"Allroundhund"?
En multipresterande hund, en specialist eller bara en medelmåttig medioker?
Detta är i grunden en artikel publicerad i SPHK medlemstidning Polarhunden.
Det har gått mode bland uppfödare som kanske inte har någon särskild inriktning med sin avel att säga att de föder upp allroundhundar. Eller bara vill satsa på söta trevliga sällskaps-/vardagshundar med show-/utställningsresultat som avelskriterier i sin avel. Men vad är egentligen en allroundhund? Är det en multipresterande hund, en specialist eller bara en medelmåttig medioker?
Till att börja med så är ordet allroundhund ganska missbrukat. Historiskt sätt användes det för att klassificera hundar som var brukshundar (utsatta för naturlig avelsselektering där de hundar med mest gynnsamma egenskaper för arbete fick leva vidare) och kunde nyttjas till flera olika arbetsuppgifter vilket många urfolk hade nytta av då de inte hade råd att hålla sig med flera hundar för olika användningsområden. De samojediska och ostjakiska folken hade tex hundar som fungerade kombinerat som jakt- och slädhundar. Eller inom jägarkåren förr i tiden var det vanligt att man kallade de hundar som jagade flera olika viltslag för allroundhundar och de som tränades för ett enda viltslag för specialister. Vi pratar här alltså om brukshundar, arbetande hundar av olika slag. Men idag slänger sig folk med uttrycket allroundhund lite som det passar. Har man tex inte medvetet bevarat anlagen för arbete (bruksegenskaperna) vid avelsselekteringen så säger vissa att de avlat fram en allroundhund och att du kan göra vad du vill med den. Men inte heller det är ju sant. Du kan inte göra en hund till något den inte är genetiskt. Du kan inte förvänta dig att hunden skall bli en bra draghund till hobbybruk (framför cykel, skidor och dra pulka på fjället) om inte uppfödaren har selekterat för de egenskaperna i sin avel.
Min definition på ordet allroundhund utifrån hur det idag används är en hund som inte är särskilt bra på någonting. En hund som ofta sakna anlag och medveten selektering för gynnsamma egenskaper för exempelvis draghundsarbete blir en hund som inte har arbetet i sig naturligt, och kommer i och med detta att kräva mycket mer av sin ägare för att få den att fungera tillfredsställande eller i vart fall någorlunda i något arbete eller till någon hundsport. En hund som måste läras att dra eller övertalas att vara motiverad att träna långa pass på brukshundsklubben i olika hundsporter blir krävande för ägaren och även tråkigt för den som har ambitioner med sin hund. Att behöva lägga massa tid på att försöka locka fram en motivation hos hunden att vilja utföra något arbete är både tidsödande och rätt tråkigt för den hundägare som vill något med sin hundträning. Hundar som saknar energi, gritt och nyfikenhet leder lätt till hundar som inte vill jobba särskilt mycket och blir svårmotiverade. Är det då en "allroundhund" om den saknar egenskaper, både mentala och/eller fysiska, för en naturlig fallenhet att vara bra på många saker?
Jag har själv ägt en sån hund som saknade både motivation, driv, viljan att jobba för en belöning, mm och hade för låg energinivå vilket gjorde att hunden inte hade några direkta behov av att jobba för att vara tillfreds. Jag sprang på den tiden på brukshundsklubben och var med i hundungdom och kom ofta hem efter en kväll på klubben och grät å ville ha en ny hund. Att urvattna en hundras på egenskaper och energi och sedan kalla det för en allroundhund är elakt mot blivande valpköpare som har ett mål med sitt hundköp och vill något inom någon hundsport. Visst en hund utan direkt avelsselektion på energi, nyfikenhet, driv, grit och andra egenskaper som gynnar viljan att arbeta och träna kan med en stor dos tur, slumpmässigt, ge en hund med tillräckligt innehåll för att möta den aktiva ägarens önskemål. Men mest troligt så kommer en hund som saknar dessa egenskaper inte ens vara tillräcklig för den ägare som vill träna och arbeta med sin hund på hobbynivå och för nöjes skull.
Det är viktigt att varje uppfödare faktiskt är ärliga mot potentiella valpköpare vad de faktiskt har i sina hundar. Man kan inte säga att det är en "allroundhund" som om ägaren vill blir en bra draghund till hobbybruk om uppfödaren inte medvetet har selekterat för det och testat sina avelsdjur i praktiskt bruk. Man kan heller inte säga att hunden blir vad du gör den till då det är långt ifrån sant. Hunden blir bara vad du gör den till utifrån sina genetiska förutsättningar eller begränsningar.
En så kallat bevarande- eller bruksavlad samojed är nog det närmaste man kan komma en så kallad allroundhund, om du med allroundhund menar en hund som är bra på många saker. En bruksavlad Samojed har med stor sannolikhet både den energinivå och de grundegenskaper som behövs för att man skall ha roligt med sin hund inom diverse olika hundsporter, uthållig i joggingspåret och i friluftslivet som dragare eller bärare och samtidigt vara ett trevligt sällskap och en fantastisk familjemedlem.
Både inom draghundssporten och inom andra hundsporter så som tex agility, spår, sök, mm så har man nytta av samma grundegenskaper, det vill säga de egenskaper som den uppfödare som satsar å bruksavel ofta beaktar redan vid sitt val av avelsdjur. Så vill du vara aktiv med din hund oavsett vilken hundsport du tänkt satsa på så tjänar du på att skaffa dig en hund från en uppfödare som i sin avel satsar på brukslinjer (bevarande av rasens alla egenskaper), det vill säga hundar med hög energinivå, nyfikenhet, driv, grit, mm. En sådan hund kommer dessutom att vara ett fantastiskt sällskap och en underbara familjehund mellan arbetspassen, det vill säga både och i en och samma hund. En så kallad bruksavlad hund har också en lättare och mer atletisk kropp och är byggd på ett sätt som gynnar den i aktivitet och rörelse. Vill man tex träna och tävla agility vill man inte ha en tung och för kompakt hund då den riskerar att dra på sig belastningsskador då sporten innehåller snabba vändningar, tvära kast och hårda nedslag, inte heller vill man ha en hund med överdriven pälsmängd då det gör att hunden lättare går varm vid träning och tävling. Hundar ur arbetande linjer har ofta en mer moderat och korrekt polar päls än vad vi ofta ser premieras i ringarna på utställning.
Det tråkiga är när en uppfödare som väljer att inte beakta bruksegenskaper i sitt avelsarbete marknadsför sig med att sälja "allroundhundar" som blir vad du gör dem till istället för att vara ärlig mot sina blivande valpköpare och faktiskt säga som det är att de inte satsat varken på draghundsanlag, energi (högaktiva och alerta hundar), gritt eller högmotiverade hundar som är lätta att motivera och belöna vid arbete och hundträning i allmänhet. Har man inte satsat på att bevara nödvändiga egenskaper för bruksarbete i sin avel blir det lätt fel om man marknadsföra sina hundar under ordet allroundhund då man överlåtit åt slumpen vilka egenskaper hunden kommer att få, en hund som mest troligt inte kommer att bli någon direkt bra allroundhund alls då den riskerar att inte bli särskilt bra på något. Kanske har man även avlat på motstridiga egenskaper. En hund som inte är särskilt bra på någonting och saknar egenskaper för att bli riktigt duktig och uthållig i träning kommer då bara bli till besvikelse för den aktiva ägaren både i ett aktivt friluftsliv eller inom olika hundsporter.
Tyvärr är det många som gömmer sig bakom marknadsföringen "allroundhund" när de egentligen borde skriva: "renodlad sällskapshund för dig som bara vill ha en söt hund utan krav och inte har ambition att vara aktiv med din hund inom hundsport eller friluftsliv". Men samtidigt bör det aldrig vara ett mål för den seriösa uppfödaren av en arbetande ras som en polarhund att medvetet avla fram hundar med lägre energi, aktivitet och dålig motivation för arbete då det inte för rasen framåt (det motarbetar rasförvaltningen och möjligheten att bevara rasen som helhet i linje med sitt ursprung och rasstandard).
Är det en renodlad sällskapsras som bara skall vara vacker i sin ägares ögon, trevlig och som man vill promenera runt kvarteret med några gånger om dagen och några längre promenader man vill ha bör man kanske istället skaffa sig en ras ämnad för just det bruket och inte en Samojed, en arbetande polarhund. Är du intresserad av uppfödning och ditt enda kriteriet för att selektera hundar till avel är att de klarar hälsokraven (friröntgad på höfter och fri på ögon, mm) du vill ha finns det massor med rasvarianter i gruppen dvärg- och sällskapsraser istället för att urvattna och förstöra en av världens hårdast arbetande raser, en sibirisk polarhund skapt för fysiskt arbetet och överlevnad i ett hårt sibiriskt klimat och miljö.
Nedan några exempel på konkurrerande och motstridiga avelsmål. En hel del egenskaper ser ni går på kollisionskurs mellan de olika avelsmålen en uppfödare kan ha, och nån enstaka egenskap harmonierar övergripande för de olika avelsmålen. Det är svårt till omöjligt att skapa en "allroundhund" om man menar en hund som blir bra på och lämplig till allt som ägaren vill göra med hunden om kriterierna för att selektera avelshundar utgått enkelriktat från de egenskaper man kanske önskar sig hos en enkel/lättsam renodlad sällskapshund med showmeriter.
Så vad är egentligen en "allroundhund" ? Vad menar vi egentligen när vi marknadsför våra hundar så? Är vi ärliga mot våra valpköpare om vi säger att hunden blir vad du vill att den skall vara eller vad du gör den till oavsett vad vi beaktat för egenskaper hos våra avelshundar? Får vi de bäst lämpade valpköparna för våra valpar, ägare som kan ge dem ett liv med god djurvälfärd om vi inte är ärliga?