du befäster. Här är det viktigt att tänka på vad man har för målbild med vad hunden skall göra i slutänden. Skulle du lära hunden att dra dig framåt eller att jaga ett annat ekipage? Hur gör man sen på tävling om man exempelvis får starta först och hunden inte ser "haren" som den är van vid? Det är inte helt ovanligt att icke-draghundar (hundar utan medfödd egenskap att vilja dra) som är inkörda med "hare" arbetar sämre eller inte alls utan den starka retningen. Eller på fjällturer när man är helt ensam, kommer hundarna då att jobba framåt utan någon annan framför?
  
• Vad som är viktigt när man tränar både dragbeteende och passiva starter är att belöningen alltid ska komma till hunden. Hunden ska inte vända om och komma till föraren för beröm, gos eller lek. Risken är då att man får en hund som vänder upp mot föraren vid beröm vilket vi inte vill ha.

Kommandon

Vi människor vill ju gärna lära våra hundar olika ord för olika beteenden vi önskar. Men mycket sitter också i rösten och röstläget vi använder när vi kommunicerar med våra djur. Generellt kan man säga att höga och korta toner, ord, ljud triggar igång våra hundar, de springer fortare och ökar farten. Låga och lågmälda toner och ljud dämpar dem, exempelvis använder jag ett utdraget WOOOOOOO för att få dem att skata in och stanna samtidigt som jag bromsar.

• Höger och vänster för att kunna svänga: Allra enklast är att en mer erfaren hund som lär upp genom att en erfaren hund går i led tillsammans med en oerfaren. Har man inte den möjligheten så träna höger och vänster på exempelvis vid koppelpromenad: "höger" och "vänster" tränas genom att säga kommandot samtidigt som man svänger åt det hållet man ska. Beröm och ev belöning när hunden gör rätt! Med positiv förstärkning kommer den snart att lära sig vad de olika kommandona betyder. Ett annat sätt att jobba med belöning under promenad vid kommandoträning kan t. ex. vara genom att sätta ut en leksak/godisskål i en korsning, en till höger och en till vänster. Låt hunden gå framför dig i koppel och säg "vänster", så fort den tittar vänster så skicka mot skålen. Typiskt sommarprojekt att pyssla med ledarhundsträning.

• Framåt/fram/rakt fram: För att strata från stillastående och när det finns flera vägval är det bra att ha ett kommando som betyder "rakt fram" bry er inte om vägarna vid sidorna, när hunden skall fortsätta rakt fram i en korsning tex . Själv använder jag ordet "FRAM" upprepat glatt använder jag även för att ibland öka på tempot.
• Stå fram: Detta kommando använder jag för att lära ledarhundarna att stå rakt fram och sträcka ut linan vid stillastående, exempelvis när man plockar in hundarna i linorna eller om man stannar och vill tydliggöra att de skall sträcka ut linan.
• Vänster kant och höger kant: "vänster kant" och "höger kant" är också komandon som man kan ha nytta av så att hunden vet att den ska hålla sig ordentligt vid sidan då de kommer bilar eller andra cyklar och människor.
• Vi vänder / Tillbaka: När man vill att spannet skall vända helt om. Ett mycket praktiskt kommando att ha när man kommer till vägs ende eller om man bara vill vända tillbaka hemåt.
• Passera / Gå på: Nä man vill att hunden/hundarna skall gå förbi något som kan ta deras uppmärksamhet, ett annat spann mm.
• Sakta / Whooooo: Komnadon man använder för att bromsa hundarna och få dem att sakta ner. Använd låga utdragna toner samtidigt som ni bromsar ner ekipaget.
• Yepp /Då går vi: Startkommando. Använd korta gälla toner för att få hundarna att starta upp och att öka farten.

Var hittar man träningsvägar?

För att dragträna sin hund behöver man hitta bra grusvägar och större stigar att träna på. Man brukar sällan behöva komma särskilt långt utanför städerna innan vägnäten går över i grusvägar. Fördelaktigt är skogsvägar med bommar då det möjliggör träning utan större risker för att möta bilar och andra fordon mer än kanske markägaren och jaktlaget.

Tränar man med cykel eller kickbike är det ofta inga problem att ta sig runt bommar och stenar som blockerar vägen för fordon, men när man kommer upp på större spann och tränar med tyngre vagnar måste man försäkra sig om att man kommer fram med vagnen runt bommar och liknande. Ofta kan man knuffa vagnen runt bommen och starta ut med hundarna på andra sidan bommen. Militära skjutfält är ofta toppen för draghudsträning då de består av mängder med grusvägar av olika slag och sträckor, dock måste man här vara noga med att kolla avlysingarna och när det är öppet för allmänheten att beträda området. Även om man har bra träningsvägar hemma vid är det värt att leta upp alternativa vägar som man kan ta sig till med bil för att både ägare och hund skall få variation och ökad motivation för träningen. Hundarna kommer bli taggade av nya vyer och okända marker att utforska. En ide är också att gå med i olika träningsgrupper och träna tillsammans med andra på deras träningsvägar.

Bor man i södra Sverige , eller i vart fall den delen av landet där vi inte har så mycket snö och lever med polarhundar är den bästa semestern på året under vintertid då man kan åka norrut och träna på snö både för nöjes skull och för att hinna få lite snö under tassarna på hundarna innan eventuell tävling/prov. På vintern kan man med fördel använda skoterleder av olika slag som träningsvägar. Skoterleder finns det gott om både i skogsklädd terräng och på fjället. Många brukar försöka hitta en stuga att hyra i närheten av skoterleder och köra dagsturer om man inte vill vintercampa i skogen eller på fjället i tält. På fjället är det ofta väldigt väl markerade leder mellan de olika fjällstationerna och stugorna, det kallas ofta kryssleder och markeras med röda kryss. Dessa leder är ofta också väldigt välkörda med skotrar vilket ger bra spår att köra hund på.

Kom dock ihåg att om ni tar er till fjällterräng för att träna era hundar var noga med att respektera de regler som där gäller och stör inte djurlivet eller samernas renskötsel.

Hur ofta bör man träna? Mängdträning och regelbundenhet i träningen

För att få en tillräcklig regelbundenhet i träningen bör man träna 3-5 dagar i veckan. Man bör också variera mellan att träna varannan dag och att träna två eller flera dagar på rad. Vill man att hundarna skall prestera bra på tävling/prov som går över flera dagar måste man träna på det redan i sin grundträning hemmavid.

Sommarträning

Sommaren är ingen vilo- eller semesterperiod för en polarhundsägare. Vad polarhundsägare gör med sina hundar på sommaren är väldigt varierande. Vissa håller igång träningen om temperaturen tillåter och vissa tar sommarledigt och ägnar sig mer åt vandringar och lite allmän hundsport som aktivering. Kommandoträning för ledarhundar är också en bra sommaraktivitet. Simma hundarna är det många som gör för att hålla igång fysträningen men då gäller det att torka hunden ordentligt mellan passen så de inte får fuktexem.

För att motionera hundarna i viss mån trotts sommarvärmen kan man cykla eller köra kickbike med dem kortare sträckor tidig morgon innan värmen kommer. Med cykel och kickbike blir det ju ingen direkt dragträning utan mer springträning där hunden knappt belastas alls. Dra kätting och bära klövjeväskor är också olika sätt att hålla igång fysträningen under sommaren. Ett annat sätt att låta hundarna röra sig i ett lite högre tempo är att låta dem springa bredvid en mindre ATV i promenadsele. Givetvis sker all form av motion och fysisk belastning av hundarna under den tiden på dygnet när temperaturen är lägre och man kanske mer bara låter dem springa utan någon större belastning.

Höstträningen

Nån gång i slutet på augusti bör man kunna komma igång med höstträningen. Givetvis är det ju en fråga om temperatur och luftfuktighet när det är lämpligt att starta. Bor man längre norrut så kommer man förmodligen igång betydligt tidigare än så. Men man kan inte vänta tills i slutet på oktober eller in i november innan man börjar träna sina hundar om målet är att tävla eller meritera under februari och mars. Kommer man igång med sin träning så sent då kommer inte hundarna att vara redo när tävlings-/meriteringsdagen kommer eller när det är dags att starta ut för den planerade fjällturen med packad släde..

Något att tänka på när det går från höst över mot vinter är när det fryser och blir is på vägarna vi tränar på. Undvik att låta hundarna springa på isbelagda vägar då det är en stor ökad skaderisk. Halkar hunden till lite är det risk att en muskel, led eller ligament blir skadat och hunden kanske blir borta ur träningen hela säsongen.

Kom också ihåg att lägga in friktionsträning redan under barmarksträningen så hunden är van med mer motstånd innan du går över till att köra på snö. Kätting bakom träningsfordonet tex skapar bra friktionsträning.

Vinterträningen

Ja vad skall man säga om vinterträningen som inte är sagt redan mer än att den går omlott i höstträningen. Distanserna ökar och tyngden belastningen ökar i takt med att det blir kallare ute. Att dra en släde på snö ger en viss friktion varför man brukar säga att hundarna behöver ca 10 mil på snö innan de ställt om och arbetar med motståndet på ett annat sätt. Men även vid barmarksträning kan vi förbereda hundarna till en snabbare övergång mellan att arbeta på barmark och snö. Detta gör vi genom att vi tränar med tunga trängingsfordon så hundarna verkligen får dra och jobba. För att träna friktion kan vi hänga på kätting bakom träningsvagnen, det både tynger ner och ger friktionsträning. Har man inte snö hemma bör man som polarhundsägare lägga en stor del av sin semester på vinterhalvåret för att få njuta fullt ut av sina hundar och färdas tillsammans med dem i vacker natur. Framåt vårvintern bör man ha hunnit fått så pass många mil i benen på hundarna att de är mer än redo för en längre fjälltur om man så önskar, ett trevligt sätt att avsluta säsongen på ihop med sina hundar. Ju mer mängdträning man fått i hundarna desto starkare, uthålligare och snabbare blir de. En vältränad hund klarar att hålla en högre genomsnittsfart än en sämre tränad hund. Har man skött träningen bra kommer man märka att man har en otrolig kraft i sina hundar och ett väl sammansvetsats team med hög arbetsmoral när våren börjar närma sig.

Omkörningar

Träna på att köra om och bli omkörd. Det kräver en del träning så att din hund tycker det är okej när ett annat ekipage kommer i full fart och kör om dig hår mot hår. Likaså att själv köra om ett spann och sedan få dina egna hundar att fortsätta och jobba ifrån det spannet ni nyss körde om. Hitta träningskompisar du kan träna på detta tillsammans med i lugn och ro innan du eventuellt startar på en tävling. Träna gärna tillsammans med olika raser och färger på hundarna så de inte tycker det är nått konstigt sedan på tävling.

Möten - hed on pas

Detta är också något man måste träna på under planerade former. Regelrätta möten med andra team är alltid svårare än tex en omkörning där teamen är på väg i samma riktning.

Vilken distans skal man träna på?

Vilka distanser man skall träna på beror helt på vad man har för mål med sin träning. Men är målet att tävla och meritera på tex korta distanser räcker det med att lägga sina träningsturer på mellan 8-25 km. Likaså gäller om man tränar för att framför allt motionera sina hundar. Ganska tidigt under hösten bör distanserna ligga en bit över milen i alla falla samtidigt som tyngd och friktion i träningen bör öka. Det är viktigt att hundarna får jobba tungt och med tillräckligt motstånd för att bygga muskler inför vinter och snökörning. Ett fel många ofta gör är att de tränar för korta distanser och med för lätta fordon, det blir lätt mer springträning än dragträning och man bara kör med lätt MTB eller kickbike tex.

Hur ofta skall man träna?

Regelbundenheten i träningen är en förutsättning för att nå resultat. Man bör sikta på att få ihop 3-5 pass i veckan från tidig höst oavsett väder. Dessa pass bör fördelas olika, ibland varannandagsträning och ibland ett par eller tre pass på varandra. Hundarna behöver vänja sig vid att gå både singeldagar och flera dagar efter varandra.

Ett stort fel många gör är att de tränar för sällan och pga det inte har tillräckligt tränade hundar när det är dags att starta på prov/tävling eller ge sig ut på tur till fjälls.

Ledarhundarna och dess träning

Längst fram i spannet, antingen ensam eller i par, går ledarhunden. Ledarhunden har den viktigaste positionen i spannet och utan den kommer spannet ingenstans. Ett spann utan ledarhund är som en bil utan motor. Ledarhunden ska ha självförtroende och mod nog att gå först, sträcka ut linan genom snöstormar, djup snö och förbi frestelser eller störningar. Ledarhunden skall också ha en skalle och mentalitet som gör att den orkar arbeta målmedvetet och driva timme efter timme och dag efter dag. En för mjuk å vek hund kommer lägga av innan arbetet är klart. Det behövs lite pannben för att hunden skall orka och stå emot fysiska och psykiska påfrestningar. En hund som tar in omgivningen för mycket kommer också bli snabbt trött i huvudet och kommer inte mentalt orka att jobba i ledpossition över tid och flera dagar. Dessa egenskaper är en avelsfråga och något som är viktigt för våra uppfödare att ta vara på när de väljer avelsdjur. Detta kräver givetvis också att avelsdjuren är ordentligt testade.

Finns rätt genetiska förutsättningar i hunden krävs sedan att hunden får träna och bygga upp sig både fysiskt och mentalt innan man utsätter den för allt för stora krav som ledarhund. Många hundar kan behöva nån säsong som spannhund med kortare stunder som ledarhund i träning innan de mentalt klarar av att leda ett spann över tid. Man bör inte lägga för stora krav på den unga hunden om man har äldre och mer rutinerade hundar att välja till att leda spannet. En rutinerad äldre ledarhund bredvid sig är en bra mentor för den yngre hunden som påbörjar sin träning som ledarhund.

Man skall också ha klart för sig att det är särskilt mentalt krävande att leda ett spann på tävling med främmande hundar, människor och en nervös förare. Det som fungerar hemma kanske inte fungerar i tävlingssammanhang om hundarna inte fått tillräcklig rutin och träning av att vistas i tävlingsspåret. Även detta är en orsak till varför man inte skall förvänta sig att man skall lyckas med en meritering vid sin allra första start. Hundarna behöver rutin och vana av tävlingsmiljlön, framför allt ledarhundarna som skall orka leda teamet. Denna erfarenhet kan de inte få på annat sätt än att de startar vid tävling upprepade gånger.

En bra ledarhund lyssnar på kommandon för att svänga, stanna, öka eller minska farten osv, men har även inbyggt i sig att välja den bästa vägen och kunna ta egna beslut när det behövs osv. Det finns en fin balans mellan att lyda och att tänka själv. En hund som lyder blint har inte bara fördelar. Det finns även många exempel på ledarhundar som räddat liv när de vägrat gå ut på tunn is med spannet, eller känt av andra faror.

Många ledarhundar har fantastiskt spårminne och minns i stort sett alla spår eller stigar där de sprungit. Tidigt på vintern har många spår inte körts upp av skotrar eller skidåkare, och en sån gång kan en duktig ledarhund vara en riktig tillgång. Om föraren ber ledarhunden svänga in på ett helt okört spår så följer hunden spåret ur minnet, med precision på en halvmeter åt ena eller andra hållet, tills föraren ber den göra något annat.

En bra ledarhund är otroligt värdefull, en blandning av genetik, träning och så en gnutta personkemi mellan ägare och hund. Det finns hundar som inte alls fungerar hos en ägare, men sen blir fantastiska ledarhundar hos en annan. Att lära sig grunderna går snabbt men att finslipa egenskaperna tar ett par år och samarbetet mellan förare och ledarhund är en relation som alltid kan utvecklas vidare.

Man bör undvika att låsa sig vid att bara använda en eller två hundar i led, vid träning bör alla hundar få chans att regelbundet gå i led och öva på det arbetet. Likaså gäller övriga positioner i spannet. Alla hundar bör unna flyttas runt och springa med vem som helst och var som helst i spannet. Flyttar man inte runt hundarna vid träning så kommer man vara väldigt låst när man kommer till tävling och prov. Har man tex bara en eller två hundar som kan gå i led och de av någon anledning inte fungerar för dagen eller av någon anledning inte kan vara med så blir man väldigt strandsatt om man inte kan flytta upp någon annan. Givetvis är det bara vissa individer som har de absolut bästa egenskaperna för att gå i led men de flesta hundarna om de är rätt avlade och rätt tränade borde kunna gå i led mer eller mindre om det behövs.

Önskvärda egenskaper hos en duktig ledarhund är ansvarsförmåga, förmåga att tänka fritt och lösa problem, förmåga att lyssna och tänka samtidigt, samt ett driv framåt förstås. Utan driv kommer vi ingen stans. Givetvis underlättar det om man har en duktig kommandoledarhund men men drivet är alltid viktigast, utan drivet kommer vi ingenvart. Att hunden konstant driver och sträcker linan i alla situationer är den egenskap som är absolut nödvändig hos en ledarhund, en egenskap som är en avelsfråga. Lära sig att lyda kommandon kan de flesta hundar göra även om det tar mer eller mindre lång tid för olika individer. Men långt ifrån många hundar har drivet att jobba målmedvetet framåt utan att ha någon annan hund framför sig i mil efter mil och dag efter dag.

Ibland hör jag folk säga att detta kommer bli en bra ledarhund bara för att den är duktig på att lyssna och lätt att lära kommandon, jag brukar då vända på frågan och säga, okej men hur är det med drivet? Många blir ofta ställda och undrar vad jag menar. Det råder tyvärr en bred missuppfattning i vad som är det viktigaste hos en ledarhund. Saknas drivet spelar det ingen roll hur duktig hunden är på kommandon. Välj den hunden med bäst driv och jobba sedan med att lära den kommandon istället för att göra tvärt om.

Har man bara en hund så får man träna den så gott det går att driva och styra i led. Har man fler hundar sätter man den unga hunden i dubbel led position med en äldre rutinerad ledare. Kör man span kan man sätta den hund som skall läras upp i point (possitionen bakom ledarhundarna) för att ge dem en upplevelse av att jobba långt fram i teamet. Man skall inte vara rädd för att låta den unga hunden redan tidigt börja öva på att gå i led men man skall göra det med god planering så man inte riskerar att bränna ut den unga hundens motivation och driv. För hård mental belastning, exempelvis tävlingsmiljöer kan knäcka den unga hunden om den används för ofta och under för många dagar i rad i led.

Höger/vänster börjar man träna på vid promenader. Börja med att säga ordet medan ni svänger men ge sen kommandot just innan och berömmer när hunden gör rätt. Ibland kan man kombinera det med dragträningen om hunden körs med en rutinerad ledarhund som den kan lära sig av. I början av ledarhundsträningen bör man hålla sig till tydliga vägar men man vill även lära hundarna att gå kortare sträckor utan spår samt att svänga även utan spår. För den typen av träning är det perfekt att använda isar under början av vintern, innan alla skotrar hunnit ut. En annan svårighet är att lära hundarna att svänga av ett riktigt bra spår och gå rakt ut i djup snö. Många hundar tvekar eller stannar när snön blir djup men det finns lägen där det är väldigt praktiskt att ha hundar som går att styra i alla snödjup. Svårigheterna måste stegras i lagom takt så att hundarnas självförtroende växer i takt med att de känner att de "klarar" uppgiften. Olika hundar har ofta olika fallenhet för olika moment. Snart visar det sig om hunden trivs med uppgiften eller inte.

Att vara ensam och starta ut med spann (flera hundar)

Att starta ut själv med ett större spann kan kanske upplevas lite jobbigt och krångligt. Se till att förbereda ordentligt. Då jag själv ofta tränar mina hundar ensam har jag vant mig vid att hitta lösningar för att få det att fungera, nedan några exempel.

Front ankare (antingen använder man ett vanligt ankare till en släde eller ett särskilt frontankare) är ett bra sätt att hjälpa till att kontrollera ledarhundarna medans man sätter in övriga hundar i spannet så man slipper trassel om man inte har en bra rutin på att kommendera ledarhundarna att sträck linan och stå rakt fram. fäst ankarlinan i nacklinan eller ett av hundarnas halsband och fortsätt framåt. Fäst sedan ankaret i marken, bår bra både på snö och barmark om underlaget är tillräckligt mjukt. Går det inte att fästa ett ankare i marken kan man istället använda en längre lina och fästa i ett träd eller något annat fast föremål. Är man på kalfjället kan man använda ett ett nedgrävt så kallat snöankare som man även använder när man stallar upp hundar där det inte finns träd. Det innebär att man har en metallplatta eller träplatta som man fäst en lina till, denna gräver man sedan ner i snön och trampar till ordentligt. Linan skall givetvis sticka upp över snön så man har något att fästa i. Oavsett vilken typ av frontankare eller lina du använder glöm inte att plocka bort detta det sista du gör innan du startar.

Backlina i tex fälgen på bilen, ett träd eller annan fast fästpunkt. För att säkerställa att hundarna inte dra iväg med vagnen eller släden innan du kopplat in alla hundar är det alltid tryggast att använda en backlina, alltså en lina som fäster mellan dragpunkten längst bak i linorna och ett fast föremål bakom dragfordonet. Kom ihåg att detta skall göras med en enkel snabbutlösare som du lätt kan lösgöra med en hand samtidigt som du står på dragfordonet när det är dags att starta. Det finns olika lösningar på snabbutlösningar.

Staekout parallellt med draglinan för att enklare kunna plocka in hundarna. Om man inte kan starta ut direkt från bilen så man kan fästa dragfordonet i bilen och plocka hundarna direkt ur burarna är det enklaste att sätta upp en stacke out parallellt med vägen där man tänker starta ut. Förbered dragfordonet och linorna, sätt ut hundarna på staekouten och plocka sedan in dom i linorna därifrån så slipper du springa långt för att hämta hundarna i bilen och riskera att spannet sliter sig och sticker iväg utan dig.

Mil i benen på hundarna

Under innevarande säsong om målet är en längre fjälltur eller en medel/långdistans tävling brukar man säga att hundarna minst skall ha den tänkta tävlingsdistansen X 10 i benen när de kommer till start som mininivå i mängdträning. Exempel: distansen som skall tävlas är 16 mil, då skall hunden/hundarna ha 160 mil i benen sedan höstträningen drog igång. Vid korta distanser är det svårt att räkna på samma sätt men mängdträningen även där är viktig för att hunden skall kunna prestera. När det gäller korta prov-/tävlingsdistanser på exempelvis 1-3 mil så är kanske regelbundenheten i träningen viktigare än antalet mil hunden avverkat.

Viktigt är att förstå att hundar som inte fått den tidiga höststarten i sin träning och där med inte är tillräcklig mängdträning (antal mil i benen) kommer man inte kunna förvänta sig att de skall prestera bra eller kunna stå sig i konkurrensen mot de mer tränade teamen vid tävling, prov/meritering. Man kan heller inte förvänta sig att hunden skall kunna hålla en särskilt hög snittfart om den är otillräckligt tränad.

Man skall ha klart för sig att träningen måste vara regelbunden (minst 3-4 dagar i veckan) och att distanserna inte får vara för korta. Man kan inte ligga och träna på 3-5 km rundor och tro att det skall räcka för meritering på kortdistans. Man bör relativt snabbt under den tidiga höstträningen komma upp i distanser över 1okm och mer om målet för tävling eller tur är så kallade sprint distanser (upp till 4 mil). Sedan blir ju givetvis distansen per pass anpassat efter målet med träningen.

När det kommer till tävling på korta distanser exempelvis 3 mil skall man ha klart för sig att de duktiga och snabba teamen inte ligger och tränar 3 milsbanor hemma, utan de tränar regelbundet men på lite kortare distanser för att förbereda sina hundar inför ett 3 mils prov.

Vikt som vikt?

Belastningen som hunden får när den drar beror på mycket mer än bara vikten på det föremål som den ska dra. Motståndet bestäms även av hur kuperad terrängen är, hur underlaget är och därmed vilken friktion som blir. Att tex dra en person på skidor innebär ju att hunden drar säg 60 kg plus utrustning. Varför kan man då inte låta hunden dra 60 kg kätting och förvänta sig samma resultat? Skillnaden på att dra en person på skidor och att dra lika mycket kätting är att skidåkaren glider på skidor medan kätting gräver ned sig. Motståndet eller dragvikten (alltså den kraft som krävs för att få något i rörelse) på 60 kg kätting och 60 kg skidåkare är väldigt olika. Som exempel så kanske en hundskulle kunna dra 30-40 kg kätting på is, eftersom kättingen då glider lätt! Men på grusväg är 12-15 kg tungt för samma hund. Ett team som dragit över 1000 kg vagn på träning skulle inte klara av att dra 1000 kg kätting av ett enkelt själ, dragvikten och friktionen.

Ett hjulfordon rullar väldigt lätt så fort det satts i rörelse, vilket är orsaken till att vi under barmarkssäsongen med hjulfordon inte ger hunden samma dragvikt och friktionsträning som det sedan blir när vi byter till släde på snö. Vid slädkörning skapas en viss friktion som gör motståndet trögare. Denna friktion finns inte på ett hjulfordon. Återigen är det viktigt att vi tränar friktion under barmark och inte bara förväntar oss att hundarna skall klara det när vi sedan byter till släde och snö. Trotts en god barmarkssängsträning brukar man säga att det tar i vart fall 10 mil på släde för hundarna att helt ställa om till skillnaden i dragvikt och belastning.

Det viktiga vattnet

Om hunden inte har en bra vätskebalans så spelar det ingen roll hur vältränad den är eller hur bra fodrad den är, den kommer ändå inte kunna prestera på topp. Så för lite vatten är inte bra. Men för mycket vatten är inte heller bra. Så det gäller att hitta en bra balans i vattenintaget

Om du har en bra vätskebalans så ska urinet vara ljust i färgen, om urinet är intensivt gult så har man inte druckit tillräckligt och har därmed en dålig vätskebalans. Har man däremot helt genomskinligt urin kan det var ett tecken på att man druckit för mycket vatten. Lukten kan också säga en del, en riktigt frän doft är precis som intensivt gult urin ett tecken på att man druckit för lite.

Det är alltså viktigt att vi vätskar upp våra hundar både inför arbete vilket kan göras med betat vatten och även under arbete. Märker vi att våra hundar börjar bli törstiga och söker vätska (diken, vattenpölar mm) är det bra att stanna och vattna sina hundar genom at ge att servera dem vatten i skål. Låter vi dem dricka i dikena får vi lätt problem med hundar som helt utan förvarning kan vika 90 grader ner i ett dike under fart då den ju BARA skulle dricka lite, ett beteende som ofta är oönskat och svårty att få bort om det blivit befäst.

Är det snö ute snappar hundarna mycket snö på vägen i farten och är då ofta rätt ointresserad av det vatten man då eventuellt försöker servera dem i skål. I och med att hundar snappar snö på detta sätt är det också lätt att de slår i tänderna i i backen eller mot en sten som sticker upp. Detta orsakar lätt skador på tänderna och det är inte ovanligt att hundar som tränar regelbundet ofta ses sakna nån eller några framtänder. Storas mängder snösnappande kan också leda till att hunden spyr under arbete och det blir för mycket vätska i magen, bli inte förvånad om detta händer. De händer de flesta nån gång. Det betyder inte att hunden är sjuk men håll koll på den så den inte börjat spy av annan anledning.

Redan dagar innan en prestation kan man börja vätska upp hunden i samband med fodring och se till att de har en bra balans i kroppen inför tävlingsdagen. Många upplever också att de får en bättre vätskebalans genom att antingen undvika torrfoder helt eller att i vart fall ge färskfoder på morgonen och torrfoder i såna fall på kvällen efter prestationen. Men om man bara ger sin hund torrfoder är det viktigt att ge ordentligt uppblött foder med kanske om det behövs lite extra vätska.

När jag var i USA och arbetade med långdistans alaskan huskys så hade de tex som rutin att innan fodring första servera alla hundar vatten betet med lite kött och blod för att hundarna skulle dricka ordentligt, de hundar som åt upp sin soppa fick sedan mat i samma skål. På detta sätt såg de till att hundarna fick i sig tillräckligt med vätska samt att de lärde sig att äta när det serveras. En draghund som är pipplig i maten blir lätt problematiskt under längre tävlingar eller långa fjällturer.

Några exempel på fysträning av olika slag

Man måste givetvis träna som man vill tävla. Man kan tex inte träna styrketräning på gymet och sedan anmäla sig till ett maraton och tro att man skall orka runt och dessutom på en rätt ok tid. Även om vi måste träna mycket dragträning i mängd och distans finns det en uppsjö av fyträningsaktiviteter att komplettera med eller om man råkar ha en hund som faktiskt inte tycker det är skoj med draghundsträning finns andra alternativ att motionera dem på.

Fysträning är just träning, inte promenader. Promenader är tid till att tömma hjärnan, filosofera över något och låta hundarna vara just hundar, lukta (läsa tidningen) och undersöka omgivningen samt göra sina behov. De kanske även får tugga på pinnar, äta gräs och bada i pölar.

Nedan lite förslag som kan vara roliga att testa på när fantasin tryter.

• Dra kätting
• Dra cykel, kickbike, vagn, släde
• Cykla med hunden och låta den springa med lös eller i lång lina.
• Dra sin ägare (cani-cross)
• Springa intervaller
• Backträna
• Lösspring
• Skritt-träning
• Terränglöpning
• Sandgrop
• Simning
• Bära väska
• Balansera på tex yogaboll, stockar, stenar.

Detta kan dessutom kombineras i många varianter, t.e.x:

• Skritt-träning + väska
• Skritt-träning + sandgrop
• Dra kätting + sandgrop
• Dra kätting + terränglöpning

Säkerhet

Det finns många risker med drag då det är en fysiskt krävande sport och i många fall kan det gå undan. Så säkerhet är otroligt viktigt att du förstår och värdesätter för din egen skull, din hunds skull och för andras skull.

Här kommer några viktiga punkter som du alltid ska ha koll på inför varje dragpass. Få det till en rutin att kolla varje gång så det sitter i ryggmärgen.

• Temperaturen! Undvik att träna drag om det är över 15 plusgrader. En del hundar har till och med en ännu lägre gräns. Hunden kan gå för varm och bli överhettad vilket är livsfarligt. Men tänk också på luftfuktigheten som ibland är värre än själva temperaturen för hunden att anstränga sig i. Sedan är det givetvis så att hundar som lever i varmare regioner och tränas regelbundet blir bättre på att hantera värmealstringen i kroppen och kanske kan tränas även när det är över 15 grader av en rutinerad förare som känner sina hundar och är duktig på att läsa av dem. Men du som nybörjare bör använda 14-15 grader som riktmärke. Jag själv brukar tex cykelpromenera mina hundar framför cykel i högre hastighet men detta skall du inte ta efter om du inte själv är tillräckligt rutinerad och erfaren.
• Använd handskar både för att du ska kunna hantera linor som hunden kan rycka i samt om du skulle åka i backen så du kan ta emot dig.
• Fungerande bromsar på ditt fordon är livsviktigt så kolla dem innan och efter varje dragpass.
• Inga vassa kanter eller trasiga delar på ditt fordon som kan skada dig eller hunden. Kolla igenom inför och efter varje dragpass.
• Hel utrustning! Kolla så selen är hel och fin.
• Kolla så linan/linorna är hela. Den måste alltid vara i bra skick. Om du tänker "den håller nog ett pass till" då ska den absolut inte användas! Släng den!
• Se så expandern är hel och att den fortfarande är elastisk och kan dra ihop sig
• Kontrollera hakar/krokar/öglor så de är hela
• Om allt är i bra skick och är helt så är det bara ut och köra! Ta hand om din utrustning och håll alla saker rena efter dina träningspass så håller allt mycket längre och du behöver inte köpa nytt lika ofta.
  
• Välj ett träningsfordon som är tillräckligt stabilt (antal hjul) och tungt så du känner dig trygg och att du har kontroll även om nått händer under turen. Skall du träna mer än 1-2 hundar bör du gå upp i vagnstorlek.

Att planera sin träning

All fysträning, oavsett människa eller hund behöver planeras och genomföras varierat. En löpare tex planerar in både längre och kortare distanspass, tempopass, lågtempopass, rena intervallpass och nån gång i bland när de kommit en bit in i träningen så kanske de kör ett träningspass på tänkt tävlingsdistans bara för att pröva sin förmåga. Sedan går de ner och lägger sin träning ingen på kortare distanser. Detta gäller även draghundens träning.

Vissa pass kanske är fokus på lägre fart och tyngre terräng och med tyngre träningsfordon och andra pass kanske man kör en kort distans och och lättare träningsfordon och låter hundarna rusa av sig i högre fart så de har mer motivation kvar när man är klar med sin runda.

De flesta duktiga förare låter ofta hundarna välja fart, tempoväxlingar och gångart som passar dem under träningsturen, detta ger hundarna en bra träning att klara av att använda kroppens alla muskler och förflyttningssätt lämpade för olika tempon och tempoväxlingar.

Det viktiga är att aldrig begränsa hundarna i fart, trimma ner dem och bara tillåta dem att gå i en viss gångart, detta kommer leda till hundar som går sämre och i värsta fall riktigt söliga hundar. Det finns en utbredd missuppfattning om att tex hundar som skall gå längre sträckor skall tvingas gå långsamt och bara i trav, detta är en myt. Låt hundarna välja fart och gångart men träna istället på längre distanser för att förbereda hunden inför det den förväntas skall prestera. Men kom dock ihåg att även långdistanshundar behöver variation i sin träning både vad det gäller distanser, fart och tyngd.

Glöm inte heller att planera in vilodagar. All träning bryter ner musklerna och sedan bygger kroppen upp dem igen under vilan. En övertränad kropp utan tillräcklig vila i träningsschemat kommer leda till en nedbrytning istället för att man bygger upp kroppen. Hunden kommer bli sliten och prestera sämre eller sluta jobba helt om man inte har koll på balansen mellan träning, variation i träningen och vila.

Skall du tävla eller meritera?

Börja träna i tid. Det tar lång tid att bygga upp hunden både vad gäller kondition, muskelstyrka och uthållighet, samt hållbarhet i leder och ligament. Kraven i meriteringsreglerna vid polarhundsprov är så pass lågt satta att de flesta hundar med tillräcklig träning i kroppen klara dem. Har man svårt att stå sig i konkurrensen eller svårt att klara de prov som går mot klockan får man aldrig luras till att ifrågasätta kraven i regelverket, utan man bör istället ifrågasätta sin egen avel eller träning, de parametrar som skapar en bra hund.

Man kan tex inte börja träna en hund så sent som i mitten på november och tro att den skall kunna prestera på prov/meritering i mitten på februari. Detta gäller ännu mer för den hund som inte tränats och byggts upp redan från valp- och unghundsstadiet. Träningen måste starta tidig höst så fort temperaturen ute tillåter. Det är också först efter några säsongers regelbunden träning som hunden byggt upp kroppen och fått den erfarenhet och rutin den seriöse hundföraren söker i sina hundar. Hundarna får med tiden en ökad fysisk och mental hårdhet i arbetet. Den fysiska grunden i hunden startar redan när du får hem valpen strax efter 8 veckor där du bör ha en bra plan för hur du skall rörelseutveckla hunden och bygga upp den fysiskt i takt med at den växer. Undvik att dämpa eller begränsa hunden det första levnadsåret. Först när hunden är kanske 1,5 år vet du vad du har i din hund. Visar det sig att du har en hund med låg energi som du sedan begränsat hela dess tidiga liv med förbud att dra i koppel, passivitetsträning och omväntlockande mm kan det leda till att du får en hund som inte har tillräckligt tryck i sig som vuxen. Det är svårt till omöjligt att gasa en egenskap som är låg och dessutom begränsats kraftigt under hundens första levnadsår, enklare är det däremot att bromsa en egenskap man får lite för mycket av när man i vuxen ålder ser vad man har i sin hund. Detta gäller både draghundar, tjänstehundar och tävlingshundar i olika bruksgrenar med sikte på högre prestation.

Viktigt är också att förstå att polarhundsproven har ett huvudsyfte och det är att bevara våra polara raser så nära sitt ursprung som möjligt. Poalarhundsproven är ett verktyg för oss att utvärdera vårat avelsresultat i förhållande till övriga inom rasen. Grundiden med proven är inte att testa om hunden har ett minimalt anlag å sträcker linan som vissa verkar tro, utan syftet är att testa om de har både den anatomi och de mentala egenskaper som krävs för att hålla över tid och tåla långvarig regelbunden träning under många säsonger. Hållbarheten får vi ett kvitto på när det krävs regelbunden träning under lång tid för att nå resultat vid provtillfället. Samt får vi ett kvitto på hållbarheten då polarhundschampionatet kräver att hunden kan prestera mer än bara en säsong och att vissa provtyper behöves det fler godkända prov i för att bli champion. Hunden skall alltså inte bara kunna prestera en gång utan det krävs att den kan prestera upprepat över tid för att få ut sitt polarhundschampionat.

En otillräckligt tränad hund kommer inte orka hålla tillräcklig fart i genomsnitt. Med långvarig mängdträning (ökad kondition och muskelstyrka) kommer också farten i genomsnitt att öka som hundarna förflyttar sig i under ett prov-/tävlingstillfälle. Med denna kunskap förstår vi också hur viktigt det är att hunden är tillräckligt tränad om man har sikte på att klara sin meritering.

Polarhundsproven är heller ingen inkörsport till draghundssporten som visa verkar tro, utan en utvärdering när man kommit en bit i sin träning och börjar få resultat. Till ett prov anmäler man sig för att kontrollera hur ens egen avel och träning står sig i konkurrens till andra inom rasen.

Givetvis kan man tidigt i sin utveckling/träning starta på prov för att skaffa sig själv och hunden erfarenhet från att prestera i en tävlingsmiljö men då med fokus på att deltaga och vara med, samt ha kul ihop med hunden utan att förvänta sig att man vid första försöket måste få en godkänd merit. Inkörsport till draget är framför allt den engagerade uppfödaren som hjälper och inspirera sina valpköpare. Likaså finns kortare och mindre tävlingar som inte är meriterande att starta och deltaga i istället till att börja med för att skapa sig lite rutin. Det finns både barmarkstävlingar och vinter/snötävlingar som anordnas av olika klubbar att deltaga på som inte är meriterande för den som bara vill komma igång med tävlingsmiljön.

Första gången på prov/meritering?

Kom ihåg att din hund alltid är lika fin och fantastisk oavsett hur det går. Man skall vara medveten om att det är sällan man lyckas första gången man provar, kanske inte andra eller tredje gången heller, det är helt normalt och så har det varit för alla en gång i tiden när de var nybörjare. Går det inte som man tänkt sig ute i spåren skall man ta det som en lärdom och se över sin träning och fundera över vad som blivit fel i träningen när man inte når hela vägen. Analysera problemen och sedan gå hem och träna mer på dem.

Ett tips är också att efter tävling och när alla hunnit ta hand om sina hundar i lugn och ro hitta tid att sitta ner med dem som det går riktigt bra för och lyssna på deras råd och tips. Sök upp dem och ställ frågan så hjälper de dig. Lyssna mer än du pratar och lär av deras erfarenhet, även de bästa teamen har en gång varit nybörjare och vandrat samma väg som du själv är i början av idag. Lås dig inte vid att prata om träningstips bara med Samojedägare, vänd dig även till dem med andra polara raser som har god erfarenhet av att träna och prestera på prov. Försök att söka så bred kunskap som möjligt.

Prata aldrig illa om dem som presterar på topp, släng dig inte med ursäkter som att deras hundar går så fort för att..... o.s.v. Var ärlig mot dig själv och inse att det är inte de andras hundar som springer för fort utan dina hundar som är för långsamma. När du kan erkänna detta för dig själv kan du också börja lägga upp en plan för hur du skall kunna förbättra dina hundars prestation. Vad behöver du förändra i din träning? Eller behöver du kanske till och med förändra något i din avelsselektering? Är du inte uppfödare bör du än dock kanske ta en titt i din hunds stamtavla och funder över hur väl uppfödarna bakåt beaktat de funktionella egenskaperna både anatomiskt och mentalt? Vilken stamtavla vill du ha bakom nästa hund och så vidare?

Om du inte klarar meriteringen skal du inte se det som ett misslyckande utan som en erfarenhet som talar om för dig vad du behöver träna mer på eller vad du behöver göra annorlunda i din träning. Ta med dig lärdomen hem och träna mer.

Det största misstaget många gör är att de tränar för sällan, för korta distanser och med för lätta träningsfordon, vilket resulterar i att hunden inte är tillräckligt tränad inför meriteringen. Tränar man bara lätt och fort (med fordon som rullar lätt utan att ge belastning - hunden lär sig bara att springa men inte att arbeta när det tar emot) på barmarken kommer inte hundarna klara av att hålla ett högre genomsnittstempo på snö (snö ger friktion och belastar hunden i motstånd). Tränar man tyngre och låter hundarna bygga styrka under barmarksträningen kommer hunden/hundarna att kunna hålla ett högre tempo under längre tid när man sedan kommer på snö. Med tyngre träning menas givetvis inte någon form av weightpull där man tynger ner hunden så den inte klarar av att röra sig i nån hastighet alls. Tyng ner hunden lagom så den både bygger muskler och kan hålla en god hastighet. Lär aldrig hunden att gå långsamt då kommer du få hundar som blir begränsade i fart och de kommer inte gå fortare på tävling heller. De flesta samojeder idag har tyvärr genom felaktig avel blivit alltför långsamma båd på grund av sämre funktionalitet i anatomin och sämre arbetsegenskaper i skallen. Låt hundarna springa i det tempo de vill och använda den gångart som för stunden passar hunden och farten, uppmuntra fart (begränsa aldrig hundens vilja att springa fort).

Var ärlig mot dig själv och rasen. Om du inte når den merit du önskar luras inte att ifrågasätta regelverket eller kraven i provreglerna, utan se över dig själv istället och din hund, vad är orsaken till att ni inte klarar meriten just idag?. Se över vilka egenskaper hunden har genetiskt och framför allt hur ser er träning ut? Har ni tränat tillräckligt och har ni tränat rätt? Är du uppfödare? Har du beaktat de egenskaper som är gynnsamma för goda bruksprestationer i din avel? Har du prövat dina avelsdjur i praktiskt bruk? Även om genetiken är viktigt så ligger kraven i provreglerna idag så pass lågt att de flesta Samojeder med rätt träning kommer ta sig igenom med godkänt resultat även om de genetiska förutsättningarna inte är ultimata.

Det finns ingen annan hundsport där man kan förvänta sig att hamna på prispallen om man inte tränar, tränar och tränar för att bli bättre. Vi ändrar väl inte provreglerna för agility eller rallylydnanad för att alla hundar som kommer till start skall få en merit? Många som tävlar i dessa sporter kommer aldrig få en merit eller bli uppflyttade i högre klasser. Och ett ytterst fåtal individer i dessa sporter kommer få ett championat, och på samma sätt skall vi förhålla oss till dragproven för våra polarhundar om det skall finnas något värde i våra meriter. Vi kan jämföra lite med utställning också. Tycker man att dragproven skall vara så enkla att alla som startar får ett första pris bör väl utställningsreglerna också ändras till att alla som anmäler sig och har en hund som faller innanför rasstandarden (good) också skall tilldelas certifikat. Annars är det ju orimliga krav eller?

Samojedhunden var i Sibirien en relativt snabblöpande hundtyp, även 2010 såg vi högre fart hos Samojeden vid prov och meritering än vi gör idag. Inte ens dagens snabbaste spann håller det tempo som rasen gjorde 2010 vilket är ett stort problem för rasbevarandet. Vi måste bli bättre på att avla på hundar med rätt förutsättningar i egenskaper både mentalt och anatomiskt, samt se över vår träning i större utsträckning än vad folk gör idag.

Målet får aldrig bli att enkelt uppnå en merit bara för meriten/titelns skull för att sedan lägga träningen på hyllan, utan målet måste hela tiden vara ett intresse i att träna sin hund regelbundet hela livet. En hund som är välmotionerad hela livet ger en ökad djurvälfärd (en hund som mår fysiskt och psykiskt bra), vilket regelbunden dragträning bidrar till vare sig man tränar för nöjes skull eller för att meritera. Samojeden är en hund med krav på att få röra sig och belasta kroppen mycket och regelbundet hela livet för att må bra fysiskt och psykiskt bra.

Hundar som klarar prov efter prov, säsong efter säsong trotts att de redan har sina titlar och championat ger ett kvitto på och utvärdering av att hunden över tiden fortsätter att stå sig väl i konkurrensen med andra team i spåren. En hund som skulle kunnat vara polarhundschampion fler gånger om är en hund som håller över tid och detta ger en hint om hundens genetiska hållbarhet för regelbunden träning genom hela livet. Detta är anledningen till att det är viktigt att fortsätta testa våra hundar trotts att de redan har sina titlar. Lika viktigt är det att de hundar som redan har sina titlar fortsätter komma på prov, detta för rasens skull, för att bevara den och föra den framåt behöver våra hundar utvärderas mot populationen i sin helhet och inte bara mot hundar som ännu inte tagit sin merit/titel. Vid prov och meritering är det viktigt att vi hela tiden testar och utvärderar våra hundar i konkurrens mot de bästa hundarna/teamen för att säkerställa att rasen inte tappar i prestation och kapacitet.

När man kör sin första tävling är det sällan en meritering man startar på, kanske startar man först på enklare tävlingar på kortare distanser på snö eller barmark i olika darghundsklubbars regi, detta bara föra att få lite tävlingsrutin och vänja hunden vid tävlingsmiljön. Eller så väljer man kanske att starta i motionsklass vid SPHK prov/meritering för att bara vara med och uppleva glädjen i att köra hund. När hund och förare sedan fått tillräcklig träning och erfarenhet testar man att starta vid officiell meritering men är medveten om att det inte är en självklarhet att alla som startar får ett 1:a pris. Viktigt att komma ihåg att även ett 2:a pris också är en godkänd bruksmerit som leder till olika titlar. Meriteringsreglerna är heller inte skrivna i syfte för att locka nybörjare att prova att köra hund vid utan för att utvärdera rasen oavsett vilken typ av bana man startar på. Kanske upplever man att den banan som funnits i tex Furudal där rasklubben haft sin vintervecka i många år varit av mer teknisk karaktär. Och ja det har den varit, men det är också en mästerskapsbana. Många uppfödare rekommenderar ofta sina valpköpare som är nybörjare och framför allt skidåkare att de kanske skall börja med att starta på meritering vid exempelvis arrangemang som kan möjliggöra bredare spår och och banor av mindre teknisk karaktär. Banorna som funnits i många år i Hamra är exempel på banor som varit lite snällare och mer gynnsamma för skidåkarna. O.s.v.

Vi får aldrig luras att tro att vi skall skriva meriteringsregler så lätta att alla klarar proven, vi skall heller inte luras att tro att meriteringen i sig skall vara en inkörsport till draghundssporten. Meriteringen skall i första hand vara en utvärdering av rasen för de hundar och förare som kommit lite längre. Ansvaret för att hjälpa nybörjare att komma igång med draghundssporten ligger inte i att förenkla kraven i ett meriteringsregelverk utan ansvaret ligger på oss uppfödare och entusiaster att hjälpa dem som är nya i rasen att skapa ett intresse i att motionera och träna sina hundar, inte minst då det ger ökad djurvälfärd för våra Samojeder under deras liv.

Vi har ett ansvar att hjälpa och slussa in våra valpköpare och nybörjarvänner i sporten och hundträningen. När de sedan kommit igång lite med sin träning och börjar få resultat är det dags att uppmuntra dem att våga starta vid enklare mindre tävlingar för att sedan mer långsiktigt kunna starta vid prov/meritering och pröva hur de står sig mot rasen i övrigt. Och åter igen nej vi skall inte tro eller förvänta oss att alla skall klara proven vid första försöket. Skulle provreglerna vara så lätta att alla kan klara proven och även vid de första försöken så uteblir avelsutvärderingen för rasen. Vi skall alltid förmedla budskapet att vi skall träna våra hundar för glädjen i att köra hund och vara ute tillsammans med våra hundar, det får aldrig bli en jakt bara på enkla och snabba titlar och meriter. Det får heller inte handla om att alla hundar oavsett kapacitetsförmåga skall kunna få dessa titlar, utan de skall gå till de hundar i rasen som är bättre än genomsnittet, annars blir det ju ingen utvärdering där hundarnas förmågor mäts mot varandra.

... Eller skall ni "bara" ut på tur?

Är målet att ge er ut på en fjälltur i slutet av säsongen, kanske framåt vårvinter/påsken då det är som vackrast i fjällen då behöver du självklart vältränade hundar. Även här handlar det om att träna för den distans du skall färdas. Hur långt skall ni köra och hur länge skall du vara borta?

Börja träna redan tidig höst så fort temperaturen är lagom låg (under 15 grader) och träna regelbundet så ni har många mil i benen på hundarna när det är dags för att resa norrut.

Att träna för tur eller tävling är lite samma sak, ja i vart fall när det gäller att bygga kondition, muskler och uthållighet hos våra hundar. Oavsett vilket mål man har med sin träning kan man utgå från samma principer i träningen, träningsmängden och vikten av kontinuitet i träningen.

Läs mer under fliken Med hund på tur för att få fler ideer om vad du behöver tänka på.