Rykten och sanningar om hundar ur så kallade brukslinjer

Du bidrar till rasens överlevnad och du bidrar till rasförvaltningen av en mångtusenårig ras (hundtyp) skapt för att arbeta i arktiskt klimat. Du bidrar till att ett kulturarv får leva vidare. Självklart är alla typer av Samojeder söta och fina hundar, men ur ett rasförvaltningsperspektiv är det inte rätt att förändra det arv vi fått från polarfolken. Genom att du som valpköpare väljer att köpa din valp från en uppfödare som jobbar för att bevara rasen så hjälper du också rasen att överleva in i framtiden. Om du som valpköpare inte ställer detta krav på oss uppfödare riskerar vi att tappa rasen som arbetande hund inom en snar framtid.

Möjligheten att bevara rasen handlar mycket om efterfrågan och tillgång, här har du som vanlig valpköpare en stor påverkan på rasutvecklingen. Rasen är alldeles för söt för sitt eget bäst. Men det är just du som köpare som kan hjälpa till att bidra till att en ras med en mångtusenårig historia inte går förlorad genom att du medvetet premierar de uppfödare som faktiskt arbetar för att bevara rasen och inte förändra den. Samojeden får aldrig bli en söt nallebjörn utan dess typiska egenskaper. Ju fler av er valpspekulanter som ställer krav på att er hund skall ha ett ursprungligt utseende och ha goda bruksegenskaper bevarat i avelsselekteringen kommer ni också bidra till en ökad möjlighet att bevara rasen in i framtiden. Ni kommer också få en sund och funktionell hund med goda förutsättningar att fungera som sporthund oavsett vilken hundsport ni vill hålla på med, eller som arbetskamrat på tur och ett underbart sällskap mellan arbetspassen.

Köper ni bara en hund för att den är vit, söt och lurvig så gör ni det svårt för oss som på ett seriöst sätt verkligen anstränger oss för att bevara rasens alla egenskaper och dess ursprung som arbetande hund, turkamrat och underbart sällskap där emellan. Efterfrågan av den ursprungliga typen av rasen, den hund som fortfarande kan jobba och överleva i arktiskt klimat behöver öka från er valpspekulanter, det skulle bidra till att ett mångtusenårigt Sibiriskt kulturarv inte går förlorat. Genom att du väljer att köpa en hund med en lättare kroppstyp, längre och smalare nosparti och kortare päls (ej överdrivet lång och stor) så bidrar du också till ökad djurvälfärd. Vi skall alltid i slutändan fundera på vad hunden tjänar på i alla lägen och inte vad vi som människor tycker är gulligt. Ju sundare och funktionellare hunden är i sin kropp desto bättre liv kommer hunden att ha under sin livstid. 

Att vi arbetar för att bevara det Sibiriska kulturarv som rasen utgör inkluderat dess arbetsegenskaper innebär inte att de är mindre sociala, sällskapliga eller mindre lämpade som familjehundar och kamrater i friluftslivet hos den aktiva familjen. Utan allt detta är just vad de är hos mig, i första hand familjemedlemmar och sedan också arbetskompisar i friluftslivet. Oavsett vilka linjer hunden är avlad efter passar den ofta som ensamhund hos den vanliga hundägaren. Om vi med den vanliga hundägaren menar en aktiv person som vill ha en hund med mycket energi och trivs med att vistas ute mycket i skog och mark i ett aktivt friluftsliv. Samojeden är dock ingen renodlad sällskapsras utan krav på sin tillvaro, vill man ha hund endast till sällskap utan krav bör man titta efter en annan ras, detta gäller oavsett ur vilka linjer man köper sin hund ur. 

Även i så kallade sällskapsavlade linjer så kan energin slå igenom och hunden blir krävande. En hund energi men utan dragvilja måste få utlopp för sina fysiska behov på annat sätt, då måste man hitta ett sätt att kanakisera energin så hundne blir nöjd och mår bra. Samojeden kommer att kräva fysisk motion regelbundet i någon form vare sig man vill ägna soig åt draghundsträning eller inte.

Hundar avlade med energi för arbete kommer kräva det och behöva jobba ur sig energin för att inte bli understimulerade, få den fysiska biten tillgodosedda. Men detta betyder inte att de är ohanterbara för den "vanliga" hundägaren men man skall vara medveten om dess behov. Ett behov man skall vara beredd att tillgodose året runt. Om man tycker om att göra saker tillsammans med sin hund kommer man ha mycket glädje tillsammans med en hund med tillräcklig energinivå, en hund som tycker det är roligt att jobba utan att man tjatar och försöker lära den att vilja jobba.

Nej de gör de inte. Mina hundar bor och lever som familjehundar. Hundgårdarna är deras "dagis" där de vistas under dagen och när matte inte är hemma. Och många Samojeder vill helst spendera många timmar utomhus även om deras ägare är hemma, det är en ras som helt enkelt älskar att vara ute mycket i hundgården eller i den inhägnade trädgården. Likaså gäller många andra uppfödare som har många hundar och ägnar sig åt draghundsträning med dem. Hundarna bor och lever inomhus med sina människor men är gärna ute under dagen. Sedan finns det givetvis några uppfödare med många hundar som har sina hundar boendes (sover) utomhus i hundgård eller i hundhus/lada. Men detta gör inte deras valpar till sämre familjehundar utan det handlar om vad ägaren/uppfödaren göra tillsammans med sina hundar och vad de investerar i sina hundar under den vakna tiden. Var hunden sover spelar mindre roll.

Nej det finns inga specialavlade tävlingshundar. Det finns hundar där man genom selektiv avel på egenskaper försöker bevara rasens alla egenskaper i linje med rasstandarden och rasens ursprung. Sen så finns det linjer där man istället valt att inte ta hänsyn till egenskaperna som gör en arbetande hund och därmed riskerar att urvattna avelshundarna och dess linjer på egenskaper. De egenskaper vi selekterar för när vi vill behålla arbetsskallen hos hundarna i draget är också i mångt och mycket de egenskaper som krävs om du vill ha en hund som skall prestera och fungera i andra hundsporter också, även tjänstehundar selekteras efter samma grundegenskaper: energi, nyfikenhet, uppmärksamhet, Grit (en hund som aldrig slutar att jobba trotts fysiska och psykiska påfrestningar) och avsaknaden av rädslor. En hund med rädslor kommer aldrig bli en bra och duglig arbetshund oavsett vilket arbete man vill att hunden skall utföra. Så oavsett vilken hundsport du vill ägan dig åt är chansen större att du får en hund som vill jobba med dig ur linjer där uppfödaren medvetet prioriterat dessa egenskaper i sin avel. Att hunden har sina egenskaper kvar gör den inte till en sämre familjehund, utan tvärt om en fantastisk familjemedlem med oändliga möjligheter för den aktiva familjen/ägaren.

De enda specialavlade tävlingshundar som finns inom inom draghundssporten är i sådanna fall de olika typerna inom funktionsavlade hundar, så som alskan husky och hound blandningar, mm. 

Nej det finns inga linjer inom rasen som är specifikt avlade för att måsta bo och arbeta i flock utan det är vi ägare som väljer att hålla hund på detta sätt. Hundar ur dessa linjer mår varken sämre eller bättre av att vara ensamhund än hundar ur andra linjer. Skillnaden ligger i individerna, vissa trivs med att gå i flock medan andra mår bättre av att få vara ensamhund eller bo med bara en eller två andra hundar. Däremot är ofta ett avelskriterie hos de uppfödare som håller sig med flera hundar att de vill ha hundar som har en mildare mentalitet med lägre aggression och mindre resursförsvar för att öka möjligheten till en trevlig flockdynamik, detta är vad som menas med god flockmentalitet. Detta har även du som enhundsägare nytta av när du vistas ute med din hund bland andra hundar och i olika hundsammanhang då chansen att du får en mentalt trevlig hund som inte gör utfall och visar aggression mot andra hundar är stor då uppfödaren medvetet har detta som krav på sina avelsdjur.

Detta är en stor missuppfattning och osanning som sprids bland dem som inte själv förstår och har upplevt skillnaden på allmän stress och tillfälligt exalterade/förväntansfulla hundar som är ivriga att få göra det de älskar allra mest, en tillfälligt förhöjd stressnivå som avtar så fort hunden får påbörja det den längtar efter att få göra. Att få springa och röra på sig. Denna glädjefrustration får aldrig förväxlas med en allmänt stressad hund. En hund som lider av stressproblem kommer aldrig att bli en bra arbetshund oavsett vilket arbete den sätts till att göra. En understimulerad högenergihund som inte fått tömma fysiskt är heller inte en stressad hund utan en frustrerad hund som inte mår bra pga att dess ägare inte erbjudit den tillräckligt med fysisk aktivitet. Givetvis leder långvarig understimulering och frustration pga brist på motion till negativ stress om hunden inte ges möjlighet till den rörelseberikning den behöver. Denna frustration kan ta sig ut i att hunden upplevs klättra på väggarna, har svårt att komma till ro och eller förstör saker och rymmer när den får chansen. Dessa symtom beror då inte på att hunden har ett allmänt stressproblem utan på att ägaren inte ger sin hund vad den behöver för att tillgodose djurvälfärden. Problemsymtomen försvinner då ofta efter hand allteftersom hunden motioneras regelbundet över tid. 

Man skall också vara medveten om att om man köper en hund hos en uppfödare som säger att de avlar på lugna hundar med lite energi så kan just din valp få ett genomslag på hög energi och upplevas jobbig om den hamnar hos fel ägare, detta då rasen i grunden är en arbetande hund med mycket energi och krav på att få röra sig mycket och ofta så det kan ligga latent i generna då det finns längre bak i stamtavlan och slå ut i just din hund. En hund som upplevs lugn och inte behöva så mycket fysisk stimulans kan vara en deprimerad hund som under lång tid inte fått utlopp för sitt rörelsebehov, det finns stor risk att den vänt tristressen inåt och blivit loj, uppgiven och deprimerad. Kanske är det inte en lågenergihund du ser utan en deprimerad hund som inte fått utlopp för sina fysiska behov under en längre tid vilket så klart leder till dålig djurvälfärd. En hund som gett upp.

Innan du ägt din första hund vet du förmodligen inte vad du "behöver" då du inte vet vilka intressen som kommer växa fram i ditt hundägande. Och du kommer förmodligen heller inte att förstå vad skillnaden är i att skaffa en hund från blodslinjer där man medvetet selekterat för arbetsegenskaper och en hund där man inte gjort det. En hund avlad med bevarade draghundsanlag/egenskaper är inte på något sätt negativt även om du inte har som ambition att satsa på draghundssporten. En hund som däremot saknar dessa egenskaper kommer utgöra en begränsning i hundägandet vilket är lätt hänt om uppfödaren inte testat sina hundar regelbundet och emellanåt i konkurrens mot andra inom rasen i flera generationer. 

Så växer ett intresse fram att använda hundens dragegenskaper i en aktiv livsstil tillsammans med din hund och egenskaperna inte finns i hunden kommer ägaren lätt bli både ledsen, uppgiven och besviken. Det handlar alltså inte om att de så kallade bruksavlade linjerna har ett överflöd av dessa egenskaper och att andra linjer har det i mindre extrema mått, nej utan det handlar om att de bruksavlade hundarna förhoppningsvis har sina anlag kvar för arbete och funktion då uppfödaren försökt selektera för det medans andra linjer kanske saknar dessa anlag helt, eller i bästa fall så får du med en stor dos tur egenskaperna slumpmässigt. 

Jag har själv ägt en begränsad hund utan dessa egenskaper och vet hur ledsen man blir när hunden inget vill och inte går att motivera varken i dragselen eller på appellplanen på brukshundsklubben eller som allmän sporthund. 

De egenskaper vi inte medvetet selekterar för kan gå förlorade på bara några generationer. Bara för att hunden anses renrasig med stamtavla från kennelklubben och det står Samojed på den kommer den inte att på automatik ha egenskaper kvar för arbete och funktion för hobbymotionärens önskan om inte uppfödaren bevarat dessa i sin avel. Så vill du hobbymässigt kunna ha roligt ihop med din hund i selen framför cykel, skidor eller i joggingspåret gör du klokt i att söka dig till en uppfödare som avlat för funktion/arbete och ansträngt sig för att medvetet avla på draghugundsanlagen och en högre dos energi, nyfikenhet och grit. Du kommer alltid ha större glädje av en bruksavlad hund oavsett vilken hundsport du vill ägna dig åt, detta då de grundläggande egenskaperna för arbete ofta är de samma oavsett vilket arbete man vill att hunden skall göra. .

Självklart finns det de linjer som är bruksavlade, det vill säga att de i flera generationer selektivt avlats med fokus på de beteenden och egenskaper som gynnar arbete. Och då framför allt egenskaper som tex där viljan att dra och springa är medfödd. Det vill säga hundar som reagerar på motstånd med att ta i mer. Avlar man inte på detta riskerar man att få hundar man måste försöka lära att dra. Och alla hundar som saknar grundegenskapen går inte att lära att dra. Och de hundar man lyckas lära att dra kommer aldrig att bli en särskilt duktig draghund då det riktiga drivet, engagemanget och glädjen i att springa och jobba inte finns. En hund som man behöver lära att dra kommer sällan vara till belåtenhet för den som vill ha en arbetskamrat i friluftslivet framför pulka eller släde som hobby och nöje. Det kommer krävas för mycket arbete och slit från ägarens sida för att det skall vara roligt. Meningen är ju att hunden skall tycka att springa är det roligaste som finns, vi skall ju inte tvinga dem till det under lydnad och kommando.

Nej detta stämmer inte. Samojeder med den lite kortare pälsen är korrekt och typiskt för rasen. Det rasen idag har problem med är den eskalerande överdrivet stora, runda och lite mjukare  pälsen som växer fram och tyvärr premieras i utställningsringarna, vilket leder till hundar som går varma i arbete, får problem med is och snöklumpar i pälsen och tappar sitt rastypiska utseende. Titta på bilderna på hundarna under flikarna om rasens historia så ser du att de kortare pälsarna är typiska och korrekta för rasen, de tillhör den klassiska rastypen.

Utställningsverksamheten har tyvärr bidragit med många av de rastypsproblem vi idag ser utbrett i många länder.

Läs mer här...

Även inavelsdpression kan vara bidragande till att hundar i måpnga linjer idag uppvidsar ett degenererat utseende och försämrad funktion i sin anatomi och egenskaper.

Läs mer här...

Det tråkiga i dessa fart diskussioner är dock att så många människor verkar ha fått för sig att Samojeder skall vara "långsamma". En korrekt byggd samojed med de rätta egenskaperna skall klara av att tempoväxla och variera gångarter samt hålla god fart i arbete, allt annat är bara dåliga ursäkter för de hundar som inte längre har egenskaperna kvar. Istället för att klaga på de hundar som kan gå fortare än ens egna hundar kanke man skall fundera över om man själv saknar något i sitt avelsarbete, hur kan jag förbättra mina hundar för att också komma dit?

Samojeder avlade efter ursprung (bevarandeavel) och med försök att bibehålla dess rastyp och bruksegenskaper genetiskt tillhör ingen ytterlighet inom rasen utan precis som det låter håller de sig närmare ursprunget och det ursprungliga utseende som rasstandarden upprättades efter. Samojeden är en ur-hund, en typ av hund (lantras, byhund) man tagit tillvara på och inte en skapad ras av människan i väst. I och med detta har vi ett ansvar att avla fram hundar som både utseendemässigt och egenskapsmässigt håller sig så nära ursprunget som möjligt. Vill man inte ha detta bör man kanske söka en annan ras som bättre motsvarar de förväntningar man har på sin hundkompis istället för att bidra till att förstöra en ras med en mångtusenårig historia.

Det vissa människor kallar för att de ser ut som vita huskys är ofta de hundar inom rasen som håller sig allra närmast rasstandarden i och med att de representerar den klassiska rastypen och utseendemässigt håller sig nära ursprunget, så som samojeden såg ut för över 100 år sedan. Förmodligen bygger oviljan att erkänna den klassiska rastypen (mer varg lik) som korrekt på okunskap eller att en person själv äger en övertypad showmodell och inte vill erkänna för sig själv att det är fel i förhållande till rasen Samojedhund oavsett hur söt hunden än är, eller så har de en personlig åsikt (ej fakta förankrad) om vad som är gulligt och sött. Personen vill kanske rättfärdiga sin egen hunds rastyp genom att klanka ner på den mer klassiska rastypen hos Samojedhunden. Vad vi själva tycker är gulligt och fint får aldrig trumfa över vad som är faktamässigt funktionellt korrekt hos en mångtusenårig Sibirisk lantras. 

Vad gäller den fart/hastighet rasen bör springa i vid bruksarbete har vi ett eskalerande problem med hundar som idag varken anatomiskt eller egenskasmässigt har vad som krävs för att prestera i linje med rasens ursprung, och i många fall inte ens går i en tillräcklig fart eller tillräcklig vilja att lägga sig i selen där hobbymotionären blir nöjd med sin hund. Och vissa Samojeder ur vissa linjer vill tyvärr knappt jobba över huvud taget. En typisk samojed skall i vart fall kunna konkurrera i fart över tid med grönlandshundarna vid meritering vilket långt ifrån alla Samojeder idag gör. Detta är givetvis en avelsfråga varför det är viktigt att förstå att det är skillnad på Samojed och Samojed, olika linjer inom rasen har olika egenskaper bevarat genetiskt. Tunga, grova, kompakta hundar med korta extremiteter, för kraftiga vinklar och hundar med stora pälsar och korta nosar har svårt att komma upp i fart och går lätt trötta och saknar polara egenskaper, samt riskerar att dra på sig förslitningsskador.

Läs mer här...

Den vackra hunden utan de rätta mentala egenskaperna kommer inte ta oss nån stans när vi önskar att den skall arbeta i selen. Tömmer vi hunden genetiskt på egenskaper kan vi inte förvänta oss att den fortfarande skall leva upp till att vara en slädhund som det står i rasstandarden att den skall vara.

Det är tragiskt att de hundar som idag kan hålla en snittfart i arbete där de kan konkurrera med grönlandshunden av människor med hundar som inte klarar det påstår att en Samojed inte skall vara så snabb, till och med påstår att Samojeden skall vara en "långsam" travare. En travare är till att börja med inte långsam utan våra välbyggda hundar kan trava i hastigheter runt 20 km/h. Och det står ingen stans varken i rasstandarden eller i den historiska kartläggningen att Samojeden skall vara långsam. Att påstå att Samojeden som ras skall vara långsam är något de som själv misslyckats med att bevara rasens egenskaper och funktion i anatomin ägnar sig åt.

Varifrån iden om att våra hundar av mer ursprunglig typ (kortare päls och med mer atletiska kroppar) skulle vara extremavlade sprinthundar som tappat förmågan att klara av kyla kommer ifrån är en gåta. De som påstår detta vet tyvärr inte vad de pratar om. Inom Samojed finns inga extremavlade sprinthund. Att många meriterar på kortdistans (under 4 mil kallas för sprintdistans) är inte samma sak som att vara sprintavlad. Det kanske hade blivit mindre missförstånd om det hetat just kortdistans istället för som det idag kallas, sprintdistans (alla distanser under 4 mil). Sprintavlade är tex vinthundar av olika slag, olika typer av hosunds och alaskan husky och några få linjer inom Siberian husky där de tappat tätheten i pälsen vilket gör att de på korta sträckor kan springa fortare utan att överhetta, detta är inom renrasaveln möjligtvis ett huskyproblem och inget som existerar hos samojedhunden. Det finns inga av mina eller mina vänners hundar med kortare pälsar som har några som helst problem i kyla, tvärt om de har lagom med päls för att både kunna arbeta och överleva.

Inte ens de riktigt korthåriga Samojederna har lika korta pälsar som siberian huskyn, grönlandshund eller sibiriska jaktlaikor, så att påstå att våra brukssamojeder har för kort päls och fryser om de ligger ute är bara löjligt. Inte ens de polara raserna med kortare pälsar fryser. Det tragiska i detta är att dessa påståenden ofta kommer från de som inte äger hundar med kortare päls eller till och med tvärt om äger överpälsade hundar och saknar kunskap om att det inte är kvantiteten utan kvaliteten på pälsen som avgör om hunden klarar kyla. Idag är det många hundar som saknar grovheten i täckhåren varför de skyddar underullen sämre.

Så åter igen, det är de för stora pälsarna som utgör ett hot mot rastypen och inte den kortare varianten. De långa stora showpälsarna som vuxit fram i showringen är dessutom onödigt krävande och jobbiga att sköta för den som vill ha en funktionell hund i skogen och på fjället.

Personligen tror jag att den vanliga hundägaren har mer glädje av en hund med lite kortare päls då den är mer lättskött och sköter sig själv i stor utsträckning. Varför skall vi inom en arbetande polarhund avla fram hundar med större och större krav på pälsvård som bara blir jobbigt och till besvär för hundägaren?

Det är inte pälslängden som avgör om hunden klara kylan, utan dess sammansättning och struktur. Det finns många exempel på hundar med överdrivet stora, långa och mjuka pälsar som man kallar det "läcker värme" när de ligger ute i snön. Även för lite eller för korta täckhår i förhållande till mängden underull gör att den mjuka underullen inte skyddas och fukten kryper in i ullen och hunden tappar isoleringsförmågan. Hundar som "läcker värme" ser man tex när hunden rullat ihop sig i en boll för vila och att snön som landar på pälsen smälter medan en funktionell päls håller hunden torr på ytan och håller kylan borta från hunden.

För dig som vill göra egna studier i hur pälsmängden och utseendet faktiskt såg ut hos rasen i begynnelsen innan den utsattes för överytypad showavel kan börja med att besöka det internationella samojedmuseumet. 

Läs mer här... 

Det var dessa äldre modeller av rasen som stod som modell för upprättandet av rasstandarden, vi skall komma i håg att rasstandarden beskriver det utseende hundarna hade när de kom från Sibirien och inte ett nytt moderna utseende även om vissa verkar vilja få oss att tro det. Förändras rastypen beror det inte på att rasstandarden har ändrats utan på att uppfödarna har misslyckats med att följa rasstandarden och det övertypade utseendet har normaliserats i utställningsringarna.

Läs mer här... 

Många av dagens moderna showmodeller av hundar är tyvärr byggda med för mycket vinklar och tyngd/massa på fel ställen som kan leda till belastnings- och förslitningsskador.

Läs mer här...

Åter igen nej, de duktiga dragsamojederna som fortfarande klarar av att stå sig i konkurrens i fart med exempelvis grönlandshunden behöver inga specialdesignade träningsanläggningar. Det krävs bara regelbunden träning och tillräcklihg mängdträning redan från tidig höst när temperaturen tillåter. Det krävs inte mer utrustning än en sele, draglina och MTB eller kickbike för att träna sin hund.

Våra hundars prestation är givetvis dels en avelsfråga, men också till viss del en träningsfråga. Vi behöver hundar som är avlade med rätt selektion för rätt egenskaper för att bevara rasens prestation. Vi kan inte göra hunden till något som den inte har genetiska förutsättningar för. Samtidigt behöver vi träna våra hundar RÄTT och tillräckligt regelbundet, men detta innebär inte att vi behöver specialdesignande dyra träningsanläggningar. Det handlar mer om kunskap i fysiologi, träningslära, biomekanik samt att man har en utrustning för ändamålet, behöver inte vara särskilt dyrt och kan köpas begagnat. På FB finns tex grupper där folk säljer och köper dragutrustning mellan varandra. Ju fler hundar man skaffar desto tyngre fordon behövs givetvis.

På denna hemsida finns mycket tips om träning och utrustning för dig att ta del av. Det underlättar att få lite grundkunskap innan man sätter igång sin träning. Det behövs ingen specialtillverkad träningsanläggning utan bara en enklare utrustning och tillgång till grusvägar att träna på. Har man det inte hemavid får man kanske åka en bit för att komma till lämpliga vägar att träna på. 

Selen - Läs mer här...

Övrig Utrustning - Läs mer här...

Träningstips - Läs mer här...

Det florerar också felaktiga rykten om hur långa pass måste träna sina hundar för att kunna prestera på tävling. Vissa tror att man måste köra flera mil åt gången flera dagar i veckan. Att man måste träna flera dagar i veckan är sant men inte att man måste köra flera mil åt gången. Man planerar och lägger upp träningen lite som för en löpare som skall deltaga på lopp av olika slag. Man ligger inte och nöter på den distans man skall tävla utan man tränar ofta och kortare turer och nån gång ibland slänger man in ett längre distanspass. Givetvis skall man helelr inte träna för korta sträckor med för lätta fordon då det inte bygger upp hunden tillräckligt, mer om detta under sidan träningstips. 

De blir väldigt tokigt när ägare eller uppfödare av show-/sällskapsavlade hundar får potensiella valpköpare att tro att bruksavlade hundar är elithundar och att andra blodslinjer är för hobbybruk. Jag har vänner som kommit till mig och sagt så efter att de pratat med andra ägare och uppfödare. Det är tråkigt att höra då det lätt leder till att den aktiva friluftsmänniskan kan luras att klöpa en hund de inte kommer bli nöjd med, en hund som inte vill arbeta i friluftslivet. För att vara rättvisa mot våra framtida uppfödare är det viktigt att varje uppfödare är ärliga med vilka egenskaper och till vilket bruk de selekterat sin avel mot. De spillror som idag finns kvar av den ursprungliga arbetande samojeden är just för hobby bruk och de show-/sällskapsavlade hundarna har tyvärr förlorat både viktiga anatomiska attribut så väl som mentala egenskaper så att man inte kan räkna med att de "duger" till  hobby bruk längre. Man kan inte köpa vilken samojed som helst opch förvänta sig att få samma typ av hund. Rasen är delad i subpopulationer som många gånger kan upplevas som vitt skilda raser, därför är det viktigt att ta reda på vad den uppfödare man vänder sig till faktiskt har för inriktning på sin avel. 

De uppfödare som avlar medvetet på arbetsegenskaper har just hundar för hobbyverksamhet. I vår ras finns inga elitförare som har extremavlade tävlingshundar eller extremavlade hundar vad gäller fart. Är det fart som är högsta prioritet kommer den föraren att byta hundras innan denne lyckas avla fram några extrema farthundar eller förändra rasen på ett sätt som skulle inverka negativt på de polara egenskaperna. Däremot har rasen stora bekymmer med hundar som saknar bruksegenskaperna och därför inte ens duger till hobbyverksamhet vad gäller draghundsträning på motionsnivå eller för praktiskt bruk i friluftslivet. Hos hundar ur icke bruksavlade linjer (linjer där uppfödaren ej medvetet bevarat dessa egenskaper i flera generationer och prövat sina avelsdjurs prestationsförmåga) är det stor risk att de saknar de nödvändiga egenskaperna för att kunna brukas till hobbyverksamhet inom dragträning och som turkamrat och hjälpa till att dra packningen. Att tro att det handlar om slumpen och att alla hundar kan lära sig att dra eller att hunden skulle bli vad du gör den till kommer bara leda till en missnöjd hundägare om denne önskar en hund som arbetskamrat i friluftslivet eller i tävlingsspåret. En hund blir inte vad du gör den till, men en hund kan bli vad du gör den till utifrån sina genetiska förutsättningar, det vill säga om egenskaperna över huvud taget finns i hunden från början?

Alla arbetande raser (jakthundar, vallhundar, polarhundar, mm) oavsett hundtyp är idag delade. Det innebär att de förekommer i olika varianter med helt olika utseende och funktion men under samma rasnamn, så kallade subpopulationer orsakat av negativ utställningsavel som gjort att vissa hundar inte längre har kvar sina polara egenskaper och arbetsförmågor. Detta är viktigt att känna till när man letar efter en aktiv friluftskompis på fyra tassar.

Oavsett vad just du tycker är gulligt eller sött hoppas jag från djupet av mitt hjärta att du köper en hund utifrån dess egenskaper och att de passar din livsstil och inte utifrån hundens utseende. Världen runt ser vi hur den ursprungliga klassiska typen av rasen mer och mer går förlorad, snälla bidra inte till detta bara för att du tycker det är gulligt. Vill du inte ha en Samojed med bibehållna egenskaper, funktionell anatomi och av klassisk rastyp köp en annan ras, det finns mängder med raser i sällskapshundsgruppen. Titta exempelvis på japansk spets som är en mindre variant av vit spets och Eurasier är en spetshund lika stor som samojeden men dessa är framavlad för i huvudsak  sällskapsändamål. Det blir svårt till omöjligt för våra seriösa uppfödare att bevara en ras med en mångtusenårig historia och det kulturarv den bär på om våra valpköpare börjar efterfrågar ett utseende som inte hör till den klassiska ursprungliga rastypen. De nalliga huvudena de överdrivet stora pälsarna har också en försämrad polar funktion vilket gör dem sämre lämpade för sitt traditionella arbete. 

Läs mer här...

Ja detta stämmer till viss del, det är inte bara en myt. Grunden för att en hund skall fungera i arbete är att den har gott om energi och mental ork och vilja. Detta gäller så väl draghundssporten som övrig hundsport (agility, noswork, rallylydnad, mm). Detta i sin tur resulterar i hund som kräver mycket fysisk stimulans av sin ägare för att den skall vara lugn och harmonisk i vardagen. Är det en lugn hund utan krav du vill ha välj en annan ras.

Du kommer behöva motionera din hund regelbundet året runt anpassat efter årstid och temperatur. Men detta innebär inte att de måste springa flera timmar om dagen utan de behöver få bli ordentligt fysiskt trötta 3-5 gånger i veckan. Bara promenader tröttar inte ut en hund med gott om energi. Du kommer behöva cykla med hunden eller låta den arbete med dragsport av något slag som är ett enkelt sätta att tillgodose hundens fysiska behov. Sedan finns det ju många andra sätt att trötta ut hunden på fysiskt också. En fysiskt understimulerad hund kan upplevas jobbig, det kommer sig inte av att hunden är allmänt ohanterbar utan att ägaren inte tagit sitt ansvar att tillgodose hundens rörelsebehov ur djurvälfärdshänseende. Även den hund som påstås vara avlad efter låg energi kan bli jobbig om den inte motioneras tillräckligt då energin kan slå igenom från släktingar längre bak i stamtavlan.

Vill du inte ha en krävande hund och är du inte intresserad av att behöva motionera din hund regelbundet mer än promenader, snälla välj en annan ras både för din och hundens skull. Även om det finns de samojeduppfödare som säger att de försöker avla fram lugna och mindre krävande sällskapshundar så gynna inte denna avel då det i längden ödelägger en hundtyp med en mångtusenårig historia. Detta då energi och funktion är egenskaper som är en förutsättning för att rasen skall kunna fortleva som ett sibiriskt kulturarv och samtidiga fungera i en modern familj och vara en rolig sporthund oavsett vad du vill göra med din hund.

Även du som vill ha en hund till allmän hundsport, så som agility, noswork, rallylydnad, mm tjänar på att skaffa en hund med gott om energi och nyfikenhet. Du kommer få mycket mer ut av en sådan hund på appelplanen.

Ställ inte frågan "hur mycket måste jag motionera min hund", fråga dig själv istället "hur mycket och vad kan jag ge min hund". Är motionsbehovet ett problem för dig så skall du inte köpa en arbetande ras alls, inte heller en ras av större- eller medelmodell, kanske kan du kika på dvärghundarna eller skaffa en katt. Även dvärghundarna behöver motion för att må kroppsligt bra.