Hundspannets uppbyggnad

Att komponera sitt spann på bästa vis för att skapa bästa möjliga förutsättningar är en draghundsförasres viktigaste jobb. Att förbereda hundarna för sitt jobb, experimentera, pröva, analysera, se varje individ och finna ut hur den jobbar i de olika positionerna i spannet och vart den kommer mest till sin rätt. Nedan en genomgång av de olika possitionerna i spannet.

Ledarhunden - en nyckelroll

Inget är så viktigt för ett välfungerande hundspann som duktiga ledarhundar - de är spannets motor. Ledarhunden har den största nyckelrollen i spannet och det är inte för intet som förare ständigt är på jakt efter individer som kan matcha de fysiska och mentala egenskaper som krävs av en ledarhund. En hund som går i led har två viktiga huvuduppgifter; de ska styra spannet rätt och de ska sätta tempot och driva spannet framåt, inget spann kommer gå fortare än vad ledarhundarna springer och orkar driva över tid. Var och en av dessa uppgifter är betydligt mer komplexa än de låter. Det ligger också ett avelsvärde i att få fram dessa egenskaper och sedan behöver hundarna få rätt träning för att utveckla sitt fulla potential.

Ledarhundarna ska förstå och följa kommandon så de kan leda spannet rätt och förbi störningar och genom tuffa eller kniviga förhållanden. De ska sträcka ut linan och sätta ribban för den farten spannet ska gå i. De har ofta ett helt fantastiskt lokalsinne och utvecklar med tiden ett imponerande spårminne; där föraren är vilse kan de leda spannet på rätt väg igen.

Rollen som ledare är komplex, innebär och ställer stora krav på individen och om detta råder ingen tvekan. Långt ifrån alla hundar kommer trivas i rollen eller har de rätt egenskaper för att bli en riktigt exceptionell ledarhund. Och vissa hundindivider kommer inte leda alls, saknar drivet att gå först. Många hundar kan till viss del tränas upp och bli helt okej, ja till och med ganska duktiga ledarhundar som klarar av jobbet i många lägen. Men den där ledarhunden med det lilla extra, den där ledarhunden som får hjärtat att slå frivolter och som tar en igenom de krångligaste av situationer, den den som har fötts med vissa specifika egenskaper som gör att där finns en alldeles särskild fallenhet för uppgiften. Det finns en anledning till att man gärna avlar på bra ledarhundar, och folk som hållit på länge med hundkörning och träning av drag-/slädhundar vet att genetiken spelar in stort, jämte träning och personkemi mellan förare och hund.

Så vad är där för egenskaper man ofta hittar i bra ledarhundar?

Den egenskap man ständigt landar i när man talar med andra draghundsförare eller söker i böcker och informationstexter är det som kallas för arbetsskalle". "Dragskalle", "vinnarskalle" eller kort och gott "skalle". Det man menar är att det i hunden finns ett väldigt starkt och naturligt driv att gå framåt, att jobba och att ta sig fram även när motståndet är tungt. Det är en inneboende stark vilja, en mentalitet och egen ambition du inte kan trolla fram - utan den finns redan där djupt i hunden. En energi och en intensitet. Mycket av de andra egenskaperna kan tränas upp, men inte det.

En annan viktig egenskap är lyhördhet i kombination med förmågan till självständigt tänkande. Ledarhunden behöver ha viljan att samarbeta, göra rätt och följa sin förares kommandon, men samtidigt mod att våga ta egna beslut och ibland stå på sig när den blir ifrågasatt, ett gott självförtroende eller tillit till den egna förmågan. Det behöver finnas en balans och ett gott förtroende mellan hund och förare.

Hundar med potential att bli duktiga ledare har ofta en stark ansvarskänsla och tycker om att leda och gå i täten. En hund med naturlig fallen het syns det ofta direkt på, som om det är en helt självklar position för dom redan från start. Vissa känner sig hemma i rollen från dag ett. Andra gånger kan det ligga där inuti dem, men med ett större behov att bygga och stärka självförtroendet på sikt.

En individ är ju aldrig helt perfekt på alla områden, alla har de styrkor och svagheter. Man kan antingen använda sig av 1 singel ledare eller 2 ledare som går samman i täten. Dubbla ledarhundar kompletterar också varandra i egenskaper. Den ena kanske är exceptionellt kommandosäker i alla lägen, medan den andras styrka är att hålla uppe fart och driv. Kanske är den ena en rutinerad mentor åt en yngre lärling. Att lära in grunderna i jobbet som ledarhund är något som går relativt snabbt, men att vidareutbilda för att få en riktigt duktig ledarhund, finslipa egenskaper och moment.. Att bygga vidare på kunskaper, forma och utveckla relationen förare och hund emellan, ja det tar inte bara flera år utan också väldigt mycket tålamod och fingertoppskänsla. I träning går det också om man vill att ha 3 ledarhundar, är så fallet beror det ofta på avsaknade av linor i förhållande till antal hundar.

Hundar med den naturliga fallenheten, hundar som föds med den typen av enorma driv och "skalle" som nämnts ovan är ofta hundar som redan från början ställer stora krav på sig själva, de har en hög arbetsmoral. De är otroligt ambitiösa och duktiga på att pressa sig själva! Det är viktigt att inte ställa för stora krav, för tidigt. Låt det ta tid och låta hundarna mogna, få tid att växa, processa och återhämta sig, framför allt menatlt i skallen så man inte riskerar att knäcka en unghund psykiskt. Det är så otroligt lätt hänt att man använder sina bästa ledarhundar i led jämt, på varje träningspass, och det är lätt hänt att hamna i den fällan. Självklart vill man använda en duktig ledarhund när man har den! Men kom ihåg - tålamod. Vare sig man tror det eller ej - det går faktiskt att bränna ut en hund. Särskilt unga, lovande, ambitiösa hundar som alltid vill göra sitt allra bästa och lite till.

Point/Swing

Positionen som hundarna som går direkt bakom ledarhundarna går i kallas för "point" eller "swing". Även dessa hundar är ofta rätt duktiga på kommandon och kan backa upp ledarhundarna i att styra spannet, och hjälpa till att hålla linan sträckt. En hund som befinner sig i upplärning till att bli ledarhund går ofta i denna position, hundar som kanske ännu inte är mogna att gå längst fram eller som kanske behöver få öva sig i led men utan den stora psykiska påfrestning som det kan innebära att gå som längst fram som ledarhund. Eller så kanske man sätter fram de unga lärlingarna som ska få testa på arbetet i led på egen hand och låter de rutinerade mentorerna gå i point för att stötta upp och guida rätt. Här kan du också finna hundar som är otroligt duktiga på kommandon och skulle kunna vara duktiga ledarhundar, kanske har de allt som krävs utom en sak; de trivs helt enkelt inte med jobbet att gå först som ledare eller har kanske inte den mentala orken som krävs hos en ledarhund.

Wheel

Längst bak i spannet finner vi de hundar som kallas wheelhundar, de är anspända allra närmast släden/fordonet. Dessa hundar har som uppgift att med sin styrka och kraft att hålla ut släden tillräckligt i kurvor och svängar, att hjälpa till med styrseln av den, mycket tyngd hamnar på dessa hundar samt uppgiften att föra fordonet framåt. Ofta väljer man därför lite större och starka hundar i den här positionen. Då wheel-positionen är den positon som medför mest fysisk belastning så är det av vikt att hundar som går mycket i denna positionen har starka kroppar - och framförallt starka ryggar - för att förebygga överbelastningar av olika slag i kroppen. Wheelpossitionen är den tyngsta positionen att gå i varför man om man har ett större spann (6 hundar och uppåt) undviker denna position för de unga hundarna i början av deras träning och inkörning, kanske är en position mitt i teamet bättre för den unga hunden att börja med.

Team

I större spann så finns denna position som kallas för "team". Teamhundarna utgörs av alla de hundar i spannet som går emellan point/swing och wheel. Det spelar ingen roll om det är två eller tio hundar däremellan, allting räknas som teamhundar. Dessa hundar behöver inte vara särskilt specialiserade på någonting utan deras jobb är att följa hundarna framför, springa och dra. Här kan man med fördel sätta yngre, nya och/eller orutinerade hundar. Det är en position som inte kräver fullt lika mycket av individerna, som de övriga positionerna gör. Varken mentalt eller fysiskt.

Musher

Ibland är det lätt att glömma bort att även människan bakom hundarna ingår i teamet. Längst bak i hela spannet, bakom hundar på släde/fordon, där hittar vi en förare - eller som det också kallas - mushern. Denna människa kan vara både en stark och en svag länk i teamets helhet och som kan bära eller brista. Musherns uppgifter är ganska många; att skapa en god relation till hundarna, vårda, och pyssla om dem och se till att de får den näring, samt träning som krävs för att klara av sina respektive jobb i spannet, mm.

Under färd ståendes på släden är en viktig uppgift att - genom kommunikationen med ledarhundarna - verbalt styra spannet med kommandon. Även mushern behöver vara duktig på höger och vänster (det är inte alltid en självklarhet) och ha hyfsad koll på vägen och kunna orientera sig i den miljö man färdas vare sig det är i skogskl'tt landskap elelr fjällterräng. Det är också musherns jobb att se till att de arbetande hundarnas arbetsmiljö är så säker som möjligt genom att se över att utrustningen är hel och anpassad efter det arbete som ska utföras, att känna sitt spann och sina hundar, hålla koll på varje individ och se till att ingen skadar sig eller arbetar över sin förmåga, mm. Och om olyckan skulle vara framme tillse att den skadade individen får rätt sorts behandling eller rehabilitering. Att sina hundar och kunna läsa av varje individ är musherns uppgift, att kunna se och tolka när och hur dina hundar jobbar som bäst. Och hur ser de ut när de jobbar riktigt bra - kan du se de små skillnaderna i kraft, energi, attityd och kroppsrörelser, kan du se de små skillnaderna med blotta ögat? Kan du känna den kollektiva energin i ditt spann när den är på topp - eller när den inte är det? Behöver hundarna mycket uppmuntran och verbalt stöd för att göra sitt bästa? Eller störs de kanske av dina hejarop och föredrar att få jobba ifred? De flesta hundar brukar dock arbeta sämre och störas av en förare som hela tiden skriker och tjoar på sin hundar annat än när de behöver lite extra uppmuntran, likaså gäller den förare som sparkar och springer bakom då det skapar dåligt rytm och massa ryck och slit åt olika håll i hundarna. Vart går gränserna för hur hårt de klarar att pressas? Gäller olika saker för olika individer? Fingertoppskänsla krävs inte enbart när mushern utbildar hundarna, utan den är en stor faktor i allt som har med hundkörningen att göra. Återigen återkommer vi till att ha tålamod, mycket tålamod. Det är en egenskap som ibland finns naturligt hos vissa av oss, men som många gånger är något som får tränas upp över tid. Om man är ödmjuk nog, tar till sig och lyssna när hundarna visar vägen utvecklas man och lär sig mycket som musher och hundtränare.

Musherns uppgift är också att ta hand om sig själv, fysiskt och psykiskt, för att kunna ta hand om sina fyrbenta arbetskamrater samt underlätta arbetet genom att ibland själv kunna bidra vid behov.