Historia

Ovan: Samojedisk man på jakttur med sina hundar i slutet av 1800-talet.

Samojedhunden är en uråldrig hundras som etablerats i västvärlden tack vare sin arbetsförmåga och brukskapacitet, inte på grund av sitt utseende. Det finns ungefär 300 olika hundraser registrerade i SKK. Många av dessa hundraser har utvecklats under de senaste seklen, men en del raser har en mycket lång historia, som Samojedhunden och övriga polarhundar. Studier från mitokondrie-DNA har föreslagit att tamhundens ursprung skulle vara ungefär 15 000 år (Savolainen et al. 2002). Alla olika hundraser är varianter av tamhunden, Canis familiaris (SiriusDog.com, 2004) som i sin tur har sitt ursprung i vargen, Canis lupus (Leonard et al. 2002). All variation som vi ser i hundpopulationen finns i vargens genom, men framträder inte förrän det har selekteras hårt. De flesta av dagens hundraser är därför svåra att förknippa med vargens utseende.

Hundraserna är således utvecklade för att uppfylla människans behov. Väldigt många människor har idag hunden som hobby, och för många är den en livsstil. För en aktiv hundägare finns det en mängd olika sysselsättningar att välja på: olika former av Draghundskörning, utställningar, agility, hundkapplöpning, lydnad, viltspår, bruks, jakt i olika former, etc. Hundintresset i Sverige är stort. Det ligger därför i många människors intresse att våra hundar är friska och sunda, både mentalt och fysiskt, för att de annars inte kan utföra det arbete som förväntas av dem.

På den korta tidsperioden på lite över 120 år har Samojeden gått från nästan helt O-existerande utanför Sibirien till en idag förekommande ras över stora delar av världen. Och för inte särskilt många år sedan var tidnings och nyhets läsare serverade en historia om några vackra vita hundar, beskrivna av deras ägare att representera en korsning mellan hund och isbjörn, denna beskrivning använder många än idag när de beskriver utseendet på samojedhunden "Små vita Isbjörnar".

Historierna om dessa hundar är många och långa, historierna och legenderna om dessa hundar berättar för oss om svunna tiders överlevnad i Sibirien. Om deras färd till västvärden och sedan om spridningen världen över. Samojedhunden har gjort en lång resa från Sibirien, världen runt för att sedan även återvända i sitt förädlade skick till sitt hemland ryssland.

Denna vita polarhund är en arktisk spetshund som har sitt ursprung i nordvästra Sibirien hos folkstammar ur bland annat de Samojediska och Ostjakiska folkstammarna, nomad- och halvnomadfolk som i begynnelsen livnärde sig av jakt och fiske men senare också på renskötsel då kulturen med tamboska även nådde de sibiriska polarfolken om än i en mycket primitiv variant. De kallade hundarna Bielkier (vita hundar) och använde dem som drag- jakt- vall- och vakthundar beroende på vilket försörjningssätt respektive folkgrupp höll sig med. De vida bruksområdena som de förekommande sibiriska hundtyperna hade har gjort att många anser att Samojedhunden ursprungligen var av två olika varianter. Nämligen de stora vita som kallades "Bjelkiers" och som användes till jakt och som draghundar. Den andra typen var något mindre och av olika färger, användes mest som vallhund. Hundarna blev värdesatta efter sina bruksegenskaper och inte efter färg, ögonfärg eller andra bruksmässigt oväsentliga ting.

i Sibirien utvecklades rasen opåverkad av andra influenser. Deras vita, grädd och/eller bisquitfärgade päls har två lager, en tät ullig underpäls och en silvertoppad sträv yttre päls av långt, rakt skyddshår. Ett perfekt exempel på en uråldrig arbetande hund, härdig, livlig och med ett underbart temperament.

Medtagna för att dra slädar på Arktis- och Antarktisexpeditioner, uthärdade dessa kämpar fruktansvärda tider och tjänande människan i deras sökande efter polerna. De flesta av dagens Samojeder är ättlingar till dessa släddragande expeditionshundar. Även tsarens skatteindrivare insåg vilka förnämliga transportmedel "Bielkierspannen" utgjorde. Så när Nansen planlade sin polarexpedition fanns ingen tvekan vid valet av dragare - naturligtvis de samojediska Bielkerhundarna. Det blev emellertid Ernest Killburn -Scott som genom sina importer från Arkangelsk gav hundrasen namn efter folket han där mötte - Samojedhunden var född.

Dessa hundar upptäcktes således av tidiga upptäcktsresande från västvärlden, hos bland annat de samojediska och ostjakiska folken uppe i Sibirien. Det var polarforskarna Nansen, Scott, Schakleton, Borgevink, Amundsen, Jacksson, m.fl. som introducerade Samojedhunden i västvärlden, inte för att den var vit och vacker utan stark, uthållig och bäst på sin uppgift. Nansen förde under sina polarexpeditioner viss data på hundarna. Bland annat angav han vikten på samtliga hundar, hanhundarna vägde mellan 17-31 kg. Vilket gav en medelvikt på ca 25 kg för hanhundarna. Tikarna vägde 16-26 kg. Vilket gav en medelvikt på ca 22 kg för tikarna (I denna beräkning är grönlandshunden Kvik utesluten).

Dessa Sibiriska nomadiserade folkgrupper som bär ansvaret för existensen av dessa hundar har idag blivit uppsplittrade av Ryssarna och i mångt och mycket tvingats till alternativa livsstilar. Lyckligtvis kom en handfull av dessa hundar under en tidsperiod mellan 1890 till 1912 att hanteras så väl och exporteras till västvärlden vilket ledde till spridandet av rasen och en grund till en avelsbas i västvärlden. På grund av krig och politiska kaos menar vissa att inte mer än ett halvt dussin hundar kom ut från Sibirien under 1920-talet och efter denna tidsperiod sägs dörren till Sibirien ha varit helt stängd. Men dörren till Sibirien har nu på senare år börjat öppnas upp igen. Sibiriska slädhundar exporteras åter igen till Europa, bl.a Ya´kutian laika som är en nära släkting till våra Samojedhundar. De båda hundtyperna kommer från geografiska områden som gränsar varandra. .

Dagens Samojedhund bär på ett arv av mentalitet och anatomi som vittnar om den hårda och kärva överlevnaden i Sibirien men också om den underbara kamratskapen som kan uppstå mellan hund och husbonde. Och detta godmodiga temperament följer dessa hundar än idag. Deras förfäders arv finns kvar i både kynne och krav.

I likhet med de andra polara raserna är Samojedhunden bland världens äldsta hundraser, och bland de som mest liknar sina förfäder vargarna. I och med att rasen är så gammal, är det svårt att exakt bestämma dess ursprungstid. Men ett antal tusen år kan vi nog ge dessa hundars ursprung.

Frågorna runt denna ras och dess ursprung är många. Hur lång tid hade Samojedfolket haft sina hundar och avlade de direkt från den arkiska vargen? Var de använda som slädhundar? Vilka var de första importerna? Vilka kennlar ligger bakom starten av rasen i väst världen? Var dessa tidiga hundar endast helt vita? Vilka var de tidiga standarderna och vem skrev dem? Dessa frågor och många fler har jag försökt besvara under mina studier av rasen.